Välfärden är viktigaste valfrågan på LO-turnén

VAL 2018/JÖNKÖPING. – Politikerna vill ju höja pensionsåldern. Jag fattar det inte. Det kanske går bra för dem som sitter på kontor eller jobbar typ i handeln, men för oss som jobbar med kroppen går det inte. Vi håller ju inte.

Byggarbetaren Thimmy Arvidsson skakar på huvudet.

LO:s första vice ordförande Therese Guovelin lutar sig framåt.

– Ja, du skulle pröva att jobba inom handeln, sitta i kassa eller lyfta mejerivaror, så skulle du se att det inte heller är så lätt, fast jag förstår att ni blir skitförbannade, säger hon och tillägger att de som inte orkar ska kunna lita på en fungerande sjukförsäkring.

I röd kavaj och matchande röda strumpor sticker hon ut i Skanskas skofria byggbod på på Samsetområdet i utkanten av Jönköping.

Arbetarna i T-tröjor och smutsiga arbetsbyxor eller kiltar, sitter runt runda små bord och hugger in på den smörgåstårta som LO-distriktet lockat in dem med.

De säger att det mesta fungerar bra på byggarbetsplatsen där 96 lägenheter byggs i tre punkthus.

Oseriösa underentreprenörer, utländsk arbetskraft och dumpade löner i byggbranschen är nog främst ett storstadsproblem, tror de.

Therese Guovelin passar ändå på att berätta att LO drev på ändringarna i Lavallagen, och fortsätter jobba för att svenska kollektivavtal ska gälla och för att utländska företag ska registreras och skatta i Sverige från första dagen.

– Jag blir så ledsen när jag hör snacket om att utlänningarna kommer och tar våra jobb. Det är ju arbetsgivarna som utnyttjar arbetskraften som är problemet, säger hon.

De tre byggarbetarna som sitter vid hennes bord nickar.

Invandrare som kommer till Sverige som vuxna får ju också svårare att jobba ihop till en vettig pension så som systemet är utformat idag, konstaterar David Albinsson, och för tillbaka samtalet till pensionsfrågan ett tag innan det flyter över i bristerna i offentlig sektor.

Både han och Thimmy Arvidsson har fruar som jobbar inom förskolan.

– Det är ju katastrofalt dåligt där. Vi har det rätt bra i jämförelse.

Att fixa vettiga villkor för anställda i välfärden borde vara prioriterat för LO och politikerna, enas de om innan rasten är över och de går ut i byggdammet igen.

Några timmar tidigare, på tändsticksområdet, i centrala Jönköping var det frukostmackor som LO-distriktet bjöd på.

Då var det anställda på park- och kyrkogårdsförvaltningen som fick höra Therese Guovelin presentera sig.

– Jag är här för att höra hur ni har det och vilka frågor som är viktiga för er, sa hon innan hon slog sig ner vid ett långbord med fem parkarbetare i varselkläder.

Till skillnad från på bygget är många här säsongsanställda. Carin Carlsson gör sin första säsong.

Hon är tjänstledig från sitt jobb som förskollärare och har själv bekostat en ettårig trädgårdsutbildning.

– Jag kom till en punkt där jag kände att jag måste pröva något nytt säger hon.

Therese Guovelin säger att det är en vinst för alla om det går att byta bana under yrkeslivet.

Utbildningarna finns, men för många är det ekonomiskt omöjligt att sadla om.

– Vi trycker på allt vad vi kan inom LO för att få till en vettig försörjning för den som vill omskola sig.

När säsongen är över räknar Carin Carlsson med att gå tillbaka till barnomsorgen.

Hennes säsongsanställda kollega Michael Claesson går i  stället ut i arbetslöshet.

Det får Therese Guovelin att tala om den urholkade a-kassan och vad LO vill med den, innan arbetsmiljöfrågorna tar över samtalet.

När regnet öser ner eller snön yr kan arbetet vara tufft, men de anställda får i alla fall alla arbetskläder för olika väder, vilket sällan är fallet för anställda i förskolan.

Jag vill inte säga till folk hur de ska rösta. Jag tror det kan få motsatt effekt. Jag pratar om fackliga frågor. Det är att prata politik

Som förskollärare orkade Carin Carlsson också bara jobba 80 procent. Nu jobbar hon heltid.

– Det är skillnad på tungt och tungt. På förskolan var det mycket framförhållning och planering. Här är man ute mycket och har ett fysiskt arbete på ett annat sätt. Jag mår bra av det, säger hon.

Mats Johansson som jobbat på parkförvaltningen i 41 år instämmer.

Visst sliter det på kroppen att klippa gräs, skotta snö och röja sly, men arbetet är fritt och jobbarkompisarna bra.

– Har du haft några riktiga jobb då? frågar han Therese Guovelin, när frukosten går mot sitt slut.

