Allvaret gick inte att ta miste på under statsminister Stefan Löfvens presskonferens på måndagen om den havererade säkerheten inom Transportstyrelsens dataregister.
Allvaret är befogat. Ett större sammanbrott av viktiga kontrollfunktioner går knappt att hitta inom någon svensk myndighet.
Det är en smått sanslös härva av naivitet, högmod och ren inkompetens som framträder i takt med att alltfler detaljer blir kända.
Det politiska efterspelet är dock inte så glasklart som Alliansen vill göra gällande.
Det hela börjar under 2013 och 2014 när den dåvarande borgerliga Alliansregeringen fyllda av privatiseringsiver beslutar att även privatisera handhavandet av djupt hemligstämplade dataregister inom Transportstyrelsens områden.
110 tjänster bland svenska it-experter försvinner på Trafikverket i takt med att deras arbete ska tas över av utländska privata företag, med IBM som huvudentreprenör. Det hemliga material som läggs ut gör det möjligt att spåra svenska agenter, militära uppgifter om hållbarheten hos svenska broar och vägar och personuppgifterna för svenskar med skyddad identitet.
Säkerhetspolisen uttrycker farhågor över att hemligt material om agenter, broar med mera kan hamna i händerna på främmande makt. Dessa varningar får inget gehör.
Naturligtvis borde den rödgröna regeringen genast ha avbrutit denna ansvarslösa privatisering direkt efter regeringsskiftet.
Men arbetet fortskrider och Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren begär en bit in i processen fram uppgifter om vad det skulle kosta att säkerhetsklassa alla nya utländska it-tekniker i enlighet med svensk lag.
Maria Ågren tycker dock att priset för säkerhetsklassning blir för högt och att en säkerhetsklassning hotar kontinuiteten i verksamheten. Hon beslutar därför att strunta i säkerhetslagstiftningen och tror enligt egen uppgift att hon som generaldirektör inte behöver följa svensk lag.
Senare kommer hon i polisförhör att hålla fast vid denna sanslösa förklaring att hon inte trodde att hon begick ett lagbrott när hon bröt mot svensk lag.
Generaldirektör Maria Ågren blir dock snabbt väckt ur sin fantasivärld. Hon får sparken och åläggs att betala 70 000 kronor i ett strafföreläggande och tvingas därmed inse att svensk lag även gäller generaldirektörer.
Innan det går så långt att GD Maria Ågren ställs inför en rättsprocess och får sparken informerar hon dock Transportstyrelsens styrelseordförande Rolf Annerberg om att hon struntat i svensk lag och placerat hemlig information i händerna på främmande makt utan säkerhetsklassning.
Tyvärr verkar Rolf Annerberg leva i samma fantasivärld om högre tjänstemäns frälse. Annerberg gör därför ingenting och godkänner därmed generaldirektörens lagbrott.
För denna underlåtenhet får även Rolf Annerberg senare lämna sin post.
Säpo får relativt omgående, under sommaren 2015, vetskap om att Transportstyrelsen skickat hemligt material till främmande makt och inleder både tillsyn av Transportstyrelsen och inleder en förundersökning om brott.
Inrikesminister Anders Ygeman och försvarsminister Peter Hultqvist får information om vad som hänt genom sina respektive departement under september 2015.
Men ansvarig minister för det departement där Transportstyrelsen ingår, infrastrukturminister Anna Johansson, får dock inget veta förrän mer än ett år senare.
Vad som senare framkommit är att Anna Johanssons departement visst får information i ett tidigt stadium. Den informationen går dock till Anna Johanssons statssekreterare Eric Bohlander. Var Eric Bohlander befinner sig när han får information om att Sverige reat ut hemligt material till dataintresserade firmor och personer i andra länder är oklart.
Men troligen är han på resande fot. Eric Bohlander tillbringar nämligen en stor del av sin tjänstetid med att för skattepengar resa jorden runt på sightseeing-turer.
När media börjar uppmärksamma hans resor, och bland annat fråga vad en resa till Burma har med svensk infrastruktur att göra, så får han sparken.
Vad som händer med informationen om att svenskt hemligt material placerats i tjeckiska datakällare vet ingen annan än han själv.
Slutligen, i december 2016, får ansvarig minister Anna Johansson information om vad som hänt. Ett par veckor senare, efter julhelgen, informerar hon statsminister Stefan Löfven.
Under försommaren 2017 avslutar Säpo sitt arbete med förundersökning, strafföreläggande och sin tillsyn av Transportstyrelsen där alla läckor skulle tätas.
Efter måndagens presskonferens, där även ÖB Micael Bydén, Säpos chef Anders Thornberg och Transportstyrelsens nya generaldirektör Jonas Bjelfenstam deltog, är det fortfarande oklart om det verkligen läckt ut någon hemlig information. Alla tre tonar ned läckaget.
Men samtidigt pågår det politiska spelet där Allianspartierna försöker använda det inträffade för att misskreditera regeringen.
Troligen pågår just nu ett frenetiskt arbete inom alla oppositionspartier om vad de politiskt kan vinna på att kräva en misstroendeförklaring mot någon minister.
Att Sverigedemokraterna redan nu bestämt sig för att rikta misstroendevotum mot tre S-ministrar och eventuellt också mot statsminister Stefan Löfven får dock mer ses som en sverigedemokratisk cirkuskonst än som ett faktabaserat ifrågasättande.
Senare kommer också politikernas agerande att tas upp i Konstitutionsutskottet. Vi får hoppas att även de borgerliga dåvarande ministrarnas agerande tas upp. Varför var privatiseringen av driften viktigare än svensk säkerhetspolitik? Och varför reagerade inte dåvarande ansvarig borgerlig minister på Säpos farhågor om att hemligt material kunde läcka ut till främmande makt genom privatiseringen?
Det viktigaste för framtiden är dock vilka beslut som nu tas.
Regeringen har tillsatt en utredning som ska se över lämpligheten i att privatisera skötseln av hemligt material. När den utredningen är klar får vi se om de rödgröna vill utmana Alliansen och sätta stopp för fler privatiseringar.
Men när det gäller rikets säkerhet borde det inte råda någon tvekan. Skötseln av hemligstämplat material inom svenska myndigheter bör naturligtvis behållas hos svenska myndigheter. Det är en ordning alla borde kunna ställa sig bakom, oavsett partitillhörighet.

Borgerliga politiker borde därför vara mer självkritiska i stället för att till varje pris dölja sin egen skuld.