Kultur

Evig kamp för alla kvinnors rätt till frihet

På bara några minuter i inledningen till Nima Sarvestanis film Systrar bakom galler ges en sorgset poetisk bild av hur svårt det är, hur stor viljan än är, att bryta sig loss från det du vet fängslar dig, till ett liv i frihet.

Huvudpersonen Saras blick ut över havet, hennes röst som först säger att havet ger henne en lugn känsla, och sedan hennes ord om att trots att vågorna vill fly från havet, kan de inte det. För oavsett hur mycket de försöker fly, åker de alltid tillbaka dit de kom ifrån.

Sara var med i Nima Sarvestanis uppmärksammade och Emmybelönade dokumentärfilm Frihet bakom galler (2013), som skildrar livet för 40 fängslade kvinnor i Kabul, alla anklagade för moraliska brott enligt afghansk lag. Trots det begränsade livet bakom fängelsemurarna kunde kvinnorna leva mer fritt där inne än ute i samhället.

Utanför murarna präglades livet av offentliga och privata förbud eftersom livet som kvinna i Afghanistan är att underordna sig mannen i det samhälle som skapats av män, för män.

Systrar bakom galler tar vid där Frihet bakom galler slutar. Sara blir frigiven från fängelset och lever under ett år på ett skyddat boende innan hon bjuds in till Sverige av Nima Sarvestani och medregissören Maryam Ebrahimi, för att delta på visningar och samtal om den uppmärksammade och hyllade fängelsefilmen.

Planen är att stanna tio dagar, men ju närmare avresedagen till Afghanistan kommer, desto större blir Saras rädsla för vad som kommer hända henne när hon återvänder. Hon känner sig hotad av sin morbror och dennes son, och är rädd för att bli dödad.

Sara söker asyl och livet i Sverige är en plågsam väntan på besked om uppehållstillstånd, frustrerade telefonsamtal med sin man Navid som är kvar i Afghanistan. Men det är framför allt är det en skildring av hur en, av livet djupt märkt 21-åring, sakta vågar börja leva upp. Hon bestämmer sig för att lära sig svenska, planerar att studera, berusar sig med friheten att klä sig som hon vill, röra sig som hon vill, med vem och när hon vill. Aldrig vill hon tillbaka.

Telefonsamtalen till maken blir allt mer präglade av denna inre och yttre frigörelseprocess och Sara blir allt modigare och tydlig med vad hon vill. ”Saker och ting funkar annorlunda här. Kvinnor får ta sina egna beslut. Jag kan gå ut morgon och kväll. Ingen sätter gränser förutom jag själv”, förklarar hon. Hennes man svarar med ilska att hon tycks ha tagit över hans roll som man.

Parallellt med Saras nyvunna hopp om ett lyckligt liv åker Nima Sarvestani tillbaka till Kabul för att ta reda på vad som hänt en av de andra unga kvinnorna från fängelset. Det blir mörk resa och nästan olidligt tydligt hur kvinnofientligt Afghanistan är.

Systrar bakom galler är en absolut nödvändig film. Den är både hoppfull och nedslående, den väcker starka känslor, frustration och ilska, men också kamplust. För det är plågsamt uppenbart att kvinnors rättigheter måste fortsätta försvaras i alla länder, i alla tider. För kvinnans rätt att betraktas som jämställd mannen är inte självklar någonstans.