Han nickar erkännande när han hör att hon börjat med sommarjobb på ett omsorgsboende och sedan jobbat tolv år som servitris och bartender innan det fackliga arbetet tog över.

– Det var ett bra samtal. Det är bra att de där uppifrån kommer ut och visar sig. Facket syns inte annars, säger han när frukosten är uppäten.

Therese Guovelin har fått låna arbetskläder och följer med djurskötaren Anna Asplund när hon tittar till djuren i stadsparken.

Sedan får hon fylla på vatten i en tank inför trädbevattning, men själv vattningen hinner hon inte med.

LO:s vice ordförande lovar att återkomma i slutet av sommaren och följa med parkarbetarna en hel dag.

– Det är så värdefullt att hänga med även ute i jobbet. Det är det man kan relatera till när man sitter på sitt arbetsrum i Stockholm, eller när man förhandlar med regeringen om till exempel etableringsjobb för nyanlända. Det är det här som gör oss förankrade i vårt arbete, säger hon.

På byggarbetsplatsen några kilometer därifrån täcks Therese Guovelins röda kavaj av en orange varselväst, och strumporna med skyddsskor.

Dessutom är det hjälm, skyddsglasögon och handskar som gäller när Nawras Khamro, fackligt förtroendevald för Byggnads visar runt bland halvfärdiga hus i solgass.

Han är inte bara fackligt aktiv utan också politiskt engagerad i Socialdemokraterna.

Dagen innan LO:s besök har han fått en tillsägelse av Skanska för att han satt upp en lapp i byggboden om varför facket samverkar med Socialdemokraterna. Arbetsplatsen ska vara politiskt neutral har han fått höra.

– Jag kommer från Irak. Min familj fortsatte att vara politiskt aktiv trots att det var en diktator som styrde. Sedan säger arbetsgivaren att jag inte får prata politik. Ingen tystar mig.

Trots det talas det sällan politik på arbetsplatsen, konstaterar han. Och det blir mindre och mindre.

Fler väljer att stå utanför facket. Var och en gör som de vill, och alla tänker mest på sitt, sammanfattar han läget.

Att de flesta har det ganska bra i Sverige, och att partierna är ganska lika, minskar också det politiska intresset, tror han.

– Det är först när det blåser högerextrema vindar som människor känner att de måste ta ställning, men då är det för sent.

– Vi måste hela tiden försvara det vi har och som tidigare generationer kämpat för att få, säger han.

Dagarna före LO:s besök i Jönköping har medierna rapporterat om ett brett internt missnöje inom Socialdemokraterna kring partiledningens flykting- och invandringspolitik.

Therese Guovelin som rest runt och besökt arbetsplatser i olika branscher och samtalat med åtskilliga arbetare, har aldrig hört någon ta upp frågan ute på en arbetsplats.

Enda undantaget var en medlem som tröttnat på att invandringsfrågorna fick ta så mycket plats att viktigare frågor kom i bakgrunden.

– Det ses inte som viktigt. De vi möter vill prata om sådant som rör deras vardag, om jobb, skola, vård och omsorg, säger Therese Guovelin, när hon tagit av sig skyddskläderna och ytterdörren till byggboden slagit igen.

Det var ett bra samtal. Det är bra att de där uppifrån kommer ut och visar sig. Facket syns inte annars

Trots att hon är ute på valturné och att LO har som mål att minst 52 procent av förbundens medlemmar ska rösta på Socialdemokraterna i riksdagsvalet, har Therese Guovelin inte nämnt något parti med namn på hela dagen.

Hon säger att det inte är LO:s uppgift att prata partipolitik, men tillägger att det ändå är viktigt förklara vilka konsekvenser olika politiska förslag för LO:s medlemmar.

– Jag vill inte säga till folk hur de ska rösta. Jag tror det kan få motsatt effekt. Jag pratar om fackliga frågor. Det är att prata politik.

Ibland får hon dock förklara varför LO samverkar med Socialdemokraterna.

– Då säger jag att det är för att S är det parti som har bäst förutsättningar att driva våra fackliga frågor politiskt.

Det är skillnad på tungt och tungt. På förskolan var det mycket framförhållning och planering. Här är man ute mycket och har ett fysiskt arbete på ett annat sätt

Annars skiljer sig arbetsplatsbesöken under valturnén inte från andra besök som LO-ledningen gör på arbetsplatser.

Förutom att de är fler. Jönköping var den åttonde staden Therese Guovelin besökte bara under förra veckan.

LO har som mål att genomföra en halv miljon samtal, direkt eller i telefon inför valet. Men det räcker inte med det, enligt Therese Guovelin.

– Nu är det extra mycket, men vi måste fortsätta med samtalen även efter september. Allt handlar om samtal. Medlemmarna kommer inte till facket av sig själva utan samtalen måste fortsätta om vi vill vara en stark organisation. Egentligen kan man se det här som ett träningsläger inför framtiden.