40 år med fem veckor – och mer verkar det inte bli

UPPDATERAD 2018. ”Under valperioden lagstiftas om en sjätte semestervecka”. Det kändes högtidligt och lite historiskt när statsminister Ingvar Carlsson (S) läste upp sin regeringsförklaring den 4 oktober 1988.

LO hade drivit kravet på utökad semester länge. Medan privatanställda arbetare bara hade de lagstadgade 25 dagarna hade statligt och kommunalt anställda betydligt mer i sina avtal.

Längre semester var med andra ord en fråga om social rättvisa. Och regeringen ställde sig bakom det argumentet: ”De som har de sämsta arbetsmiljöerna och de mest påfrestande arbetsuppgifterna har också den kortaste semestern”.

Våren 1991 fick alltså svenskarna ytterligare två semesterdagar, som ett första steg mot sex veckors semester för alla. Men de två dagarna drogs tillbaka redan 1993, som ett led i Bildtregeringens krispolitik.

– Jag får fortfarande frågor från medlemmar om det här. Folk har inte glömt att en utbyggnad av semestern hade påbörjats och drogs tillbaka, säger Per-Olof Sjöö, ordförande för GS-facket.

Men när det drar ihop sig till kongress i GS-facket brukar det inte finnas några motioner om semester. Frågan är inte så het, säger Per-Olof Sjöö. Fler LO-förbund ger samma bild: Kraven på fler semesterdagar har tystnat.

– Andra frågor har seglat upp som betydligt viktigare, säger Seko:s ordförande Valle Karlsson. Till exempel att många riskerar att få en urusel pension.

– Det är ju inte ovanligt att männi­skor tar timmar från sina arbetstidskonton för att förstärka pensionen. Uppenbarligen väljer folk att arbeta mer för att få en dräglig pensionärstillvaro.

Inom Kommunal finns inget medlemstryck för mer semester, säger avtalssekreteraren Lenita Granlund. Dels har alltså många äldre medlemmar redan fler än 25 semesterdagar.

Men framför allt är andra frågor viktigare, som rätten att jobba på heltid.

– Och tryggare anställningar, tillägger Lenita Granlund. Många medlemmar har visstidsanställning. För dem är semester inte en fråga över huvud taget.

IF Metall tog ett strategiskt beslut på sin kongress 1995: Arbetstiden skulle förkortas med 100 timmar om året. Det skulle ske steg för steg genom avtal.

Andra fackförbund gick samma väg. Erfarenheten från 1990-talet var ju att det är svårare att lita på lagstadgad ledighet än ledighet i avtal, säger Per-Olof Sjöö.

Arbetstidsförkortningen har också fördelen att den kan tas ut i timmar, inte bara hela dagar.

Det mesta av de 100 timmar som IF Metall siktade på är nu i hamn.

I exempelvis Teknikavtalet, IF Metalls största avtal, uppgår arbetstidsförkortningen nu till 64,5 timmar som tillförs en ”tidbank”. Det motsvarar lite drygt åtta lediga dagar per år.

Men de senaste åren har IF Metall, GS-facket och Livs växlat spår. Den arbetstidsbank som finns i många avtal utökas inte. Sedan 2013 tjänar medlemmarna i stället in deltidspension, som på sikt ska göra att de har råd att gå ner i arbetstid när de har passerat 60-årsdagen.

Avsättningarna till deltidspensionen varierar mellan olika branscher.

I Teknikavtalet motsvarar avsättningen just nu 1,9 procent av lönen, och nästa år höjs den till 2,2 procent.

Dessa 2,2 procent motsvarar lite drygt 35 timmars ledighet per år. Tillsammans med de 64,5 timmarnas arbetstidsförkortning blir det nästan exakt 100 timmar.

– När avtalsperioden är slut har vi i alltså stort sett uppfyllt kongressbeslutet från 1995, säger Veli-Pekka Säikkälä. Uthålligt fackligt arbete ger resultat.

Industrins anställda har på så sätt förkortat sin arbetstid betydligt mer än vad en sjätte semestervecka skulle motsvara. De har på så sätt kommit i kapp och förbi de offentliganställda i fråga om ledig tid.

Men det finns grupper som sackar efter. Hotell- och restaurangfacket är ett exempel på ett förbund som inte har satsat på arbetstidsförkortning.

– Vi har inte känt något tryck från medlemmarna i den frågan. Det främsta kravet är att få jobba i sådan omfattning att man kan försörja sig, säger förbundsordföranden Malin Ackholt.

Unionens förhandlingschef Niklas Hjert beskriver hur medlemmarna kan ha svårt att vara riktigt lediga ens de fem veckor de har rätt till enligt lag.

– Många känner att de måste vara tillgängliga även då, av ansvar gentemot kollegor eller kunder. Frågan om återhämtning och balans i livet kan drivas på olika sätt: mer ledighet, eller genom att värna den lediga tid vi redan har.

Skillnaderna mellan olika gruppers möjligheter till  återhämtning är alltså minst lika stora nu som när LO och Socialdemokraterna ville lagstifta om en sjätte semestervecka 1991. Men i dag föder klyftorna inte krav på utjämning via lagstiftning (undantaget är Vänsterpartiets krav på kortare arbetsdag).

Valle Karlsson konstaterar att samhällsklimatet har förändrats sedan Ingvar Carlssons högtidliga reformlöfte.

– Ingen politiker försöker vinna röster i valet genom att prata om mer semester.

SEMESTERGUIDE

• Samma semesterrätt – olika avtal

• Så räknar du ut din semester

• Semestertillägg – pengar när du inte jobbar

• Arbetsgivaren som avbryter din semester kan få betala dyrt

• Stressforskarens råd: börja på soffan