Stockholms city har öppnat igen efter två veckors stängning. De ökända rulltrapporna från amerikanska företaget Otis är undersökta och anses för tillfället säkra. Även om det också inneburit att flera rulltrappor får stå stilla.

Det är ännu en PR-förlust för Stockholms läns landsting som har hand om kollektivtrafiken i Stockholms län. Tålamodet med pendeltrafiken har varit under prövning länge.

Inställda och kraftigt försenade tåg på grund av alla tänkbara anledningar är vardag. Personalbrist, vagnsbrist, signalfel, nedrivna kontaktledningar, löv på spåren, obehöriga på spåren, snö, sol, regn. Listan är lång.

Moderatlandstingsrådet Kristoffer Tamsons ryggmärgsreflex i ett pressat läge är att låtsas ta till stora åtgärder och att skylla ansvaret på någon annan. Den här gången är allt Trafikverket och regeringens fel. Citybanan har inte blivit den enorma framgång som landstinget hoppades på.

Problembeskrivningen stämmer så långt att Trafikverket inte har skött sitt arbete. Otis borde inte ha anlitats för rulltrapporna. Upphandlingarna i stort har kostat mycket mer än de har smakat.

Men Kristoffer Tamsons kan inte skylla ifrån sig. SL sköter kollektivtrafiken och de senaste åren har SL tvingats spara stora summor.

Underskotten verkar ha uppstått av till exempel upphandlade signalsystem som inte fungerat men där SL inte krävt in vite från leverantören. Men också ökade konsultkostnader och dyra projekt med få resenärer som den extremt kostsamma spårvägssnutten från Sergels torg till Djurgården.

Det kinesiska bolaget MTR tog över driften av pendeltågen 2016. Sedan dess har problemen eskalerat. Korta tåg körs i rusningstid eller ställs in helt för att MTR:s dotterbolag Emtrail som sköter underhållet dragit in på personal och därmed inte kan få ut tillräckligt många tåg i trafik.

Trots det har landstinget betalat ut bonus till MTR för ”ökad kundnöjdhet”. Bonuspengarna översteg de böter som MTR tidigare fått. Landstinget har i praktiken alltså belönat MTR trots att bolaget inte har skött sitt uppdrag.

Varje gång Tamsons och hans kollegor börjar uppmana andra att ta sitt ansvar ska man börja ana oråd. Man kan på goda grunder misstänka att de själva försöker dölja brister som är helt och hållet deras eget fel.