Att skapa är arbetsglädje för tandteknikern

Måndagsångest är ett okänt begrepp för Dag Björkenholt. Han ser fram emot arbetsveckan.

– Det är perfekt att få skapa, säger han.

Det han skapar är mestadels lösa proteser. Tandtekniker gör också implantat, bettskenor och mycket annat, men på laboratoriet delar de upp arbetet för effektivitetens skull.

Lösa proteser är en relativt billig lösning och kan vara den enda möjliga om man inte har så mycket käkben kvar att fästa implantat i.

Och här finns inga standardlösningar, förklarar Dag Björkenholt. Alla är unika, både i anatomin och i rörelsemönster.

– Vi biter ibland helt tokigt. Man får tänka ut något som funkar för just den här patienten. Man ska ju helst kunna både tugga och skratta när tänderna är färdiga.

– Fast det händer faktiskt att man blir tvungen att välja det ena eller det andra.

Processen börjar hos tandläkaren, som låter patienten bita i en stor klump av formbart material.

Detta avtryck skickas till en tandtekniker, som gör en gipsmodell utifrån avtrycket.

– Gipsmodellen är väldigt viktig. Om den eller avtrycket är slarvigt gjord så blir det inte rätt mun vi utgår från sedan.

Utifrån modellen bygger Dag Björkenholt en vaxprotes. Därefter väljer han rätt tänder att sätta i.

Tiotusentals tänder i olika former och nyanser väntar i tandlagret, och stämmer inte någon av dem går det att beställa. Tandläkaren har angett lämplig nyans.

Han värmer upp sin lilla kniv, lägger den mot protesen så att materialet mjuknar och trycker fast tänderna en och en.

Proteserna testas sedan mot varandra i en artikulator, en konstgjord käke där man kan se hur tänderna passar ihop när över- och underkäken möts.

Till slut kan de nya tänderna behöva målas för att bli perfekta. Nyansen kanske är rätt, men patientens tänder är lite ljusare på sidorna till exempel.

Gipsmodellen kan också ligga till grund för ett metallskelett, en brygga av koboltkrom.

Det passar mot gommen och kan länka samman konstgjorda tänder på vänster och höger sida hos en patient som har sina egna tänder kvar framtill.

Till ett metallskelett gör han en vaxmodell och packar sedan gjutmaterial runt den till en form. Den bränner han i en brännugn (900 grader).

Sedan går han till gjutapparaten, laddar sin nya gjutform i den och fyller på koboltkrompellets.

Så smälter apparaten automatiskt metallen och gjuter metallskelettet.

Dag Björkenholt behöver bara slipa det och svetsa fast klamrar, metalltrådar som krokar runt patientens egna tänder.

En arbetsdag med Dag Björkenholt

7.00 Kommer till jobbet

10.00 Kafferast

10.20 Fortsätter att tillverka proteser

12.00 Lunch

13.00 Fortsätter arbeta

16.00–17.00 Dags att gå hem