Den första duellen under gårdagens partiledardebatt, den mellan statsminister Stefan Löven och moderatledaren Ulf Kristersson, visade tydligt vad valet egentligen handlar om.

Ska vi ha rimliga löner och en säker arbetsmarknad, eller ska vi ha sänkta skatter och dumpade löner?

Vad Ulf Kristersson tyckte var tydligt. Redan i en av öppningsreplikerna talade han om ”lägre trösklar in på arbetsmarknaden”, ett slitet men uppenbart ännu gångbart moderat signaluttryck för ”sänkta löner”.

Men det här med sänkta löner är alltid kufiskt hos Moderaterna.

Trots att partiet sedan tidigt 1970-tal ständigt upprepat Svenskt Näringslivs krav på sänkta lägstalöner påstår de gång på gång att detta inte alls pressar lönerna för andra i samma LO-yrken.

Detta trots att det just är pressen på allas löner inom LO-yrken som är det uppenbara syftet med Moderaternas förslag. Det handlar om ren resursfördelning, hur värdet av det vi producerar i vårt land ska fördelas.

Kan Moderaterna sänka lönerna för LO-anslutna och dessutom sänka skatterna så att de största skattesänkningarna hamnar hos de högavlönade, så har man lyckats omfördela mer av det värde vi gemensamt producerar i samhället från lågavlönade till högavlönade.

Med sitt förslag vill Moderaterna helt enkelt gynna sina kärnväljare.

Och, Annie Lööf, LO har INTE gått med på sänkta ingångslöner, som hon sa under debatten.

De etableringsjobb man enats om, och som Annie Lööf nog tänkte på, följer kollektivavtalens nivå. Det är endast finansieringen av dem som är annorlunda.

Annie Lööf upprepade också det gamla Alliansfalsariet att klaga på skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda.

Visst, den skillnaden är större i Sverige än i övriga Europa.

Trots att partiet sedan tidigt 1970-tal ständigt upprepat Svenskt Näringslivs krav på sänkta lägstalöner påstår de gång på gång att detta inte alls pressar lönerna för andra i samma LO-yrken

Martin Klepke

Men det beror inte på att få utrikesfödda har jobb i Sverige.

Nej, faktum är att sysselsättningssiffrorna för utrikes födda i Sverige i stället ligger över genomsnittet i Europa.

Skillnaden, glappet, beror i stället på att sysselsättningen bland INRIKES födda är betydligt högre i Sverige än i andra länder.

Det beror alltså inte på de utrikes födda över huvud taget.

I Sverige är andelen kvinnor som jobbar betydligt högre än i andra europeiska länder.

Som Isabella Lövin påpekade i debatten i går är faktiskt sysselsättningen bland utrikes födda kvinnor i Sverige lika hög som för europeiska kvinnor i Europa.

Detta pressar upp sysselsättningssiffrorna för inrikes födda.

Det snabbaste sättet att få samma mindre gap mellan inrikes och utrikes födda i Sverige som i övriga Europa är alltså att slänga ut kvinnorna från den svenska arbetsmarknaden och ta ifrån dem möjligheten att arbeta.

Inte ens Alliansen vill ha en sådan utveckling. Då bör de också sluta framställa Sveriges höga andel kvinnor på arbetsmarknaden som någonting negativt vilket de gör varje gång de förfasar sig över skillnaden i sysselsättning mellan inrikes och utrikes födda.

Jimmie Åkesson var stundtals osedvanligt aggressiv under debatten. Det kändes som frustration. De största partierna är ju på väg att enas om en egen hårdare migrationspolitik.

Åkesson inser nog därmed att det blir svårt att fånga röster enbart på unkna ord om folks ursprung och kultur. Och han försökte i stället höja rösten för att ta tillbaka initiativet i migrationsdebatten. Dock utan att lyckas.

Med en relativt bra debattkultur (tv-folket måste ha jobbat hårt med att tukta partiledarna) tog den här partiledardebatten som helhet ett ytterligare välkommet steg bort från de tidigare mer hetsiga debatterna.

Här kunde man ju faktiskt följa hela resonemang.