LÄS OCKSÅ Industrifackens gemensamma krav: 2.8 procent

– Industrins konkurrenskraft är vår utgångspunkt, sa Klas Wåhlberg, vd för Teknikföretagen, när han och verkstadsindustrins arbetsgivare på onsdagsmorgonen redogjorde för sina yrkanden i den kommande avtalsrörelsen. De senaste fem åren har lönerna i Sverige ökat med tre procentenheter mer än i konkurrentländerna.

– Det är dags att växla ner löneökningstakten. Sverige ska tillbaka till vinnarspåret.

LÄS OCKSÅ ”Det kommer inte att bli lätta förhandlingar” – Anders Ferbe

Exakt hur höga löneökningar industrin klarar preciserar inte Teknikarbetsgivarna. Men de hänvisar till att löneökningarna på den europeiska marknaden nu är 1,5 procent på årsbasis (i Tyskland ökar lönerna med 2 procent i avtalen för 2017, men då har Tyskland en tioårig period av stillastående reallöner bakom sig).

– Vi måste hamna under 1,5 procent, säger förhandlingschefen Anders Weihe.

LÄS OCKSÅ Så blir industrins krav i avtalsrörelsen 2017

Teknikföretagens förhandlingschef säger bestämt nej till IF Metalls krav om att löneökningar med en viss procentsats (facket begär 2,8 procent) ska kompletteras av löneökningar med ett bestämt krontal för dem som tjänar mindre än 24 000 kronor i månaden. Det kravet utgår från LO-förbundens samordnade krav, där krontalet för dem med lägst löner är tänkt att fungera som ett andra ”märke” i 2017 års avtalsrörelse.

– Det kan inte finnas flera lönenormer, säger Anders Weihe. Det skulle strida mot Industriavtalet.

Att de som tjänar mindre än 24 000 kronor i månaden skulle få en löneökning som utgör en viss procent av 24 000 kronor vore att bygga lönebildningen på ”fiktiva löner”, enligt Anders Weihe. Det är otänkbart för Teknikföretagen.

LÄS OCKSÅ Hård kritik mot industrins lönekrav

Genom åren har en rad avtal inom industrin slutits där löneökningarna uttrycks i kronor. Det gäller till exempel tekoindustrin och livsmedelsindustrin. Men där har lönenormens (”märkets”) procentsats omvandlats till ett krontal utifrån snittförtjänsten på avtalsområdet, påminner Anders Weihe.

– Då utgår man från de faktiska lönerna, inte en fiktiv lön.

Konjunkturen ser mycket olika ut för olika företag, betonar Teknikföretagen. Det går mycket bra för fordonsindustrin, sämre för alla andra. Därför kräver arbetsgivarna att alla individgarantier rensas ut ur de avtal där de finns. Hur lönepotten ska fördelas ska uteslutande bestämmas på företagsnivå, inte i det centrala avtalet.

LÄS OCKSÅ Här sker förhandlingarna som styr svenska löner

Flera krav från arbetsgivarna syftar till ökad flexibilitet. Taket för övertid ska höjas från dagens 150 timmar till 200 timmar om året, med möjlighet att göra upp med den enskilde anställde om ytterligare 50 timmar. De fyra veckors sammanhängande semester som de anställda har rätt till enligt lag ska få förläggas under perioden maj – september (inte bara juni – augusti). Kompensationen för att annandag pingst inte längre är helgdag ska slopas.

– Många unga har aldrig varit med när annandag pingst var ledig. Det är absurt att man ska ha ersättning för något man aldrig har haft, anser Anders Weihe.

LÄS OCKSÅ Arbetet förklarar: LO:s låglönesatsning kan ge liten effekt

Tjänstemännen i de privata tjänsteföretagen förhandlar just nu med Almega om flexpension. Den principöverenskommelse som Almega har tecknat med Unionen och Sveriges Ingenjörer innebär bland annat att nya företag som tecknar kollektivavtal inte behöver betala full premie till flexpensionen direkt, utan först efter en infasningsperiod på fem år.

Med hänvisning till detta vill Teknikföretagen förändra sin motsvarighet till flexpension – delpensionen – så att företag som väljer att teckna kollektivavtal ska få trappa upp till att betala full delpensionsavgift under hela sju år. Enskilda anställda och arbetsgivare ska också kunna välja att inte avsätta pengar till deltidspensionen, utan i stället låta pengarna gå till lön. Därtill ska arbetsgivarna inte behöva betala premier till delpensionen på rörliga lönedelar.

De här kraven riktar Teknikföretagen mot Unionens och Sveriges Ingenjörers medlemmar, inte arbetarna.

– Sju år är rimligt, säger Anders Weihe, utan att närmare förklara hur Teknikföretagen kommit fram till just sju års infasning.

Kravet visar att Almegas hårda motstånd mot flexpension kan få följdverkningar också på andra delar av arbetsmarknaden.