Madeleine Karlsson, skyddsombud för Kommunal i Leksand, stred i flera år för att hon och hennes kollegor i hemtjänsten skulle få arbetskläder. Foto: Ulf Palm/TT

Madeleine Karlsson, skyddsombud för Kommunal i Leksand, stred i flera år för att hon och hennes kollegor i hemtjänsten skulle få arbetskläder. Foto: Ulf Palm/TT

ARBETET DEBATT. Många lågavlönade kvinnor i Kommunal tvingas betala för arbetskläder ur egen ficka. Vid kongressen måste S visa att man står upp för att arbetsgivaren ska bekosta arbetskläderna. Det skriver Kommunals ordförande Tobias Baudin och avtalssekreterare Lenita Granlund.

Detta är oerhört märkligt. I Sverige har vi sedan 2015 krav på kortärmade arbetskläder både i hälso-  och sjukvård inom landstingsverksamhet och inom vård och omsorg i kommunal verksamhet. Det regleras i Socialstyrelsens föreskrift ”Basal hygien i vård och omsorg”.

I samma föreskrift slås det fast att arbetsgivaren är skyldig att se till att arbetskläderna kan tvättas så att de blir rena och har ansvar för att hela hanteringen av tvätt – ren som smutsig, transport och förvaring – görs på ett sätt så att arbetskläderna inte riskerar att sprida smitta.

Bakgrunden till kravet på arbetskläder är förstås risken för smittspridning och att förebygga vårdrelaterade infektioner inom hälso- och sjukvård och vård och omsorg. Tänker man efter är det ju självklart att den som till exempel gör hembesök hos flera multisjuka äldre under en arbetsdag ska ha arbetskläder, och att dessa ska bytas vid behov.

När lagen infördes utgick Kommunal från att arbetsgivarna skulle stå för arbetskläderna. Men det visade sig snart att det inte var alla arbetsgivares syn på saken. Resultatet är att personal inom vård och omsorg är tvungna att bära arbetskläder samtidigt som arbetsgivaren inte är skyldig att bekosta dem.

Ofta krävs att man har minst tre ombyten, och det handlar om cirka 1 000 kronor per uppsättning. Den som arbetar som visstidsanställd hos flera arbetsgivare, vilket är ganska vanligt inom äldreomsorgen, är dessutom tvungen att ha tre ombyten per arbetsgivare.

Helt orimligt.

Kommunal utgick ifrån att det inte heller var lagstiftarens intention och gick till domstol i frågan – och förlorade i högsta förvaltningsrätten. I nuläget avgörs alltså frågan om du själv ska betala för dina arbetskläder av ifall du har tur eller otur med din arbetsgivare.

Självklart nöjer vi oss inte med det. Lagstiftningen måste ändras så att den tydliggör arbetsgivarens ansvar. Med detta syfte finns det en motion till Socialdemokraternas kongress i april. Att-satsen handlar om de ändringar som behöver göras i arbetsmiljölagen för att stänga det kryphål som en del arbetsgivare utnyttjar vad gäller ansvaret för att tillhandahålla arbetskläder.

Nu blir det riktigt märkligt – det var ju en självklarhet att att-satsen skulle bifallas, att Socialdemokraterna delar vår syn att lagstadgade arbetskläder är arbetsgivarens ansvar. I stället valde partistyrelsen att besvara att-satsen med hänvisning till att arbetskläder är ett område för parterna att hantera.

Alla som har förhandlat avtal vet att inget kommer gratis! Parti-styrelsens förslag skulle resultera i att vårdbiträden och undersköterskor indirekt betalar för arbetskläder (som lagstiftaren sagt att man måste ha) genom minskat löneutrymme eller försämrade villkor. Vi tvivlar på att Socialdemokraterna verkligen tycker att det är rimligt att lågavlönade kvinnor tvingas betala från egen plånbok för att uppfylla lagkrav.

Utifrån Kommunals medlemmars perspektiv ser vi fram emot att ombuden på Socialdemokraternas kongress omvärderar detta ställningstagande och att Socialdemokraterna aktivt kommer att arbeta för att förändra arbetsmiljölagen så att arbetsgivarens skyldighet att tillhandahålla arbetskläder när dessa är lagkrav blir glasklar.

PS. En sista bit information från Kommunal till ombud och andra: 9 av 10 svenskar tycker att om det finns lagstadgade krav på arbetskläder ska arbetsgivaren betala (Sifo).

Tobias Baudin, förbundsordförande, Kommunal
Lenita Granlund, avtalssekreterare, Kommunal