Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

YAOUNDÉ. Antiterrorlagen har även använts för att införa ett förbud mot att samlas på offentliga platser, gatuprotester – eller andra former av handlingar som myndigheterna menar utgör ett hot mot ordningen – i landets engelskspråkiga delar.

Det handlar om en region som under nästan ett års tid präglats av olika protestaktioner mot centralmakten.

En av de journalister som drabbats av lagen är Elie Smith, som tvingats bort från sitt reporterjobb vid en av landets ledande redaktioner efter påtryckningar från myndigheterna.

– Under allt för lång tid har vi varit allt för rädda att ta ställning mot alla orättvisor och övergrepp som pågår i Kamerun, i tron att tystnaden ska ge oss skydd. Men jag skulle göra samma sak igen, säger Elie Smith till nyhetsbyrån IPS.

Han ledde tidigare tillsammans med två kollegor talkshowen Tough Talk, fram tills den lades ner av kanalen. Efter det tvingades Elie Smith bort från jobbet och han menar att det skedde efter påtryckningar från landets premiärminister Philemon Yang och justitieminister Laurent Esso.

Programledartrion hade innan dessa anklagats för att vara för regeringskritiska, i synnerhet i sin rapportering om protesterna i de engelskspråkiga delarna av landet. Elie Smith vägrade dock be om ursäkt, och fick då en ny tjänst där han ombads att inte ta upp några inrikespolitiska frågor.

När han av ledningen ombads att ljuga om situationen i landet i samband med en sändning insåg han att han inte längre kunde jobba kvar på redaktionen, berättar han för IPS.

Elie Smith har samtidigt haft tur. Andra journalister har fängslats eller tvingats i exil sedan Kameruns regering inledde en kampanj mot pressen i samband med att protesterna började i landet. Det är i första hand engelskspråkiga journalister som råkat illa ut, efter att myndigheterna pekat ut dem som allierade med ”terrorister”.

Människor från Kamerun demonstrerar i New York utanför FN-skrapan.

Det natursköna och resursrika Kamerun intogs först av Tyskland 1884. Efter första världskriget kom dock landet att delas mellan Frankrike, som tog fyra femtedelar av landet, och Storbritannien. Efter självständigheten bildade de tidigare franska delarna av landet 1961 en federation, som senare annekterade de engelsktalande regionerna. Sedan dess har det funnits spänningar mellan de olika delarna av landet, och invånarna i de tidigare brittiska regionerna har varit frustrerade över att de inte själva har kontrollen över sina tillgångar.

Kritiker menar att de engelsktalande regionerna har förblivit förfördelade, vilket ökat fattigdomen där.

I oktober förra året ledde denna frustration till att protester bröt ut i de engelskspråkiga delarna, där en del av de protesterande kräver att federationen återupprättas, medan andra kräver en total självständighet. Sedan den politiska krisen bröt ut har minst 13 personer skjutits till döds.

Under det senaste året har dessutom den antiterrorlag som redan fanns i landet börjat användas för att kväsa protesterna – och hindra journalister i arbetet med att rapportera om krisen.

En annan av de reportrar som råkat illa ut på grund av sitt arbete är Tim Finian Njua, som satt fängslad i ett halvår fram till i augusti i år, då han tillsammans med två andra journalister till sist frigavs.

Tim Finian Njua, som är redaktör för tidningen Life Time, berättar för IPS att han i samband med gripandet utsattes för en brutal attack av okända män och sedan blev bortförd från staden Bamenda. Det var först när de anlände till huvudstaden Yaoundé som han insåg att det var säkerhetspolisen som hade gripit honom.

– De sa att vår tidning hade rapporterat om en händelse som riskerade att provocera fram oroligheter. Jag åtalades för terrorbrott och för att ha framfört falsk information, berättar Tim Finian Njua.

Under sommaren greps även Fonjah Hanson Muki tillsammans med fem andra medarbetare vid redaktionen för Cameroon Report. De greps i staden Bamenda, som anses vara centrum för proteströrelsen. De ställdes inför en militär tribunal som anklagade dem för att ha spridit falsk information och för att ha mottagit pengar från separatister i utlandet.

Alla har sedan dess släppts igen, men journalisterna har beordrats att aldrig mer rapportera om den pågående politiska krisen.

En annan journalist som sitter fängslad i landet är Ahmed Abba, korrespondent för den franska radiostationen RFI, som avtjänar ett tioårigt fängelsestraff. Han dömdes av en militärtribunal i Yaoundé för att ”inte ha fördömt terrorism”. Domen kom i början av året efter att han suttit gripen sedan 2015 i samband med att han rapporterat om den islamistiska extremiströrelsen Boko Haram.

Från fängelset säger Ahmed Abba till IPS att han är oskyldig. Han anklagas för att ha jobbat för den Nigeriabaserade extremistorganisationen. Nu hoppas Ahmed Abba att hans överklagan av domen ska leda till att han släpps fri.

Både lokala och internationella organisationer kräver att Ahmed Abba friges och han fick nyligen motta en pressfrihetsutmärkelse från den New York-baserade pressfrihetsorganisationen CPJ.

I ett uttalande säger CPJ:s Afrikachef Angela Quintal att myndigheterna i Kamerun uppenbart använder sig av rättsliga åtgärder för att tysta pressen.

– När journalistik jämställs med terrorism skapas en miljö där färre journalister vågar rapportera av rädsla för repressalier. Kamerun måste reformera lagarna och sluta ställa civila journalister inför militärtribunaler, säger Angela Quintal.

I en färsk rapport understryker CPJ att myndigheterna i Kamerun dessutom har stängt redaktioner som anses vara sympatiskt inställda till proteströrelsen i landets engelskspråkiga regioner. Samtidigt har de också strypt tillgången till internet i regioner där oroligheter förekommit, samt försvårat arbetet för utomstående observatörer genom att försena utfärdandet av inresevisum, bland annat till CPJ:s medarbetare.

Mbom Sixtus, IPS