Tombolan hade löst Svenska Akademiens inbördeskrig för länge sen

Vi närmar oss ett val där det enda vi vet säkert är att fullständigt kaos väntar.

Politiker och väljare har misslyckats med den simpla uppgiften att vaska fram alternativ som har en teoretisk chans att regera.

Finns det en väg ur det här?

Om man ska tro David Van Reybroucks Emot allmänna val – ett anspråkslöst förslag för att rädda demokratin finns svaret i vårt förflutna.

Han sjunger lottningens lov. Förutom att lottningen var en central del i den atenska demokratin hyllades den av filosoferna Montesquieu och Rousseau.

Lottning i kombination med val alltså. ”Endast lottning ledde till inkompetens, endast val ledde till oförmåga”, skriver Van Reybrouck.

Efter franska och amerikanska revolutionen blev lottningen, en grundbult i demokratin, mest något som desperata föräldrar tar till för att skipa rättvisa mellan barn som käbblar om glass.

Men lottning kan vara vägen ur låsta situationer. Som gjord för att bringa ordning i kulturdebatten.

Att resonera sig fram till lösningar – till exempel i konflikten om Nya Tiders monter på Bokmässan – fungerar sällan.

Alla sprutar ursinnigt ur sig text tills den ena sidan kastar in handduken i ren utmattning.

Med tombolametoden hade även Svenska Akademiens inbördeskrig varit över för evigheter sedan.

De borde plankat Florens sätt att välja ledare på 1300-talet. 500 adelsmän samlades och skrev sitt namn på en träkula som de stoppade i en urna, sedan fiskade man upp en slumpvis utvald pojke mellan åtta och tio år och lät den rena, oskyldiga barnahanden välja åt dem.

Det är ju mer Akademien än Akademien själv.

Lotten kan även avgöra tvister som: ”är invandring lönsamt?” och ”får man skämta om pedofili?”.

I stället för hot, trakasserier och ändlösa Facebookinlägg tar sig den ännu ickeexisterande Myndigheten för slump och kausaliteter an fallet och singlar slant.

Den förlorande sidan drar sig sedan tillbaka från debatten under en tidsbestämd period. Då skulle kanske lugnet lägga sig över vårt febriga rike.

För lottning är ju ”det enda valsätt som inte bedrövar någon”, som Montesquieu skrev.