Lars-Gunnar Ajnesjö står i korsningen Sandviksvägen och Lövstavägen med famnen full av Ulf Kristersson – eller åtminstone affischer med hans ansikte.

Femton timmar efter att vallokalerna stängt är rösterna räknade men resultatet oklart.

Den verklige Kristersson har under natten begärt att statsministern avgår.

Lars-Gunnar Ajnesjö plockar ner moderaternas valaffischer.

Medan M-ledaren nu arbetar vidare med en alliansregering i sikte har hans partimedlem här i nordvästra Stockholm rensat vägräcket från valaffischer.

– Man hade hoppats på ett annat resultat, säger den pensionerade revisorn.

Han tycker att politikerna skulle ha pratat öppnare om invandringens kostnader inför valet.

– Ingen vill prata om det, säger han och menar att det förklarar Sverigedemokraternas framgångar.

Tre dagar tidigare sa SD-ledaren Jimmie Åkesson i SVT:s partiledardebatt att en förklaring till att invandrare inte får jobb är att de inte passar in i Sverige.

Intill vägkorsningen där Ulf Kristerssons bild tagits ner ligger Skolörtens servicehus. Här kommer undersköterskorna från olika delar av världen. Flera av dem vittnar om ett obehag.

Zebiba Shafi och Zeineb Abday berättar om hur deras barn, födda i Sverige, känner sig utsatta. Att de frågat om de måste åka ”hem” till länderna deras föräldrar en gång lämnat. Fler av deras arbetskamrater bekräftar liknande erfarenheter i sina familjer.

– Vi som är utländska, vi skulle låta bli att gå till jobbet en dag. Vad händer då? säger Jawan Nouri.

Kollegorna nickar.

Undersköterskan Kristina Lagerman ifrågasätter idéerna om att människor ska flytta till sina tidigare hemländer.

I Sverigedemokraternas valmanifest talas om återvandring, ett system som ska uppmuntra människor att återvända till länder de en gång kommit från.

Enligt en undersökning som tidningen Kommunalarbetaren beställt har drygt var femte kommunalare röstat på Sverigedemokraterna i valet.

– Vilka är det som ska åka hem? Tandläkaren? Restaurangägaren? Alltså hallå! säger undersköterskan Kristina Lagerman.

Hon röstade på vänsterblocket och tycker att Alliansens företrädare var väl snabba med att kräva statsministerns avgång under valnatten.

Hon tror på Stefan Löfven som statsminister även framöver. Jawan Nouri ger henne ett förvånat ögonkast.

– Tror du det? Ja, vi får hoppas.

Flera av undersköterskorna önskar en politik som höjer deras status. Mer tid för de boende och högre lön nämns också.

– Hur kan vi som jobbar med levande människor ha så dålig lön? säger Elena, som inte vill uppge sitt efternamn.

Hon beskriver det generella läget i Sverige som katastrofalt, hon talar om bilbränder och berättar att polisen inte hade tid att komma när hon drabbats av bilinbrott.

– Fast jag själv är utlänning vill jag ha en annan invandringspolitik, säger hon.

– När tappade vi solidariteten? undrar Kommunals förhandlingsansvariga lokalt, Zekiye Güler Thompson.

Zekiye Güler Thompson är förhandlingsansvarig för Kommunal i området och har politiska uppdrag för Socialdemokraterna. Hon sätter sig i en soffa på servicehuset och berättar om valdagen, hur solen sken och människor kom finklädda när hon delade ut valsedlar. Om de som kom i pyjamas och röstade då de handlat frukost.

Hon hoppas att Stefan Löfvens förmåga att förhandla ska hjälpa S kvar vid regeringsmakten.

Men det går inte att undgå vemodet, hon trevar efter orden:

– Jag vet inte hur jag ska förklara den här känslan. Vad har gjort att vi har kommit så här långt? När tappade vi solidariteten?

Hon säger att facket får in allt fler ärenden som rör arbetsplatskonflikter som tagit sig rasistiska uttryck.

I valrörelsen har hon besökt arbetsplatser, pratat anställningstrygghet.

Klassiska S-frågor. Lika klassiska som när moderaten Lars-Gunnar Ajnesjö greppar sina valaffischer och säger att han önskar bättre villkor för småföretagare.