Byggbasen Catharina Elmsäter-Svärd vill bygga laganda

ARBETET GÅR PÅ HOCKEY MED Catharina Elmsäter-Svärd. Det är fredagskväll och Södertälje sportklubb har hemmamatch mot Karlskoga i Scaniarinken.

Publiken har börjat fylla åskådarplatserna. ”Kringelstadens stolthet”, står det på långa banderoller längs läktaren.

Vimplar och flaggor i hockeylaget SSK:s färger gult och blått vajar i takt med ännu lågmälda hejarramsor.

Catharina Elmsäter-Svärd, nyutnämnd vd för Sveriges Byggindustrier, möter oss i foajén med andan i halsen, iklädd gulblå klubbtröja.

Hon har bara hunnit hem från jobbet i Stockholm, vänt i dörren och åkt de två milen tillbaka från villan i Enhörna till Scaniarinken i Södertäljes västra utkant.

Att stressa hit efter jobbet en fredagskväll ser alliansregeringens tidigare infrastrukturminister som en självklarhet. Familjen är med, sitter på åskådarplats.

Arenan är mer eller mindre ett andra hem – och har alltid varit, understryker hon. Här satt hon själv med sin pappa när hon var barn.

Och därefter som ”hockeymorsa”, som hon själv säger, och betonar sitt underifrånperspektiv, erfarenheten av att städa klubbens toaletter, sälja korv och stå i speakerbåset.

– Här i insläppet brukar jag stå och scanna biljetter, säger hon och stannar till vid en av biljettkontrollanterna och visar oss hur scannern fungerar och hejar familjärt på flera åskådare som passerar.

I ett lag är publiken är den sjätte spelaren. Alla måste vara med och bidra för att man ska lyckas gemensamt

”Samhällsengagemang”, svarar hon på frågan varför hon gjort just hockeyn till en så stor del av livet, att hon i dag är föreningens ordförande. Av kritiker har det ifrågasatts om hon någonsin sett en hel match och om hon vet något om hockey överhuvudtaget.

”Jodå”, svarar hon, men menar att hockey är så mycket mer än mål och regler.

Det handlar om en vision, ett budskap  – det har hon försökt att pränta in i de supporterskaror som, drivna av besvikelse då laget inte presterar på topp, skickar hatmejl till styrelsen.

35 år inom politiken har kanske gett ett vidare perspektiv på ordet laganda.

– I ett lag är publiken är den sjätte spelaren. Alla måste vara med och bidra för att man ska lyckas gemensamt. Slåss för ett hockeylag gör man i samma anda som för sina ideal, för sin arbetsplats, eller för sitt parti om det går dåligt.

Hon lotsar oss en trappa upp till kansliet. På väggen hänger en tavla med hela A-laget. Mitt bland 27 hockeyklädda herrspelare sitter Catharina Elmsäter-Svärd.

Slåss för ett hockeylag gör man i samma anda som för sina ideal, för sin arbetsplats, eller för sitt parti om det går dåligt

Vi stannar upp, hon skrattar, pekar och visar hur tydligt det syns att hon och vice ordföranden är inklippta senare i bilden. Som om det vore det mest uppseendeväckande.

Grabbiga miljöer? Catharina måste tänka en stund över frågan.

Hon säger att hon inte reflekterat över det faktum att hon är klubbordförande i en ganska grabbig sport, att hon i sin ungdom var första tjejen som tog över ordförandeklubban för Muf i Södertälje och att hon nu sitter som första kvinna på Svenska Byggindustriers vd-post i en ganska grabbig bransch.

– Jo faktiskt, när man tänker efter, men jag har aldrig funderat kille, tjej, manligt eller inte, när det gäller hur jag jobbar.

Symboliskt tycker hon dock att hon har en viktig roll som just kvinna i en mansdominerad bransch, för att ”inspirera”.

50 000 personer inom byggsektorn går snart i pension. Vem som ska ersätta dem när det inte finns manlig arbetskraft så att det räcker vet hon svaret på. Det vet alla i ledande position inom byggsektorn och det vet facket: kvinnorna.

Jag är ju inte blind, klart att jag ser och klart att det måste motarbetas

Att städa upp grabbigheten, från byggbodar till styrelserum, för att kunna locka kvinnor till branschen torde därför bli en av byggindustrins viktigaste utmaningar, menar Catharina Elmsäter-Svärd.

Eller som hon uttrycker sitt uppdrag, ”att koppla begreppet attraktivitet kontra kompetensförsörjning”.

#Metoo-rörelsen har inte gått henne förbi, men sexism har aldrig drabbat henne personligen.

– Nej faktiskt inte. Men jag är ju inte blind, klart att jag ser och klart att det måste motarbetas.

Byggnads kampanj ”Stoppa machokulturen” passar väldigt bra in för att visa på handlingskraft just nu, och Catharina Elmsäter-Svärd vill gärna ”gå armkrok med facket i en sådan här fråga”.

Men det behövs en positiv motbild, företag som visar på motåtgärder. Och de finns, menar hon.

Matchen pågår som intensivast när vi lämnar Scaniarinken. Catharina Elmsäter-Svärd skyndar in för att se de två sista perioderna.

– Efter det ska jag åka hem och bara stirra i väggen, skämtar hon innan vi skiljs.