Regeringens extrapengar till lärarlöner skapar splittring både inom lärarkåren och mellan facken. Det finns farhågor om att pengarna kommer att hota den svenska avtalsmodellen och ge upphov till osämja och tystnad i lärarkåren.

Regeringens förhoppning är att göra läraryrket mer lockande och råda bot på lärarbrist. Risken finns att man uppnår något helt annat och får börja se sig om efter en helt ny avtalsmodell. LO:s avtalssekreterare Torbjörn Johansson är mycket kritisk. Han säger:

– Det är helt åt pipsvängen. Det kan slå sönder hela den svenska modellen. Det är jättefarligt att staten pekar ut en grupp och ger pengar till dem. Samtidigt som många andra grupper har dåliga löner och som lönerna inte alls är jämställda.

Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund säger att det är självklart att extralönen till lärarna är splittrande.

– Det är märkligt att regeringen gör en arbetsvärdering och kommer fram till att en grupp behöver mer lön.

Hon säger att det finns andra grupper som behöver extra lönepåslag och hon tar undersköterskor i äldreomsorgen som exempel. Där behövs extra påslag för att locka folk och få verksamheten att fungera.

– I avtalsrörelsen kommer kompensationskrav. Och i skolan har vi i Kommunal medlemmar och de behövs för att skolan ska fungera.

Det är inte alla lärare som ska få löneökning utan lite mindre än hälften av dem ska få ett extra löneökning på i genomsnitt 3 000 kronor per månad.

Camilla Carlberg är gymnasielärare på Enskede Gårds gymnasium i Stockholm. Hon undervisar på språkintroduktionsprogrammet och är aktiv i Lärarvänstern, som är en del av Vänsterpartiet.

– Det är jättekonstigt att en del ska få lönepåslag och andra inte. Det är fel att dela upp i bra och dåliga lärare. Det vore bättre att ge alla lika stort lönelyft, men det här är i alla fall bättre än utse förstelärare, som blivit orättvist och godtyckligt, och det fungerade splittrande, säger hon.

Camilla Carlberg tycker dessutom att den individuella lönesättningen skapar problem. Hon anser att det behövs en satsning på alla lärare. Som regeringens lönelyft nu är utformat skapar det splittring och medför att lärare måste slå sig fram på andra lärares bekostnad och det skapar dålig stämning, anser hon.

– Jag vill ägna mig åt undervisning. Jag vill inte lägga tid på att bevaka min position gentemot andra lärare.

Camilla Carlberg tycker att marknadstänkandet i skolan är ett grundläggande problem. Helst av allt vill hon se staten som skolans huvudman och att avregleringen av skolan tas bort.

Marie Hellström jobbar som gymnasielärare i svenska och religion i Norrköping och hon är biträdande kommunombud i Lärarnas Riksförbund. Hon tror att extra lönepåslag till vissa kan fungera om kriterierna är tydliga och om arbetsgivaren känner till alla lärare och att påslaget får acceptans i lärarkåren.

– Tyvärr tror jag inte det funkar så. Det är inte alltid rektorerna har koll på lärarna. Och det kanske inte är den som tar ton och märks som är den bästa läraren. Det kanske är den som i tysthet lär sjuåringar att läsa.

Hon tycker inte erfarenheterna av liknande åtgärder tidigare varit så bra. Och hon säger att den individuella lönesättning har fått lärarkåren att tystna.

I Norrköping har lärarna fått ett särskilt lönelyft på 1 300 kronor som gått till 15 procent av dem och dessutom har en del utsetts till förstelärare. Det har skapat splittring och ibland en anda där lärare säger att det där gör inte jag det får någon förstelärare göra.

Både Lärarförbundet och Lärarnas Riksförbund är positiva till extrapengarna. Båda facken anser att regeringens lönelyft är rätt väg för att göra lärarjobbet mer attraktivt och för att råda bot på lärarbristen.

– Alla lärare är felavlönade och egentligen krävs det mycket större satsning för att rätta till det, säger Johanna Jaara Åstrand, ordförande för Lärarförbundet.

– Vi ser hellre att hela lönenivån höjs, men det här är ett steg i rätt riktning. För lärare behöver det dessutom finnas karriärmöjligheter, säger Bo Jansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund.

Ingen av dem tror att lönelyftet behöver leda till splittring mellan olika grupper på arbetsmarknaden. Lärarbristen är inte ett särintresse utan något som hela samhället behöver lösa. Utan lärare fungerar inget annat i Sverige. Därför tror de båda fackordförandena att höjningen kommer accepteras av andra.

De tror inte heller att det skapas någon ny splittring i lärarkåren. Det finns redan en frustration över situationen och lärarbristen gör att löneskillnaderna redan är stora.

LO:s Torbjörn Johansson tror dock att ett lönelyft som bara går till en del av lärarkåren kan splittra och han undrar vem som ska gå med håven nästa gången – blir det lärarna som inte får del av regeringens lönehöjning.

– Stefan Löfven vet bättre än att göra så här, säger Torbjörn Johansson.

 

Bakgrund

Regeringen vill höja lönerna för en del lärarna med i genomsnitt 3 000 kronor per månad utöver de vanliga avtalshöjningarna. Tanken är att göra läraryrket mer attraktivt. I genomsnitt är det en höjning med runt 10 procent. Lönehöjningen ska gå till 60 000 lärare. Det betyder att något mindre än hälften av lärarna får höjd lön. För staten kostar det här tre miljarder kronor per år. 90 procent av pengarna ska gå till lärare i grund- och gymnasieskolan. 10 procent till dem på fritidshem och förskolor. Fack och arbetsgivare, SKL, Almega och de två lärarfacken, har utarbetat kriterier för den extra löneökningen. Kriterierna uppfylls av lärare som arbetar med avancerat lärande, lära sina arbetskamrater, utvecklar ämnet och tar hand om lärarstudenter. Pengarna ska fördelas i särskilda förhandlingar hösten 2016. Den förra regeringen införde karriärtjänster för lärare. Det innebar att en del av lärarna kan bli förstelärare och lektorer. Det var också kopplat till lönepåslag och en förstelärare ska minst 5 000 kronor extra per månad medan en lektor ska ha minst 10 000 kronor extra.