Allianspartierna och Svenskt Näringsliv använder just nu spaltkilometer för att förneka att sänkta löner för nyanlända och andra nyanställda skulle pressa tillbaka lönerna också för dem som redan är inne på arbetsmarknaden. Ändå är det en uppenbar följd.
En rak parallell kan dras till den utvärdering som gjorts av migrationsforskaren Henrik Emilsson på Malmö Högskola. Han har studerat konsekvenserna av den nya lag om arbetskraftsinvandring som de borgerliga partierna införde 2008.
Den nya lagen skulle slussa arbetskraft till yrken där det råder brist på arbetskraft, men lagen satte samtidigt en mycket låg lönegräns för vad arbetsgivaren behövde betala för de nyanlända, i praktiken runt 13 000 kronor. Dessutom avskaffades arbetsmarknadsprövningen.
Resultatet blev att utländska arbetare inte alls slussades till bristyrken. De hamnade i stället i låglöneyrken där det inte rådde någon som helst brist på arbetskraft. En tydlig konsekvens blev i stället att lönerna pressades ned generellt i dessa redan lågavlönade yrkesgrupper.
Såväl empiri som teori visar att lönen sänks för alla lågavlönade om vissa gruppers arbetskraft säljs till ett lägre pris än andras. Länge var sänkta löner för gruppen ungdomar huvudspåret i denna retorik.
Men även invandrare har tidigare använts som slagträ. 2010 öppnade dåvarande Folkpartiet, nuvarande Liberalerna, för att invandrare skulle få sänkt minimilön och sämre föräldraförsäkring. Redan då fick Folkpartiet kritik för att förslaget skulle innebära olika lönesättning utifrån härkomst, en företeelse vi aldrig skådat på svensk arbetsmarknad.
Med den ökade flyktinginvandringen har förslagen nu åter dammats av och konsekvensen i form av en lönesättning utifrån etnicitet är i dag precis lika uppenbar. Det riktigt alarmerande i denna debatt är att borgerliga tyckare tycks ha gått i ide de senaste åren.
Har de verkligen inte märkt att nyanlända som de anser ska få lägre löner än alla andra kommer från Syrien och liknande länder? Eller tror de möjligtvis att nyanlända kommer från Hallstahammar?
Att förneka att dumpade löner till nyanlända från Syrien och liknande länder får som konsekvens att vi skapar en löneskiktning utifrån etnicitet är att medvetet blunda för det uppenbara.
Men finns det då någon bättre väg att få flyktingar i arbete som inte utgår ifrån etnicitet och som också fungerar i verkligheten?
En verksam arbetsmarknadspolitik är naturligtvis inte att sänka flyktingarnas löner utan att så långt möjligt tillvarata deras kompetens. Svensk ekonomi lider av en allt större brist på arbetskraft. Om ett företag behöver en svetsare är företaget inte betjänt av att det möter hundra personer som till låg lön erbjuder sig att packa kassar.
För dem med låg utbildning eller knappt någon utbildning alls behövs en kombination av utbildning och något av de anställningsstöd som redan finns (läs mer här).
Som Samuel Engblom, samhällspolitisk chef på TCO, har visat är dessa redan existerande anställningsstöd mer förmånliga för arbetsgivaren än de nya lönesänkarförslag som både Centern och Liberalerna, och nu senast arbetsgivarnas eget Arbetsmarknadsekonomiska råd, föreslår.
Den stora skillnaden är att anställningsstöd utgår från individen. En arbetsgivare kan redan i dag få upp till 70–80 procent av lönen betald om de anställer en person som har svårt att hitta jobb.
Men det är alltså inte intressant för Alliansen. De borgerliga förslagen fokuserar i stället på en generell sänkning för nyanlända via kollektivavtal eller lag.
Här syns den verkliga avsikten med Alliansförslagen. Det handlar inte om att få in arbetslösa eller flyktingar i jobb. Det handlar om att på sikt generellt sänka alla lågavlönades löner.
LÄS OCKSÅ:
Regeringen förbereder sänkta lägstlöner
”Sluta sabotera avtalsrörelsen”
”En högerattack på lönebildningen”
Ledare: Alliansens låglönehets når stormstyrka
