Det går bra nu säger Jonas Sjöstedt i duggregnigt Almedalen. Bra med vänsterpartistiska mått mätt.

Men det är långt till någon Bernie Sanders eller Jeremy Corbyn-effekt.

Vänsterpartiet har snarare än att utmana etablissemanget från vänster blivit ett tryggt alternativ med få överraskningar.

Vänsterpartiet har omedvetet kommit att definiera sig som Socialdemokraternas vänsterfalang.

Tycker du att Stefan Löfven är för tuff mot flyktingar och Magdalena Andersson för sträng med pengarna kan du rösta på Vänsterpartiet.

Budskapet är att Jonas Sjöstedt levererar den välfärd som den rödgröna regeringen annars inte hade gjort.

Det är också Sjöstedts styrka. Han är en av de få partiledarna som faktiskt utstrålar politisk vilja och har positiva budskap att komma med. Sjöstedt kan som få andra partiledare hålla ett tal där huvuddelen handlar om förbättringar som politiken ligger bakom.

Det är antagligen förklaringen bakom de hyfsat goda opinionssiffror som Vänsterpartiet åtnjuter just nu.

Det säger också väldigt mycket om hur långt bort från sina egna idéer som socialdemokrater och miljöpartister har vandrat.

Samtidigt är Vänsterpartiet på många sätt också vilse i tiden, om än inte lika vilse som samarbetspartierna.

Å ena sidan har man problemet med att vilja framstå som duglig enligt 1990-talets ekonomiska regler.

Å andra sidan nödvändigheten att framstå som ett anti-etablissemangsparti för att ha en roll att fylla.

Det går inte riktigt ihop. Trots att etablissemangskritiken från vänster är ett helt öppet fält.

Man bara väntar på att Vänsterpartiet på allvar ska fylla den nischen.

Ska det fungera måste Jonas Sjöstedt hitta ett bättre recept för Vänsterpartiet än små reformer i 10-miljonersklassen.

De är lovvärda men förändrar i grunden ingenting. Det duttas lite här och lite där.

Man saknar också Vänsterpartiets systemkritiska sida när de triumferar med allt de fått igenom i budgetarna sedan 2014.

Det är förståeligt att Sjöstedt måste anpassa sig till de realpolitiska villkoren, men det betyder inte att han inte är fri att ifrågasätta de villkor han är bunden vid.

Sjöstedts systemkritik kan glimtas men syns ändå inte riktigt till.