lennartlundquistwebbkronika

Vi tar tåget från Stockholm ner till svärmor i Katrineholm.

Jag sitter och tittar på Sverige som rusar förbi där utanför och tänker på hur allting bara tycks rulla på av sig själv nu för tiden, som om allt är oundvikligt och människorna inte längre kan forma sina liv. Det blir som det blir och det är inte mycket att göra åt det.

Det tar ett par sekunder att svischa igenom Valla. Den lilla byn var vår by när vi hade ett torp här i närheten.

I dag är byn döende eftersom de stora köpladorna utanför Katrineholm sugit all must ur den. Småbutikerna har slagit igen, tobaksaffären har upphört och S-föreningens källarlokal är igenbommad sedan flera år tillbaka. Alltmer smutsiga gardiner hänger framför de små fönstren.

För några år sedan försvann byns sista mötesplats då macken revs.

I dag återstår en livsmedelsbutik som har en enorm avdelning med lösgodis och chips till tröst framför tv:n.

Numera när vi kommer till Katrineholm gissar vi på antalet rollatorer vi får se under promenaden till svärmor.

Stan åldras, unga som kan sticker. Köpladorna har även gått hårt åt Katrineholm, som blir allt mer tråkigt och igenbommat för vart år som går.

Utbudet krymper, de udda butiker­na har gett upp. Kvar finns nu bara två matbutiker, en ICA och så affären för de fattiga. Där är priserna garanterat låga liksom kvalitén usel. Dit ska man gå om man är ute efter att räkna pensionärer med rollatorer.

Sverige glider isär – och det går tydligen inte att göra någonting åt det.

Enligt en mycket omfattande vetenskaplig undersökning är jämlika samhällen överlägsna ojämlika på nästan alla områden: Mindre brottslighet och våld, bättre psykisk hälsa, mindre social oro, längre liv, större social rörlighet, färre feta och färre tonårsfödslar, mer nöjda människor. Bland annat.

I tv ser jag en socialdemokrat, tillika styrelseordförande i kooperativa OK, som tycker att det var självklart att ge organisationens vd sammanlagt nästan 65 miljoner kronor i pension om han håller sig vid liv fram till 85 års ålder.

”Det är inte till närmelsevis samma nivåer som många andra vd:ar i Sverige kommer upp till”, skriver styrelse­ordföranden, tillika socialdemokraten, i ett pressmeddelande.

När jag ser henne i tv är det som om hon pratade från en annan värld.

Hur blev det så här?

Samma vetenskapliga undersökning visar också att om klyftorna i ett samhälle ökar minskar också tilliten till och empatin med andra.

I tidningen läser jag om en kvinna som en dag segnade ner livlös på ett torg i Borås. Ambulanspersonalen kom dit och gjorde allt de kunde för att rädda livet på henne.

Hela tiden stod en man helt lugnt och filmade alltsammans med mobiltelefonen, filmade medan den halvnakna kvinnan svävade mellan liv och död och ambulanspersonalen gav henne hjärtmassage.

Hur tänkte han? Var hans första tanke när han såg kvinnan som höll på att dö att ta upp telefonen eftersom han kanske kunde tjäna en hacka på att sälja filmen till en kvällstidning?

På tåget hem igen till Stockholm går vi till restaurangvagnen för att söka tröst. Inneslutna färdas vi i rasande fart allt längre in i natten – för att avsluta det här lika dystert som det började.

FOTNOT: Den omfattande undersökningen Jämlikhetsanden skrevs av forskarna ­Richard Wilkinson och Kate Pickett. Kostar 55 kronor som pocket.