Samordningens återkomst
Den förlamande splittringen bland LO-förbunden och det individuella agerandet i årets avtalsrörelse kan bli en parentes. Förutsättningarna för samordning av avtalskrav och uppträdande redan 2017 har förändrats dramatiskt den gångna veckan.
Av split och splittring, oenighet om industrins märkessättning, allt för låga lönekrav och avtal syns, åtminstone utåt, inte ett spår. Tvärtom, stödet för den rådande ordningen förefaller större än på mycket länge. Det gäller både bland arbetsgivare och fackliga organisationer.
Men osvuret är bäst. Internt tjafs bland både fack och arbetsgivare om det finns ett eller två märken för löneökningarna, ett i kronor och ett i procent utgör fortsatt en risk för den sköra stabiliteten.
Det som bröt det spända läget och skapade en ny situation var LO:s och Svenskt Näringslivs hastigt hopkallade presskonferens och gemensamma uttalande. De riktade en gemensam rekommendation till alla som ännu inte träffat avtal om att sluta upp bakom industrin och handelns uppgörelser, en i procent och en i kronor.
Förbunden inom 6F, som krävt högre löneökningar än industrin, gjorde som bekant snabbt tummen upp för LO:s agerande. Byggnads ordförande Johan Lindholm framhöll särskilt vikten av låglönesatsningen i handelns uppgörelse som innebär löneökningar på 590 kronor i månaden.
Det officiella stödet innebar att LO-ledningen stärkte sitt inflytande och sin ställning i den pågående lönerörelsen. Efter att ha varit akterseglad under snart ett halvår klev LO åter in i rampljuset och spelade en viktig roll.
I arbetsgivarnas ögon agerade LO framsynt och modigt i ett läge som på allvar oroade flera företrädare på arbetsgivarsidan. Strejkvarsel och oklarheter kring hur stark eller svag respekten var för industrins märke bekymrade arbetsgivarna.
Genom att LO tillsammans med Svenskt Näringsliv satte ner foten och manade till samling kring de framförhandlade avtalen stillades den oron till en del.
Hur förankrat utspelet var i respektive läger är fortsatt oklart. Det pågående tjafset om ett eller två märken tyder dock på att flera fack och arbetsgivare var oinvigda och därför överraskades av de två centralorganisationerna.
Om några dagars eftertänksamhet räcker för att stilla upprörda själar bland både fackliga företrädare och arbetsgivare är i skrivande stund, onsdag, omöjligt att avgöra.
Men om den gemensamma rekommendationen håller, ja då har en möjlighet uppstått på den fackliga sidan att sluta leden och bädda för en samordning av avtalskrav och uppträdande redan under avtalsrörelsen 2017.
Frågan är om de inblandade förmår ta den?
