Lunchen – en försummad del av arbetsmiljön

Maten & Jobbet DEL 1. Matlåda komponerad efter den klassiska tallriksmodellen eller en hamburgare med pommes frites i farten. Lunchvanorna på jobbet kan skilja sig stort.

Men varken Arbetsmiljöverkets föreskrifter eller regeringens nylanserade arbetsmiljöstrategi omfattar matvanor på jobbet.

Det skriver Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten i sin gemensamma rapport om hälsosamma matvanor och fysisk aktivitet.

De båda myndigheterna konstaterar att många aktörer poängterar att hälsosamma matvanor inte alltid ses som ”en naturlig del av det systematiska arbetsmiljöarbetet”.

– Det är obegripligt att man inte ser sambanden mellan vad vi äter på jobbet och de stora ohälsotalen, säger forskaren Maria Lennernäs, professor i beteendeinriktad mat- och måltidskunskap vid högskolan i Gävle.

Hon poängterar att de stora folksjukdomarna är kopplade till mat. Men när nu linjerna för de stora folkhälsosatsningarna dras upp finns mat i arbetslivet inte med.

Obegripligt att man inte ser sambanden mellan vad vi äter på jobbet och de stora ohälsotalen

– Om man tittar på Arbetsmiljöverkets föreskrifter så finns det väldigt mycket om buller, ergonomi, kemikalier, ljusförhållanden, allting. Det finns ingenting om mat, mer än att man ska ha möjlighet till rast efter fem timmars arbete och att det ska finnas personalrum. Att äta på ett vettigt sätt är en förutsättning för att orka prestera i stunden och att behålla hälsan över en längre tid, men det finns inte med.

Satsningen på jämlik hälsa har varit ett prioriterat område sedan regeringen tillträdde 2014. Kommissionen för jämlik hälsa tillsattes och ett antal myndighetsrapporter har skrivits i samband med det. I början av juni presenterades slutrapporten för regeringen.

Enligt finansminister Magdalena Andersson (S) och socialminister Annika Strandhäll (S) som tog emot slutbetänkandet krävs det nu en aktiv politik för att minska hälsoklyftorna.

Det 350 sidor långa slutbetänkandet tar enligt kommissionens ordförande Olle Pettersson ett helhetsgrepp på hälsofrågorna i skola, vård, arbetsliv.

Men aspekter på hur måltiden på jobbet kan främja hälsan saknas.

Maten & Jobbet

Yonna Waltersson: Lunchen en bortglömd hälsofaktor

Chefredaktören

– Jag ställer mig frågan varför matvanor på jobbet inte alls diskuteras med tanke på alla människor som är sjukskrivna på grund av ämnesomsättningssjukdomar. Frågan om mat är helt försummad, säger Maria Lennersnäs.

Enligt Arbetsmiljöverkets handläggare råder det en uppfattning om att lunchen inte är en del av arbetstiden.

Viktoria Hoff, jurist på Arbetsmiljöverket, tycker inte att det är något konstigt:

– Det finns ingen önskan från Arbetsmiljöverket att reglera vad folk äter. Det är väl upp till varje arbetstagare själv. Det skulle vara ett väldigt förmynderi om vi skulle bestämma det.

– Där tror jag att de tänker fel, säger Maria Lennernäs. Folk är på jobbet åtta–nio timmar, största delen av det vakna dygnet, och det är klart att vad man äter under den tiden måste ha betydelse på sikt för hälsan.

Hon fortsätter:

– Är det ingen som ser att det vi äter under arbetstid kan ha koppling till ohälsa som till exempel utmattning? Det är uppenbart, tycker jag.

Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten konstaterar i sin rapport att hälsofrämjande arbetsplatser, enligt tidigare forskning, kan ge minskad sjukfrånvaro och bidra till ett längre arbetsliv.

Individuell rådgivning, anpassningar i personalrestauranger med märkning av hälsosamma måltider, tävlingar – det är exempel på incitament som kan främja bra matvanor på jobbet, påpekar man.

Hälsa och mat är framförallt en fråga om jämlikhet. Enligt Livsmedelsverket och Folkhälsomyndigheten har matvanorna bland vuxna i Sverige visserligen förbättrats de senaste 20 åren.

Men hälsosamma matvanor är vanligare i grupper med högre socioekonomisk status och skillnaden mellan grupper har inte minskat, konstaterar Richard Tellström, docent och måltidsforskare.

Han menar att det är i just lunchen på jobbet som klassklyftorna blir som tydligast.

– Lunchen avspeglar hur mycket man tjänar, hur långt man har till restaurangen, om man är man eller kvinna, vilka arbetstider man har. Stora flyktinggrupper sedan 2000-talets början påverkar också vad som finns på tallriken.

Tallriksmodellen

Tallriksmodellen visar hur man kan kombinera livsmedel i hälsosamma proportioner. Däremot säger modellen ingenting om hur mycket man ska äta – det avgör hunger och energibehov.

1. Den första delen består av grönsaker och rotfrukter. En stor del av tallriken fylls med livsmedel från denna grupp. Den som inte rör sig så mycket kan låta grönsaker och rotfrukter fylla halva tallriken.
2. Den andra delen är potatis, pasta, gryn som ris, bulgur, mathavre och matkorn eller bröd, i första hand fullkorn. Den som rör sig mycket kan göra denna del ännu större.
3. Den minsta delen är avsedd för kött, fisk, kyckling, ägg och baljväxter, exempelvis bönor.

För en person med stort energibehov ska mängden mat ökas.

Källa: Livsmedelsverket