Det blågula näringslivet har länge dominerats av en grupp verkliga storföretag. När dessa kommer med sina resultatrapporter slår tidningarna på stort, ofta med ande-meningen att ”det som är bra för Ericsson eller Volvo måste vara bra för Sverige”.

Arbetets kartläggning av de 25 största börsföretagen med huvudkontor i Sverige visar att det sambandet inte längre är lika självklart.

I början av 2000-talet hade dessa storföretag nästan en kvarts miljon anställda på hemmaplan. Vart artonde jobb på den svenska arbetsmarknaden fanns inom någon av dessa storkoncerner.

Men inom loppet av 16 år har 57 500 arbetstillfällen försvunnit. Förra året hade dessa storföretag färre än 190 000 anställda i Sverige. Det motsvarar mindre än 4 procent på arbetsmarknaden.

Merparten av nedgången har skett inom industriföretagen. Inom flera av dessa har den svenska arbetsstyrkan krympt eller stått och stampat medan den samlade koncernen växt snabbt. Det har gjort att den blågula delen av verksamheten har minskat markant i ”nationalklenoder” som Ericsson, SSAB och Volvo.

Teknikföretagens chefekonom Anders Rune hävdar att expansionen utomlands inte har skett på bekostnad av sysselsättningen i Sverige. Han påpekar att flera företag som expanderat globalt har haft en bättre utveckling av antalet anställda också i Sverige jämfört med dem som inte expanderat utomlands, även om den blågula andelen av verksamheten inte längre är lika stor.

– Tidigare såg vi att företagen flyttade produktion till lågkostnadsländer, men det är ett i allt väsentligt passerat stadium. Sedan ska vi komma ihåg att produktionen måste öka för att företaget ska bibehålla befintliga nivåer på den svenska personalen, eftersom det sker pågående rationaliseringar, säger Anders Rune.

Grafik: Arbetet

Han betonar att företagens beslut om lokaliseringen av verksamheten styrs av flera faktorer.

– Men arbetskraftskostnaden är givetvis en viktig del i det och där ser Sverige illa ut, säger Anders Rune.

Erica Sjölander, utredningschef på If Metall, hävdar å andra sidan att priset på arbetskraft bara har betydelse på marginalen.

– Det är en massa andra faktorer som spelar in. När alternativen är likvärdiga kan avgörandet till slut bero på arbetskraftskostnaden, men det handlar då till exempel om ifall produktionen ska öka i Sverige eller Tyskland, inte om valet står mellan Sverige eller Kina.

I stället är det, enligt henne, ofta närheten och tillträde till marknaden som avgör när exportföretag förlägger produktion i andra världsdelar som Asien och Sydamerika.

– Företag tar sig ofta in på nya marknader genom uppköp av andra företag. Det gör att arbetsstyrkan i utlandet ökar i ett slag. Sedan finns det ibland krav på att det måste finnas ett lokalt innehåll, så då lokaliseras ofta sammansättningen till det landet, säger Erica Sjölander.

Exportföretagens val att förlägga merparten av tillverkningen i andra länder har betydande följder för den blågula handeln med utlandet.

Det svenska överskottet i varuhandel med andra länder har sjunkit på senare år. Det överskott som trots allt finns kommer från multinationella företag med säte i Sverige som säljer saker mellan två andra länder.

Ökad export innebär därmed inte med nödvändighet att jobben blir fler i Sverige.

Det här handlar om det som inom ekonomkretsar kallas för merchanting: När ett företag med säte i Sverige säljer varor från sin fabrik i Kina till kunder i USA så bokförs överskottet från den försäljningen som svensk export, trots att varan aldrig varit i närheten av Sverige.

Maria Sandström, ekonom på Riksbankens statistikenhet, poängterar att merchantingens omfattning styrs av de multinationella bolagen.

– Vi kan konstatera att Sverige har ett antal konkurrenskraftiga storföretag. Men storleken på överskottet i utrikeshandeln är beroende av var dessa förlägger sina huvudkontor, säger Maria Sandström.

Arbetets kartläggning visar att tio av de 25 koncernerna har mindre än en femtedel av verksamheten förlagd i Sverige. Trots det är Johan Javeus, chefsstrateg på SEB, inte orolig för en snabb utflyttning av huvudkontor från Sverige bara för att produktionen flyttats till andra länder.

– Funktioner som produktutveckling, forskning och marknadsföring lämpar sig fortfarande väl för hemmaplan, även om kullagren eller vad det nu kan vara tillverkas på andra håll, säger Johan Javeus.

Han hävdar att utrikeshandelns nya sammansättning och merchantingens framväxt påverkar synen på exporten.

– Det går inte längre att sätta likhetstecken mellan ökad export och fler jobb i Sverige. Det bör man från politiskt håll vara medveten om. Att satsa på export behöver inte längre nödvändigtvis leda till nya jobb på den svenska arbetsmarknaden, säger Johan Javeus.

Anders Eld

FOTNOT: Följande företag ingår i kartläggningen. Samtliga har varit börsnoterade under merparten av perioden 2000–2016: Alfa Laval , Assa Abloy, Atlas Copco, Axfood, Boliden, Electrolux, Ericsson, H&M, Handelsbanken, Husqvarna, NCC, Nordea, Peab, Sandvik, SAS, SCA, Scania, SEB, Securitas, Skanska, SKF, SSAB, Swedbank, Telia Company, Volvo.

Allt mindre kvar i landet

Procent av personalen som finns i Sverige.