Kuppförsöket i Turkiet tände hoppet

Jag var sex år när militären störtade den första folkvalda regeringen i mitt forna hemland, Turkiet, 27 maj 1960. Jag har suddiga bilder från den våren. Men jag minns att de vuxna viskade till varandra, även inomhus, när de berättade om vad som pågick på en fängelseö utanför Istanbul.

LÄS OCKSÅ Så har facken drabbats av utvecklingen i Turkiet

Där åtalades presidenten, premiärministern och resten av Demokratpartiledningen för landsförräderi. Ett parti som fått upp till 60 procent av rösterna och två tredjedelar av mandaten i parlamentet i de senaste tre valen. Den summariska rättegången slutade med att premiärministern, finansministern och utrikesministern avrättades genom hängning. Presidenten och de andra ministrarna kom undan med livstidsfängelse.

Sedan dess har militären tagit makten ungefär vart tionde år. Med andra ord har min generation växt upp med militärkupper. Det har varje gång inneburit att många av våra vänner hämtats av tungt beväpnade, maskerade män och aldrig kommit tillbaka. De som överlevde åren i militärfängelse kom ut som vrak. Få av dem har kunnat leva ett normalt liv efter det.

LÄS OCKSÅ Facken varnar för Turkiets utveckling

Trots alla vidriga minnen tändes en gnista av hopp i mig när militären var på väg att störta landets folkvalde president, Recep Tayyip Erdogan och hans AKP-regering, natten mellan den 15 och 16 juli. Tanken på en framtid utan Erdogans allt mer islamistiska styre överskuggade allt annat, även om militärens ingripande självfallet strider mot alla mina grundläggande värderingar.

Men det visade sig redan samma natt att det var något som inte stämde. Kuppmakarna gjorde liksom allting fel. Klippte av fel kabel för att bryta regeringens telekommunikation och missade presidenten med 15 minuter när de skulle gripa honom.

Jag har hört hundra teorier om vad som egentligen hände den natten. Från att Erdogan iscensatt kuppen själv till att militärledningen drog sig ur när de insåg att kuppmakarna var rena amatörer.

LÄS OCKSÅ Turkisk personal tvingas registrera sig själva

Mirakulöst nog upptäckte kuppmakarna inte heller att Erdogan landade på en flygplats som de hade tagit över. Därifrån manade han medborgarna att gå ut på gator och torg för att slå ner kuppförsöket.

Folket gjorde som det blev tillsagt. Och resten vet vi.

På mindre än en månad har 23 425 personer arresterats, 81 427 blivit av med jobbet, över hundra medier stängts och 19 fackföreningar förbjudits. Nu gör Erdogan exakt vad militären hade gjort om de hade lyckats med kuppen.