STOCKHOLM 20111021 Filip Granander och Sandra Lindberg, anst‰llda p Arlas kyllager i Kallh‰ll fÂr order via hˆrlurar Foto Bertil Ericson / SCANPIX / kod 10000

Foto: Bertil Ericson/TT

ARBETET DEBATT. Bemanningsavtalet som fack­förbunden förhandlat fram är bra, men styrkan i avtalet går förlorad utan fackligt engagemang hos den inhyrda personalen, skriver Sara Håkansson, före detta livsmedelsarbetare och bemanningsanställd.

Bemanningsbranschen är här för att stanna. Behovet av en flexibel arbetsmarknad är ett faktum. I Svenskt Näringslivs rapport Bemanningsföretag – en språngbräda för integration kan vi läsa att ”Bemanningsanställningen används inte för att kringgå återanställningsrätten. Bemannings-anställningen används för att täcka upp vid tillfällig frånvaro orsakad av exempelvis sjukdom.” Jag vet inte hur det begav sig när rapporten skrevs, men jag kan lova att detta inte har någon verklig förankring idag.

I samma rapport kan vi läsa att människor väljer att arbeta inom bemanningsbranschen på grund av dess flexibilitet och ”möjlighet att kombinera med andra livsval så som barnafödande”. På något sätt har ordet flexibilitet fått en positiv laddning. Flexibilitet är modernt, föreställningen om att jag i framtiden kommer att kunna lägga upp arbetet lite som det passar mig. Allt medan realiteten säger mig att flexibilitet är något som arbetsgivaren får enbart på min bekostnad.

Det orimliga för dig som inhyrd är att du befinner dig i en situation där du har två arbetsgivarparter, bemanningsföretaget och dess kund. Ditt bemanningsföretag tävlar om branschens nöjdaste kunder, och kunden tävlar i sin tur mot sina konkurrenter.

För en tid sedan fick jag frågan om vi som är bemanningsanställda får delta på fackmöten hos vår uppdragsgivare. Jag kunde inte svara på det eftersom varken jag eller mina bemanningskollegor hade tänkt tanken. Bemanningsavtalet som fackförbunden förhandlat fram är bra, men styrkan i avtalet går förlorad utan fackligt engagemang hos den inhyrda personalen. Vem ska se till att dina dubbla arbetsgivare följer avtalet?

Arbetsgivarna har lyckats med konststycket att splittra arbetskraften. Förutom uppenbara skillnader i arbetssituationen för bemanning och ordinarie peronal, finns ett till knep för att splittra personalstyrkan. Kundföretaget kan använda sig av flera olika bemanningsföretag. Du kommer få höra att du förväntas vara en god ambassadör för bemanningsföretaget.

Samtidigt sitter någon stackare hos nästa bemanningsföretag och ges ett liknande brandtal. Trots att ni sedan blir kollegor kommer ni att konkurera om arbetspass på ett fruktansvärt utstuderat sätt. Vilken tur att ni arbetar treskift, vad synd att någon bara kommer att få arbeta kvällar och nätter.

Skärmavbild 2016-05-11 kl. 15.40.40Under hösten har jag arbetat med en rapport för LO-distriktet i Västsverige. Rapporten handlar om LO-medlemmarnas samhällsoro och en av slutsatserna är att oron för samhällsutvecklingen kan härledas till avsaknad av trygghet och en mörk syn på framtiden. I samband med att jag skriver rapporten blir jag alltså anställd av ett bemanningsföretag.

Under min första kontakt med företaget får jag frågan ”hur ser du på din framtid? Vår kund ser helst att detta blir ett långsiktigt samarbete”, några dagar senare har jag skrivit på ett kontrakt om en sex månaders visstidsanställning. Denna definition av långsiktighet är helt verklighetsfrånvänd och bidrar onekligen till att jag oroar mig över samhällsutvecklingen och min egen framtid.

En flexibel arbetsmarknad behöver inte nödvändigtvis vara någonting negativt. Jag är säker på att många uppskattar mer frihet och omväxling i vardagen, men vi kan inte acceptera att flexibiliteten innebär otrygghet i vardagen och ovisshet inför framtiden. Sådana känslor spiller över på samhället och präglar det politiska klimatet.

Arbetarrörelsen har kämpat hårt och länge för att förbättra villkoren på arbetsmarknaden, utvecklingen inom bemanningsbranschen säger oss att den kampen inte på något sätt är över.

Sara Håkansson, före detta Livsmedelsarbetare och bemanningsanställd