18 minuters matpaus när produktionen styr
När lunchen anpassas efter produktionen kan den bli kort. Skiftarbetarna på Volvo GTO måste hinna med sin mat på 18 minuter.
Illustration: Eva Vaihinen
Maten & Jobbet DEL 2. Tiden för återhämtning i samband med måltid är noga reglerad i arbetsmiljölagar och kollektivavtal, ändå skapar det diskussion mellan både arbetsgivare och fack och inom personalgrupper.
Tvisten handlar om huruvida den anställde ska ha rätt till en obetald rast vid en viss tidpunkt på dagen eller så kallat matuppehåll som inte dras av på lönen, men som bara får tas när det passar verksamheten.
På flera sjukhus har både anställda och skyddsombud ansett att matraster är onödiga eller omöjliga att ta ut.
Men att hoppa över raster är inte förenligt med ett långt arbetsliv, menar Ola Sjöholm, ombudsman på Vårdförbundet.
– Det finns de som har så hög arbetsbelastning att det inte finns möjlighet att sitta ostört och ta sin matrast. De blir avbrutna hela tiden. En del tycker att man lika gärna kan vara utan rast och faller till föga för att verksamheten trycker på. Några vill hellre offra sin matrast och gå hem tidigare.
På Sahlgrenska sjukhuset har ambulanspersonalen haft skilda uppfattningar om det är bättre att ha schemalagd rast eller att äta när det finns tid och i stället gå hem tidigare.
Sjukhusledningen ville driva igenom måltidsuppehåll, då de anställda får äta när verksamheten tillåter.
I pressade lägen kunde det innebära att personal fick gå långa arbetspass utan att hinna äta.
Vårdförbundet sa bestämt nej till måltidsuppehåll och efter hot om vite från Arbetsmiljöverket gav arbetsgivaren med sig.
I stället infördes en modell med en så kallad rastkoordinator som dagligen planerar när personal kan ta sin lunchrast.
Det finns de som har så hög arbetsbelastning att det inte finns möjlighet att sitta ostört och ta sin matrast
Ola Sjöholm menar att sjukhusledningen när den försökte få igenom ett måltidsuppehåll började ”i fel ände”.
– Man ska inte ha måltidsuppehåll för att personalen inte hinner ta matrast. Tvärtom, det är på just de arbetsplatserna personalen behöver en schemalagd rast.
Då är det bättre att ställa krav på att verksamheten ska vara så anpassad att man kan äta, menar Ola Sjöholm.
Enligt Arbetsmiljöverket är rasten inte bara till för matintag utan också för återhämtning. Under långa pass kanske man måste ha två raster för att få i sig två riktiga måltider.
Vårdförbundet konstaterar att det på många arbetsplatser i stället blir allt mer pressat.
– Personalen orkar inte alltid ta konflikten med chefen om att man inte hinner ta rast. Då är det lättare att krympa sina egna marginaler, tänja sig lite och hoppas att man i alla fall får gå hem lite tidigare, konstaterar Ola Sjöholm.
Men han fortsätter:
– Det leder inte till hälsa över ett helt arbetsliv.
Även inom industrin är måltidsuppehåll vanligt. På Volvo i Skövde är en stor del av personalen skiftarbetare. De som jobbar skift har ett avtalat måltidsuppehåll på 18 minuter.
– Det är stressigt. Att försöka hinna till personalmatsalen på den tiden är nästan omöjligt. Man hinner precis äta sin matlåda, men inget annat, säger Malotta Andersson som jobbar som motorprovare.
Christer Andersson, arbetsmiljöansvarig på Metallklubben på Volvo i Skövde, håller med om att det inte är bra men facket har varit tvunget att gå med på det eftersom produktionen kräver det.
– För vissa arbetsmoment är det omöjligt att lägga in matraster. De anställda får helt enkelt anpassa möjligheten att äta efter produktionstakten, konstaterar han.
Måltidsforskare Maria Lennernäs menar att många av våra vanliga välfärdssjukdomar har sin grund i hur det ser ut på arbetsplatserna i dag, där människor får tänja sig efter arbetsförhållandena.
– Kroppen blir liksom en arena som ska möta de inre biologiska behoven med arbetslivets krav. Och kroppen kommer hela tiden i kläm och får ställas om och kompromissa för att arbetslivet kräver det.
Enligt henne visar ny forskning att människor som jobbar på varierade tider har en tendens att också flytta på sina mattider.
Det kan leda till högre blodfetter, högt blodsocker, högt blodtryck.
En stor riskgrupp är de 35 procent med skiftande arbetstider, till exempel inom sjukvård, räddningstjänst, tillverkningsindustrin, inom handeln i nattöppna butiker och på näringsställen.
– Kroppen har en biologisk klocka, en rytm på cirka 24 timmar. Det är ett väldigt känsligt samspel där hjärnan kollar av ljus och mörker. Det finns en återhämtningsdel och en aktivitetsdel och den är ganska trög att ställa om. Det innebär att kroppens organ – matsmältningsorgan, hjärta – måste vila ibland och blodtrycket gå ner. Det samspelet ruckar vi på i allt höge grad, säger Maria Lennernäs.
Så här säger lagen
• Enligt arbetstidslagen är arbetsgivare skyldiga att se till att anställda har rast senast efter fem timmars arbete, men arbetsgivare och fack får i kollektivavtal komma överens om att ta bort rasten om verksamheten kräver det, exempelvis för att trygga säkerheten för patienter.
• Måltidsuppehåll ska tidsplaneras om möjligt längst efter fem timmar arbete. Men den anställda ska vara tillgänglig på arbetsplatsen och vid behov utföra arbete.
• Matrasten är inskriven som en schemalagd obetald stund av arbetsdagen.
