”Önsketänkande framför träffsäkra volymbedömningar” lyder underrubriken på Riksrevisionens granskningsrapport som släpptes i dag, tisdag.

Rubriken sammanfattar rapportens slutsats: att regeringens bedömning av hur många som väntas delta i arbetsmarknadspolitiska insatser är alldeles för optimistisk.

Skillnaden mellan regeringens bedömning av framtida deltagare och det faktiska utfallet har varit stort.

Det är inte bara den nuvarande regeringens förmåga att förutse deltagarantalet som har granskats.

Riksrevisionen har analyserat 23 arbetsmarknadspolitiska insatser som infördes mellan åren 2006 och 2015.

Nystartsjobb, traineejobb och arbetsträning med handledare är några av de nya insatserna som kom till under de åren.

– Tre gånger av fyra var deltagarantalet mindre än hälften av vad regeringen bedömde på förhand, skriver Yvonne Thorsen, projektledare för granskningen, i en kommentar.

Enligt rapporten har överskattningarna lett till att Arbetsförmedlingen under vissa år fått lämna tillbaka en tredjedel av pengarna som budgeterats för arbetsmarknadspolitiska insatser.

Mellan åren 2008 och 2016 har i snitt 1,2 miljarder kronor årligen av anslagen för arbetsmarknadspolitiska program och insatser inte använts.

Riksrevisionen har även tittat närmare på fem insatser för att få svar på hur regeringen gör sina bedömningar av framtida deltagare.

Här menar Riksrevisionen att regeringen ofta missar att analysera sådant som tidigare visat sig påverka antalet deltagare. Till exempel om arbetsgivare vill ha insatserna eller hur arbetsmarknaden utvecklas.

– Att överskatta hur många som kommer att delta i insatserna riskerar att leda till felprioriteringar i budgetarbetet och att stora resurser läggs på insatser med få deltagare. Missbedömningar av hur lång tid det tar att starta en insats kan dessutom leda till att arbetssökande inte får hjälp i tid, säger riksrevisor Stefan Lundgren i ett pressmeddelande.

Enligt rapporten från Riksrevisionen tyder överskattningarna mer på en överoptimism i bedömningarna än att det skulle vara svårt att göra träffsäkra prognoser.

Projektledare Yvonne Thorsen menar att detta bland annat beror på att regeringen intar ett inifrånperspektiv med fokus på den nya insatsen i stället för att lära från tidigare erfarenheter.

– Man kanske också lägger volymbedömningen lite högre för att pusha Arbetsförmedlingen och så hoppas man på ett högre resultat. Man använder bedömningar som mål i stället för som en realistisk förväntan, säger hon till Arbetet.

Nästan hälften av insatserna som drog igång mellan åren 2006 och 2015 lades ner inom fyra år, enligt Riksrevisionen.

Varför blev det så?
– Det har varit olika orsaker, ibland har det berott på regeringsskifte – att man velat se en annan politik. Vi ser också att det berott på att det varit så få deltagare eller att insatsen varit begränsad, till exempel en konjunkturinsats. Med till exempel etableringslotsarna berodde det på att de var problematiska, det var problem med fusk, säger Yvonne Thorsen.

Riksrevisionens rekommendationer till regeringen:

  • Ta hänsyn till faktorer som tidigare visat sig påverka deltagarantalet,
  • Dokumentera antaganden och analys för att möjliggöra uppföljning,
  • Redovisa förväntat antal deltagare i insatserna, samt
  • säkerställ att det i efterhand går att följa hur många personer som deltagit.
  • Följ upp och utvärdera träffsäkerheten i volymbedömningar, samt
  • analysera orsakerna till eventuella avvikelser.