Medan nazister i Almedalen under lördagen fortsatte jaga och hota sympatisörer i de demokratiska partierna gled Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson från tv-bänk till tv-bänk och beskrev sitt SD som ett parti som alla andra.

Inställningen är svår att förstå i skenet av det hån och förakt partiets företrädare öser över övriga partier.

Ett hån och förakt som också genomsyrade Jimmie Åkessons tal på lördagkvällen.

I stället för kompromissvilja poängterade han segervisst att han ville ha en stor del av kakan, ”gärna hela kakan”, när han ”kommer till makten”.

Och det är här det blir problematiskt. För vad händer då med de övriga?

De som vill ha välfärd i stället för skattesänkningar för högavlönade och arbetstillfällen i stället för en nationalism som genomsyrar samhällets alla områden?

Det är dags att ställa sig just dessa frågor inför ett parti som traktar efter hela makten. För SD är inte ett parti som andra, speciellt inte för landets arbetare.

Likt övriga partiledare tog Jimmie Åkesson upp de nazistiska attackerna mot besökare och utställare i Almedalen i år.

Men endast Jimmie Åkesson är i den positionen att han kan avfärda nazismens närvaro med orden ”fega töntar”.

För andra är de besökande nazisterna ett betydligt större hot. I stället använde han nazisternas närvaro för att försöka brunmarkera vänsterblocket genom att kalla nazismen för en ”socialistisk våldsideologi”.

Det har den aldrig varit. Däremot är den och har alltid varit en våldsideologi baserad på den nationalism han själv omhuldar.

Det stora reformförslaget som Jimmie Åkesson levererar denna dag är rotavdrag för att sätta in hemlarm.

Det är ett förslag som naturligtvis har det enda syftet att öka på rädslan hos svenskarna.

Kombinera denna rädsla med en massiv attack mot all invandring i allmänhet och asylinvandringen i synnerhet, och kombinera det med SD-ledningens ord från vice talman Björn Söder om att ”judar och samer är inte svenskar”, och vi får ett samhälle byggt på en utsortering av människor utifrån hudfärg, etnisk tillhörighet och religion.

Att Jimmie Åkesson tydligare än tidigare år försökte bygga på denna inställning genom att ovanligt aggressivt försöka ställa invandring mot välfärd kan tyda på segervisshet.

Efter hans hatpredikan i Almedalen på lördagen får vi i demokratins namn hoppas att segervissheten bedarrar.