Här är de bästa och sämsta julklapparna från chefen

Tanken är god: uppskattning, får vi förmoda. Vi vill börja med att påpeka det.

Och vi vet att det är långt ifrån alla som får någon julklapp från jobbet. Inte minst den som hoppar in här och där på olika vikariat.

Och Sagan om Karl Bertil Jonssons julafton har väl lärt oss vilka tårade ögon som sex japanska servettringar av päronträ kan ge upphov till, trots en uppenbar miss-matchning.

I den enkät som vi själva gjort benämns ett företags fortfarande oförklarade julgåva som en ”sten med hål i”.

Av mottagaren krönt till sämsta julklappen från jobbet.

Men samtidigt rapporteras den ha kommit till (lite oklar) användning i åtminstone två fall: i ett garage och i en trädgård.

Theres Andersson som jobbar på Ahlsells lager i Hallsberg påpekar att det är ”tanken som räknas” och tillägger att hon skulle bli glad för vad som helst, när vi frågar vad hon skulle vilja få från sin arbetsgivare i år.

Men vi kan i alla fall inte låta bli att undra hur en del arbetsgivare tänker.

Som när samtliga anställda får en signerad CD-skiva med det lokala pudelrockbandet.

Eller när en chef, med en blott handfull anställda, ger rökt fårfiol också till vegetarianen.

Eller när papperet faller där på julfesten och fram träder paraplyer eller mössor med feta företagsloggor på; i ett fall ”en ful jävla kampanjmugg från SSU-distriktet jag var anställd på”.

Den där idén från en kommun att ge bort en kulspetspenna känns inte heller så upplyftande.

På en arbetsplats handlade det om samma företagshanddukar år efter år efter år efter …

Även fina produkter blir överflödiga, som när en person fick picknickfilt och termosmugg både till jul och sommar tre år i rad: ”Många filtar blev det”.

Många arbetsgivare tar det säkra före det osäkra och ger presentkort.

Men de har det inte helt lätt, det måste sägas, för inte heller detta gör alla nöjda: ”Det värsta jag vet är att få ett presentkort hos ett företag med julklappar man ska välja mellan, för det blir aldrig av att jag väljer” heter det från ett håll.

Och att få köpa något i butiken där man själv jobbar – hur kul är det?

– Jo, det är väl i och för sig bra för vissa, säger Linda Andersson Mäkelä, som är bagare på Coop, där ett presentkort på den egna kedjan varit julklappen de senaste sex åren.

Men hon skulle hellre se den present som verkar ha blivit allt fler arbetsgivares utväg de sista åren: en gåva till välgörande ändamål. ”Jag tog undan paketet och gav det till en fattig”, som Karl-Bertil Jonsson sa.

Men, påpekar Linda Andersson Mäkele, det är kollegorna som måste komma överens i så fall, att ge vidare sin julklapp.

– Då ska det inte stå att Coop skänker pengar, utan att de anställda väljer att stötta till exempel Barncancerfonden, säger hon.

Och innan vi rycks med allt för mycket i Tage Danielssons gripande julsaga, gäller det att tänka lite på vem som är byrådirektör.

När postanställda Karl-Bertils pappa Tyko Jonsson generat säger: ”Det är så att min son har givit en av herrskapets julklappar till en fattig”, är det byrådirektör Bergdahl som blivit av med sin julklapp och som utbrister i det klassiska: ”Det var förbanne mej det finaste jag hört sen jag konfirmerades.

Risken med välgörenhet som presentkort är att arbetsgivaren vill framstå som god medan den anställda faktiskt saknar den uppskattning en julgåva kan ge.

Eller som en nutida, verklig postanställd berättar:

– Vi får inget detta år. PostNord kommer att skänka 250 000 kronor till Läkare utan gränser.