Byggjobbare åker på skattesmällar
Den första november i år döms företaget att betala 4,6 miljoner för uteblivna arbetsgivaravgifter. Innan dess har byggjobbarna som bolaget anlitat drabbats av rejäla skattekrav för att de sågs som anställda, inte som företagare.
Wieclaw anlitades för att renovera villafasader. Han hade företag registrerat i Polen och trodde att han skulle skatta där. Men Skatteverket ansåg annorlunda.
ARBETET GRANSKAR. Avsikten var aldrig att bryta mot någon regel. Några år efter att Wieclaw börjat arbeta i Sverige kände han sig ändå som en kriminell.
Byggnadsarbetaren är lite självkritisk mot att han inte kollade upp reglerna, men återkommer gång på gång till att han tycker att den som anlitade honom faktiskt borde ha berättat vad som gällde.
– Det var en svensk som gav mig jobb. Han måste känna till reglerna i Sverige, säger Wieclaw, som egentligen heter något annat.
Under 2011 och 2012 jobbade han för det svenska företaget Edlund och Brand, bland annat med att bygga och renovera villafasader.
Han hade ett företag registrerat i Polen, skattade där och trodde att allt var som det skulle.
– Vid det tillfället var det enda möjligheten för att få jobb i Sverige, säger Wieclaw om varför han och hans kollegor hade egna företag.
Men Skatteverket skulle underkänna upplägget. När de granskade bolaget blev slutsatsen att byggnadsarbetarna inte var att betrakta som egna företagare.
De skulle beskattas som anställda i det svenska företaget och hade dessutom varit i Sverige så länge att de var skattskyldiga här.
Det ledde till en kalldusch. I efterhand krävdes arbetarna på svensk inkomstskatt.
De hade haft årsinkomster i Sverige på mellan 85 000 och drygt 330 000 kronor. Dessa löner krävdes de nu på skatt för.
Nitton arbetare överklagade ända till kammarrätten. Enligt handlingarna kände fler än Wieclaw sig lurade.
En arbetare har uppgett för Skatteverket att han försäkrats om att han skulle skatta i Polen och litat på det. Ett par personer lyfter att de inte kan svenska och inte hade klart för sig vad de skrev på.
Det var en svensk som gav mig jobb. Han måste känna till reglerna i Sverige
I juli i år kom kammarrättsdomen. Arbetarna förlorade mot Skatteverket.
Det är inte bara arbetarna som drabbats av skattesmällar. Den första november i år dömde förvaltningsrätten i Linköping det konkursade bolaget Gräsanden 3 att betala 4,6 miljoner kronor för uteblivna arbetsgivaravgifter.
Detta är Wieclaws tidigare arbetsgivare. Bolaget bytte namn 2014, samma år inleddes konkurs.
Inför rätten hävdade företaget att polackerna var underentreprenörer, att de omfattades av polsk lagstiftning och skulle betala sina sociala avgifter där.
Men domstolen gick alltså på Skatteverkets linje – att företaget ska betala arbetsgivaravgifter i Sverige.
Arbetet har varit i kontakt med en av bolagets företrädare, som inte vill kommentera.
För två veckor sedan skrev Arbetet om att byggföretag låter arbetare fakturera som ensamföretagare när de, enligt facket, jobbar som anställda.
Byggnads oro handlar främst om anställningsvillkor. Kollektivavtal styr vare sig lön, arbetstid eller andra villkor när någon anlitas som företagare.
Facket menar att det skapar ett kryphål för arbetsgivare som inte vill leva upp till avtalen.
Fler än facket har alltså synpunkter på gränsen mellan anställd och företagare. Den påverkar även Skatteverkets bedömning av vad som ska betalas till staten.
Nästa år ska myndigheten titta särskilt på just problematiken med utländska enskilda näringsidkare som arbetar under anställningsliknande förhållanden.
Det är inte fritt fram att själv välja vem som är anställd eller företagare. Det som avgör är hur självständig arbetaren varit gentemot uppdragsgivaren.
När det gäller skatt och avgifter finns det också handlingar som tydliggör ansvaret. Dokument som Wieclaw och hans kollegor saknade. Det ena är svensk F-skattsedel.
Om arbetaren har det ska uppdragsgivaren inte betala arbetsgivaravgift eller hålla inne skatt. När F-skattsedel saknas är grundregeln att arbetsgivaren alltid ska göra detta.
Det andra dokumentet som kan skapa undantag är A1-intyg från hemlandet. Det visar att man är socialförsäkrad och i vilket land sociala avgifter ska betalas.
