Strandhäll backar inte från målet om högst nio sjukdagar
Vårt mål är att sjuka människor ska känna sig trygga, säger socialministern om det program för sjukförsäkringen som hon presenterar idag. Men reglerna för vem som får ersättning ska inte ändras.
Annika Strandhäll, socialminster (S).
”En trygg sjukförsäkring med människan i centrum”. Så rubricerar regeringen det åtgärdsprogram för sjukförsäkringen som socialminister Annika Strandhäll presenterade i en debattartikel i Dagens Nyheter på onsdagen.
– Vi har tagit fasta på de många berättelser vi hört det senaste halvåret, säger Annika Strandhäll. Självklart lyssnar vi in kritik, det är vår uppgift som politiker. Vårt mål som socialdemokratisk regering är att människor ska kunna känna sig trygga i sjukförsäkringen, och att man ska kunna komma tillbaka i hälsa och arbete igen.
Berättelserna från de allt fler sjuka som nekas sjukpenning handlar, som socialministern uppfattat dem, i mångt och mycket om ”samordningsfrågor, samarbetsfrågor, stödet till individen”.
Därför ligger tyngdpunkten i programmet på att Försäkringskassan ska bli bättre på att samordna sitt och andra myndigheters arbete kring den sjuka personen, förbättra sin dialog med sjukvården, och ge honom eller henne mer stöd för att bli frisk och komma tillbaka till jobbet.
En annan del är att Försäkringskassan ska förklara sina beslut bättre.
Mer stöd till individen och bättre samordning, säger du. Vilka nya resurser kräver det?
– I grund och botten handlar det om att förtydliga uppdrag som myndigheterna redan har, svarar Annika Strandhäll. Försäkringskassan måste fundera på hur man prioriterar sina resurser.
– I dag har vi ett enormt energiläckage mellan Försäkringskassan och hälso- och sjukvården som beror på en bristande dialog mellan dem. Det räcker inte att skicka intyg fram och tillbaka, man måste tala med varandra.
Den mest konkreta av programmets elva punkter är en utredning om rätten till sjukpenning efter 180 dagars sjukskrivning.
Reglerna, som kom till under Alliansregeringen men har behållits av den rödgröna regeringen, innebär att sjukpenning efter den här tidsgränsen bara beviljas om man inte kan utföra något ”normalt förekommande arbete” över huvud taget – ett begrepp som Försäkringskassan i många fall ger en vid tolkning.
Utredningen, som får sina direktiv ”i närtid”, ska granska hur Försäkringskassan tillämpar lagen. Det är däremot inte aktuellt att ändra principen om en prövning mot ”normalt förekommande arbete”, klargör Annika Strandhäll.
Ser du att Försäkringskassan inte följer lagens intentioner, och den vägledande dom som kom 2008?
– De frågorna måste ställas till Försäkringskassan, svarar Annika Strandhäll. För mig är det viktigt att man ska kunna förstå de beslut man får. Att man får stöttning i rehabiliteringen. Och att Försäkringskassan tar sitt samordningsansvar på största allvar.
Ni trycker på att Försäkringskassan ska förklara sina beslut bättre. Är inte problemet att besluten som sådana upplevs som orimliga?
– Jag tar naturligtvis del av att människor upplever det så. Den otryggheten ska man inte behöva ha. Någonstans på vägen brister det, säger Annika Strandhäll, som därefter går över till att tala om styrkeförhållandena i riksdagen:
– Man får inte glömma bort att vi har en riksdagsmajoritet vars svar på de här frågorna är att införa en bortre tidsgräns i sjukförsäkringen igen, och ytterligare en karensdag.
Prövningen vid 180 dagar har kritiserats i många år. Varför agerar ni först ett halvår före valet?
– Man ska inte glömma att den här regeringen har gjort jättemycket i sjukförsäkringen under mandatperioden, svarar socialministern. Vi lade fram ett åtgärdspaket 2015 med 25 olika åtgärder, vi lade fram ytterligare förändringar 2016 och 2017. Den bortre tidsgränsen för ersättning har tagits bort, från årsskiftet kan sjukpenning inte dras in retroaktivt, och den 1 juli i år får arbetsgivarna större rehabiliteringsansvar.
– Vi har följt utvecklingen noggrant, och sett hur omprövningar och indrag av sjukpenning har ökat. Ökningen har skett långsamt. Men i takt med att vi fått allt fler ärenden väljer vi nu att gå fram och trygga stödet för individen.
Regeringen har satt upp målet att sjukpenningtalet i slutet av år 2020 ska pressas ner till 9,0 (sjukpenningtalet anger hur många sjukpenningdagar som betalas ut i genomsnitt till de försäkrade i åldrarna 16 – 64 år).
Bland andra LO har hävdat att målet blivit alltför styrande för Försäkringskassan, och lett till orimliga bedömningar av rätten till ersättning.
Annika Strandhäll avvisar bestämt den kritiken.
– Det är oerhört viktigt att förtydliga saker som jag hör i debatten. Målet är ett samhällsmål, inte på individnivå utan Sverigenivå. Det är den nivå där sjukfrånvaron låg 2013, så det är inga konstigheter. I regleringsbrev till Försäkringskassan har vi tryckt på att detta inte är ett mål som Försäkringskassan ska uppnå på egen hand, utan ett mål som förutsätter samverkan med andra aktörer.
En punkt i regeringens program gäller dem som inte längre får sjukpenning: Om de inte har ett jobb att gå till måste de omedelbart registrera sig hos Arbetsförmedlingen för att inte bli av med sin sjukpenninggrundande inkomst.
Regeringen medger att detta kan få orimliga följder, och lovar nu att se över reglerna. Tanken är att skapa en frist – ”ett rådrum” – så att den sjukpenninggrundande inkomsten inte går förlorad direkt när sjukskrivningen tar slut.
En annan punkt i programmet utgår från det faktum att allt färre långvarigt sjuka beviljas sjukersättning, det som tidigare hette förtidspension. 2016 fick 8 900 personer sjukersättning, en historiskt sett låg nivå.
Regeringskansliet undersöker nu varför så få långvarigt sjuka får sjukersättning, och i stället blir kvar i sjukpenningsystemet.
