Skärmavbild 2017-01-25 kl. 15.30.58

På Marx tid återfanns inte de flesta arbetarna på fabrikerna, utan i rika människors hem, får vi veta i utställningen Kvinnor, klass, kultur – arbetet i litteraturen då och nu som pågår på Orkanenbiblioteket i Malmö högskola. De städade, lagade mat, passade barn.

Så är också utställningen uppbyggd som ett 50-talskök, med trasmattor, virkade spetsar, skurhink och diskhandskar, en pinnstol – och med insprängda bokhyllor fyllda av litterära systerskap.

Här står nya vågens arbetarlitteratur – ledd av kvinnor – av Åsa Linderborg, Jenny Wrangborg och Susanna Alakoski sida vid sida med äldre kollegers verk, som Maj Hirdmans, Herta Wiréns och Moa Martinssons.

Om Kapitalet beskrev männens fabriksarbete så skildras kvinnornas situation av landets första kvinnliga arbetarförfattare Maria Sandel och hennes efterföljare. De lyfts fram i porträtt på väggen mitt emot, i en tidslinje som slutar med serietecknaren Daria Bogdanska – för utställningen vill vidga definitionen av arbetarlitteratur – och genom film, affischer och vepor i ytterligare ett rum.

Jag sätter mig på pinnstolen och försjunker in i böckerna. Marie Norins tomasfilmerna som kom förra året. Och Maria Hambergs Några gjorde hålen – noveller, dokumenteller, akvareller, författaren som själv arbetat som svetsare, plåtslagare, truckförare, masugnsarbetare, montör och som här skildrar andra kvinnor på verkstadsgolvet.

Det är en enkel men överskådlig och tillgänglig utställning. Trots det lilla formatet är det maffigt att ha alla de här böckerna samlade fysiskt.

Från 1930-talet när arbetarlitteraturen blomstrar är Moa Martinsson den enda kvinna som är känd i dag. Det går inte att ta för givet att historieskrivningen i framtiden gör kvinnorna rättvisa – mer sånt här behövs.

Utställningen pågår till och med februari 2017.