Wieclaw och hans kollegor är inte ensamma om att drabbas av krav i efterhand. Det visar sig bland annat i besluten från Skatteverkets särskilda insats mot grov ekonomisk brottslighet.
Arbetet får låna ett litet rum på myndigheten för att bläddra i handlingarna som ligger samlade i brunspräckliga pappmappar.
Här trängs papper om en svarthärva i bygg- och städbranschen som Arbetet tidigare berättat om med andra svarthärvor och rotbedrägerier.
Här finns också beslut om att utländska ensamföretagare ska betala inkomstskatt efter att Skatteverket slagit fast att de varit anställda.
Ur mappen för maj: Två slovakiska ställningsbyggare krävs på skatt för pengar de fått utbetalda av företaget GSS Bemanning 2014 och 2015. De har haft årsinkomster på mellan 100 000 och 183 000 kronor.
Liksom 73 andra ställningsbyggare anlitades de som företagare. De hade inte svensk F-skatt och 27 av dem saknade A1-intyg för åtminstone delar av perioden de arbetade här.
GSS drevs av två anställda på ett stort ställningsföretag. De förmedlade företagarna till sin arbetsgivare. Men egentligen var ställningsbyggarna anställda av GSS, enligt Skatteverket.
Ur mappen för juni: Åtta byggnadsarbetare på Nero bygg i Vagnhärad krävs på skatt för arbete de gjort 2013. De beskattas för årsinkomster på mellan 133 000 och 346 000 kronor.
Skatteverket konstaterar att sammanlagt 35 arbetare från Litauen jobbat på bolaget som ensamföretagare, fast de borde varit anställda. De saknade F-skattsedel och 34 av 35 saknade A1-intyg.
Staten har krävt även dessa arbetsgivare på pengar.
GSS Bemanning som anlitade de slovakiska ställningsbyggarna fick våren 2016 besked om att de skulle betala drygt 800 000 kronor för uteblivna arbetsgivaravgifter och skattetillägg (en avgift för att man lämnat fel uppgifter).
Nero bygg krävdes förra hösten på nästan två miljoner kronor.
– Vi har inte överklagat eller någonting, vi betalar det Skatteverket säger, säger Sophia Lindgren som jobbar med ekonomi på Nero bygg.
– Man hyrde in för att man var i en uppstartsfas och då vet man ju inte hur marknaden ser ut, så de vågade inte anställa och de trodde att de gjorde rätt, säger hon om hur situationen uppstod.
Vi har inte överklagat eller någonting, vi betalar det Skatteverket säger
Både hon och Aboud Ibrahim, en av personerna bakom GSS Bemanning, uppger att man försökte rådfråga skattemyndigheterna från början.
– Vårt ändamål från dag ett vara att göra rätt för oss, säger Aboud Ibrahim.
Han tycker att reglerna är oklara samt skapar olika villkor för svenska och utländska företag.
Vad är då, utöver F-skattsedeln, avgörande för var Skatteverket drar linjen mellan en anställd och någon som faktiskt godtas som företagare?
”De har stått under er arbetsledning och ni har hållit dem med arbetskläder, verktyg, utrustning och bilar. Ni har även stått för deras boende i Sverige.”
Så skriver Skatteverket när de motiverar att arbetarna på Nero bygg ska betraktas som anställda.
Även i besluten om ställningsbyggarna och om Wieclaw och hans kollegor betonas att de stått under sina uppdragsgivares arbetsledning samt fått bland annat verktyg och kläder därifrån.
I sitt resonemang om ställningsbyggarna på GSS konstaterar Skatteverket att arbetarnas avtal innebar att de måste följa instruktioner och att de inte fick inleda samarbeten med andra entreprenörer.
Sophia Lindgren säger att arbetarna på Nero bygg har skattat i Litauen och nu även i Sverige. Man kan bara vara skattskyldig i ett land.
Därför har man rätt att kräva tillbaka pengar i hemlandet om man senare beskattas i Sverige. Sophia Lindgren säger dock att arbetarna som jobbat på Nero har haft svårt att få tillbaka det de betalat i Litauen, men att det nu ska vara på gång.
Även om man lyckas få tillbaka pengar garanteras inget nollsummespel, eftersom skattesatserna varierar. Sophia Lindgren uppger att företagaren som driver Nero bygg har ersatt de litauiska arbetarna för skillnaden mellan svensk och litauisk skatt.
Wieclaw säger att hans skuld i Sverige var mer än fem gånger större än det belopp han fick tillbaka i Polen.
– Jag fick låna, konstaterar han om hur det blev möjligt att betala till svenska Skatteverket.
