Vänsterpartiet föreslog förra veckan att tillsätta en kommission som granskar bristerna i välfärdens arbetsmiljö. Ett förslag som tycks ha fått ett gott bemötande inte bara från den egna ringhörnan. Antagligen för att statistiken över sjukskrivningar på grund av psykiska diagnoser är så tydlig. Det är tyvärr förenat med fara för den psykiska hälsan att jobba i välfärden.

Tankesmedjan Balans är en fristående organisation som granskar välfärdens villkor ur ett arbetstagarperspektiv. Vi ser två krafter som skadar välfärdens arbetsmiljö, som en sådan kommission behöver belysa: effektiviseringskrav och managementprinciper.

Tankesmedjan Balans granskade i vintras samtliga 290 kommunbudgetar för att undersöka i vilken utsträckning kommunpolitiker kompenserar för kostnadsökningar i vård, skola och omsorg. Resultatet var nedslående.

I nio av tio kommuner innebär budgeten risk för nedskärningar, eftersom ökade kostnader inte kompenserats fullt ut med ökade bidrag till nämnderna.

Kraven på verksamheterna ökar dock hela tiden. Staten ställer högre och högre krav på kvalitet och huvudmännen ställer högre och högre krav på måluppfyllelse. Tillsammans skapas ett glapp mellan krav och resurser som gör medarbetare i välfärden sjuka.

Effektiviseringar anges ofta som lösningen på det här ständigt ökade glappet. Precis som produktivitetsökningen inom industrin möjliggjort allt billigare och bättre tillverkning, ska effektiviseringskrav få välfärden att utvecklas så att vård, skola och omsorg blir billigare och bättre.

I teorin. I praktiken leder effektiviseringskraven i stället till att välfärdens medarbetare hela tiden tvingas öka tempot i arbetet, med stressrelaterade sjukdomar som resultat.

Under det senaste året har tankesmedjan Balans följt en intressant process i Uppsala kommuns utbildningsförvaltning. När krav på effektivisering inte resulterar i önskad produktivitetsökning, lockas politiker och tjänstemän att hitta nya incitament för att få medarbetare att producera mer.

Utbildningsförvaltningen i Uppsala har bestämt att ökad undervisningstid ska vara ett av lärarnas lönekriterier: lärare som tar på sig extra undervisningstid ska få högre löneökning än lärare som behåller nuvarande undervisningstid.

Det här är problematiskt eftersom lärare redan ligger i topp när det gäller psykisk ohälsa.

I slutet av maj föreläste Uppsalas utbildningsdirektör på Sveriges skolchefers årliga konferens om Uppsala kommuns arbete för att öka lärares effektivitet genom att använda ökad undervisningstid som lönekriterium.

Att utbildningsdirektören höll föreläsningen tillsammans med managementkonsultföretaget PwC förvånar oss inte.

PwC har nämligen på beställning av Svenskt Näringsliv kommit fram till att det finns stora effektiviseringsvinster att göra i svensk skola.

Uppsala kommuns utbildningsdirektör anger lärarbristen som skäl till att lärares undervisningstid måste öka. Personalbrist är inte ett problem som är unikt för skolan. Bristen på arbetskraft är akut även inom vården och omsorgen.

Effektiviseringskrav för att göra välfärden billigare kompletteras nu med effektiviseringskrav för att få de anställda att räcka till. Färre måste göra mer.

Återkommande effektiviseringskrav på vård, skola och omsorg har bidragit till att skapa en arbetsmiljö i välfärden som unga inte väljer att utbilda sig till och som redan utbildade inom välfärden väljer att lämna.

Att som till exempel Uppsala kommun möta lärarbristen med samma mynt som skapat personalbristen i välfärden är att måla sig ytterligare in i det hörn av ökad arbetsbelastning som skapat problemet.

Vi är såklart medvetna om att lärarbristen måste hanteras och det är förståeligt att kommunpolitiker ser ökad undervisningstid som lösningen. Det är så New Public Managementstyrningen lärt dem att den här typen av problem ska tas om hand.

Det är i skenet av den här utvecklingen som Vänsterpartiets förslag om en kommission som granskar bristerna inom välfärdens arbetsmiljö blir så angeläget. Det är också viktigt att kommissionen får i uppdrag att kartlägga hur både politisk styrning, till exempel effektiviseringskrav, och managementidéer från det privata näringslivet påverkar arbetsmiljön.

New Public Management, att offentliga verksamheter ska styras som om de vore tillverkningsindustrier, måste lämnas till förmån för en styrning som tar utgångspunkt i balans mellan krav och resurser.

Först då kan det återigen bli attraktivt att jobba i vård, skola och omsorg och välfärdens långsiktiga personalförsörjning säkras.