Svenska kids om känslan att inte passa in

”Rötter? Vem behöver rötter när vi har vingar?”, frågar Babak Azarmi i förordet till Third culture kids. Ett samlingsverk som innehåller bilder, texter och uttryck från olika skribenter och artister som Silvana Imam, Mapei och Ibrahima Erik Lundin Banda.

Begreppet ”Third culture kid” myntades på 1950-talet av antropologen Ruth Hill Useem. Det syftar på barn till missionärer eller ambassadörer som växte upp i en annan kultur än sin egen.

Nu berättar de svenska kidsen om känslan att inte passa in eller inkluderas på grund av etnicitet och klass. Om sin kamp att hitta sin identitet.

De flesta har misslyckats med det därför att det är ett dödsdömt projekt. Om du aldrig räknas in kommer du så småningom göra allt för att äga utanförskapet.

Poeten Nattalie Ström Bunpuckdee från Tensta berör de dödliga gängskjutningarna: ”Och vårt land kallar det inte en nationell kris. För Sverige ser inte oss förortsbor som en del av nationen. Ständigt avhumaniserade, kriminaliserade och bevakade och samtidigt ska vi komma på lösningen på problemet som vi är offer för.”

Varför fick de aldrig höra att de kunde vara både och? Att det är en tillgång att ha två olika kulturer och identiteter. Att mångfald berikar ett land och dess folk.

Texterna i Third culture kids är uppkäftiga, politiska, coola, queera och sorgliga. De speglar både samtiden och framtiden.

Genom organisering och kamp sticker den tredje kulturen hål på klassföraktet. Och de gör det med stil och kreativitet.