Fackförbund ville hyvla personalen

– Vi begärde förhandling om kollektivavtal i juni 2016, berättar Johan Beck-Friis, ordförande i personalföreningen vid Sveriges Veterinärförbund. Vilken reaktion vi fick? Ingen alls.

– Våren 2017 skickade vi en ny begäran. Då fick vi till svar att andra saker var mer angelägna, att kollektivavtal inte var en prioriterad fråga.

Enligt andra personer med insyn i förbundet har förbundsledningen sagt att kollektivavtal skulle föra med sig ökade kostnader.

Argumentet förvånar de drygt tio anställda vid kansliet, som inte ser de materiella villkoren som det centrala –  utan själva principen.

– Vi är ett fackförbund, kollektivavtal är vår affärsidé. Då kan man bara inte agera så här, säger en av Arbetets källor.

Sveriges Veterinärförbund, som har 3 500 medlemmar, är ekonomiskt pressat efter en följd av år med stora underskott. När förbundsledningen i vintras föreslog personalminskningar sa förbundsordförande Marja Tullberg i det längsta nej till att mbl-förhandla med personalen, enligt Arbetets källor: ”Jag är inte skyldig att förhandla eftersom ni inte har kollektivavtal”.

Vi är ett fackförbund, kollektivavtal är vår affärsidé. Då kan man bara inte agera så här

Förbundet har senare gått med på att förhandla om förslaget till ny organisation. Förslaget innebar att tjänsterna inom administration och vid Svensk Veterinärtidning skulle minskas från 100 till 50 procent, så kallad hyvling – en metod som fackförbund normalt fördömer.

Saco har reagerat starkt mot att ett medlemsförbund vill hyvla sin personal, enligt uppgifter till Arbetet.

Susanna Sternberg, tills nyligen ledamot av Sveriges Veterinärförbunds styrelse, bekräftar att det var Saco:s kritik som gjorde att förbundet i somras övergav hyvlingsförslaget.

– Själv reserverade jag mig mot hyvlingen – för så gör man inte som fackförbund. Det sa också Saco till oss sedan. Och då ändrade man sig, säger Susanna Sternberg.

I stället förhandlar förbundet nu om att ta bort två hela tjänster, plus mindre sysslor som korrekturläsare och vaktmästare. Vid förhandlingarna har förbundets ordförande hela tiden en advokat från Lindahls advokatbyrå vid sin sida, enligt samstämmiga uppgifter.

I personalens ögon är advokaten ett av många exempel på att en slösaktig användning av konsulter har brett ut sig inom förbundet. ”En vanlig förhandling i ett litet förbund som vårt kräver inte en affärsjurist. Om ordföranden behöver råd kan hon fråga förbundets egen jurist”, säger en källa, som tillägger:

– Vid nyanställningar anlitar hon också extern advokat för att upprätta anställningsavtal, trots att vi har mallar för detta

Enligt samstämmiga uppgifter har förbundsordföranden ofta tagit hjälp av en ”coach” eller ”retorikkonsult”, till exempel i sina kontakter med kansliet. En annan tjänst köptes av konsultföretaget Lemeo.

Arbetet har tagit del av tre fakturor från Lemeo på totalt 658 000 kronor för konsultens arbete under januari – mars 2017.

Det blev en märklig stämning, för det här var det sista vi behövde: ytterligare en som frågade oss vad vi gjorde, vilket vi redan hade berättat för ett antal personer tidigare i processen

– Lemeo, det var en mycket märklig beställning, säger personalföreningens ordförande Johan Beck-Friis. Konsulten var civilingenjör och presenterades som arbetsmiljökonsult, vilket vi i personalen inte hade efterfrågat. Hade vi bett om något, så skulle det ha varit en psykolog för att bearbeta den dåliga stämning som rådde.

– Hon gick runt och intervjuade oss. Det blev en märklig stämning, för det här var det sista vi behövde: ytterligare en som frågade oss vad vi gjorde, vilket vi redan hade berättat för ett antal personer tidigare i processen.

I ett läge där förbundet måste spara pengar och säga upp anställda anser Johan Beck-Friis att konsultkostnaderna ”känns väldigt provocerande”. Även förbundets fullmäktige har ifrågasatt konsultkostnaderna.

I förbundsstyrelsens redogörelse inför fullmäktige av konsultkostnader de senaste åren (totalt 4,9 miljoner 2016 och 1 miljon till och med mars 2017) medger förbundsstyrelsen att Lemeos insats ”av olika anledningar inte fick avsedd effekt”, men försvarar anlitandet av konsulter i stort.

Johan Beck-Friis, liksom andra anställda och tidigare anställda vid kansliet, är också kritiska till att Marja Tullberg i det kärva ekonomiska läget har ökat sin anställningsgrad vid förbundet: Först från 60 till 80 procent, för att sedan (fram till den 1 oktober i år) arbeta på 100 procent. Ingen tidigare ordförande har arvoderats på heltid, påpekar de, och lönen på 76 000 kronor i månaden är hög för ett så litet förbund.

Källor utanför kansliet är oroliga över att såväl det fackliga arbetet som förbundets internationella arbete har tappat fart under Marja Tullbergs ledning. Mindre centrala uppgifter har fått förtur, hävdar de. Ett exempel är att en marknadsförare har fått förnya förbundets logotype, ta fram t-shirts och liknande.

Misstro och dålig kommunikation mellan förbundsstyrelsen och kansliet har gjort att arbetsmiljön vid förbundskansliet är mycket dålig, enligt samtliga Arbetets källor.

Det har blivit en polarisering, det finns ett misstroende mellan styrelsen och kansliet. Det är väldigt sorgligt, för i båda läger finns väldigt stor lojalitet med medlemmarna

Det senaste året har nyckelpersoner som den tidigare generalsekreteraren och kanslichefen slutat. Två av Arbetets källor säger, oberoende av varandra, att förbundet riskerar att ”rasa ihop”.

Susanna Sternberg, som alltså just har lämnat förbundsstyrelsen, är medveten om problemen, men avvisar förenklade förklaringar.

– Jag vet att många på vårt kansli är väldigt bittra på ordföranden. Det har blivit en polarisering, det finns ett misstroende mellan styrelsen och kansliet. Det är väldigt sorgligt, för i båda läger finns väldigt stor lojalitet med medlemmarna.

Källor: Arbetets artikel bygger på intervjuer med sammanlagt tio personer inom Sveriges Veterinärförbund, samt årsredovisningar, fakturor, beskrivning av föreslagen omorganisation och annat skriftligt material. Merparten av de intervjuade har bett att få vara anonyma.