I spåren av den långa, extrema, torkan och värmen har många svårsläckta bränder inträffat i olika delar av Sverige. Djur drabbas och människor i flera byar har tvingats fly från sina bostäder. Nära de heta lågorna och i den tunga, farliga röken sliter brandmän timme efter timme med släckningsarbetet.

– De gör heroiska insatser i ett kaotiskt läge, säger Yvonne Chevallerau, nationell samordnare på fackförbundet Kommunal.

– Vi vet att situationen för brandmännen fortfarande är pressad på många håll. Vi känner till att de arbetar oerhört hårt.

Gästrike räddningstjänst tar rast i släckningsarbetet vid räddningstjänstens uppsamlingsplats i Ängra.

Cirka 50 skogsbränder pågår just nu i olika delar av Sverige. Några av de mest allvarliga rasar i Gävleborgs län och Dalarna. Jämtlands län är också mycket svårt drabbat sedan drygt en vecka tillbaka.

– Personalen går på högtryck. Vi jobbar på tills vi behöver en stunds vila. Sedan börjar vi jobba igen. Det blir inte mycket mer än att arbeta och sova just nu, säger Daniel Hjalmarsson från räddningstjänsten i Östersund.

Sammanlagt drygt hundra brandmän från bland annat Skåne, Småland, Stockholm, Östergötland och Halland har ryckt ut för att förstärka räddningsinsatserna i dessa svårt drabbade områden.

– Vi har gjort bedömningen att vi kan lämna dessa resurser trots vårt eget mycket torra läge. Det är så klart mycket viktigt att vi ställer upp för varandra i Sverige, säger Patrik Sönnerstedt, brandman på räddningstjänsten i Halmstad.

Ytterligare drygt 500 personer från hela Sverige deltar i Frivilliga resursgruppens arbete. Det handlar bland annat om att transportera mat och dryck, hjälpa till med boende, ta hand om djur och fordon, och dra slangar.

Även i Småland har det varit hårt tryck på räddningstjänsten. Här en brand utanför Oskarshamn.

Oskarshamns och Hultsfreds kommun har också varit hårt drabbade den här sommaren. Där har, flera större byggnader i stadsmiljön eldhärjats, samtidigt som stora och svårsläckta skogsbränder pågått.

– Den har redan gått till historien. Vi är tröttkörda och skulle behöva vara fler, säger Niclas Nelson, på räddningstjänsten i Oskarshamn.

– De senaste två veckorna har vi haft oerhört mycket bränder. Situationen har varit helt exceptionell.

Niclas Nelson är facklig förtroendeman för de Kommunalanslutna brandmännen vid Oskarshamns räddningstjänst. Personalen, som är verksam i en kommun med kärnkraftverk, är uppdelad i fyra skift. De anställda arbetar 24 timmar i sträck. Niclas Nelson har i samband med den här sommarens ansträngda situation hållit ett extra vakande öga på sina kollegor.

– Som förtroendevald försöker jag kolla så att inte någon sliter ut sig helt. Det är nödvändigt att få vilotid. Det går inte att arbeta hur mycket och hur hårt som helst.

Själv har han varit brandman sedan år 1989. Han har aldrig tidigare upplevt en sommar med så många svåra bränder.

­­– Det har krävts stora insatser för att släcka dem. Som tur var har vi fått avgörande hjälp från bland annat deltidsarbetande brandmän, frivilligt brandvärn och hemvärn. ­

Niclas Nelson upplever även ett stöd från brandmännens arbetsgivare.

– Men jag tycker ju inte att vi har tillräckligt med personal. I den bästa av världar skulle den kommunala budgeten räcka till fler anställda inom räddningstjänsten, säger Niclas Nelson.

Leif Nilsson på Kommunal i Östersund är ombud för ett 30-tal heltidsanställda och ungefär lika många deltidsbrandmän i Jämtlands län. Hans roll under de pågående räddningsinsatserna är att se till att brandmännen får rätt ersättning, och att lagar och avtal följs.

– När allmän fara råder kan man inte hävda vissa arbetstider. Var och en arbetar så mycket de orkar, säger Leif.

– Däremot har den som avbryter sin semester rätt att få ut den vid ett annat tillfälle i stället. Det brukar också utgå viss ekonomisk situation till de brandmän som ställer upp på sin lediga tid. Min erfarenhet är att arbetsgivarna brukar vara välvilligt inställda till detta, förklarar han.

Kommunal genomför från och med den här veckan en nationell kartläggning av brandmännens situation, berättar Yvonne Chevallerau.

– Eftersom det pågår bränder i stort sett i hela landet, i alla län utom tre, så försöker vi ta reda på hur våra medlemmar har det, säger hon.

– Vi vill kartlägga i vilken utsträckning de anställda inom räddningstjänsten följer sin lagstadgade dygnsvila, veckovila och andra rättigheter. Vi undersöker hur många som tvingats bryta ledigheter och semestrar.

Förhoppningen är att kartläggningen kan bli klar inom en vecka.

– Men det är av naturliga skäl svårt att få tag på alla våra fackliga företrädare runt om landet, därför att många är ute på uppdrag.

– Vi söker kontakt även med våra avtalsparter Sveriges Kommuner och Landsting, PACTA, plus huvudmännen i räddningstjänstförbund och kommuner.

Situationen är sedan flera dagar absolut värst i Mellansverige, med flera mycket stora och okontrollerade skogsbränder. På avstånd följer Yvonne Chevallerau brandmännens svåra kamp för att få kontroll över bränderna.

– Förhoppningsvis ser det något lite ljusare ut nu när det kommit fler resurser till släckningsarbetet i form av flygplan från Italien och Frankrike, som kan vattenbomba svårtillgängliga områden, säger hon.

– Å andra sidan fruktar vi alla vad fortsatt tropisk värme och torka tillsammans med lokala åskoväder kan ställa till med.

Fredrik Loberg