Anders Weihe. Foto: Fredrik Sandberg

 

LO:s långsiktiga mål för avtalsarbetet kommer att leda till våldsamma strider på arbetsmarknaden eller en stor besvikelse bland LO:s medlemmar.

Det säger Anders Weihe, förhandlingschef hos Teknikföretagen, i en första kommentar till de mål som de 14 LO-förbunden enats om och som ska ligga till grund för de kommande 13 årens gemensamma avtalsagerande för facket.

– Det här är socialistisk romantik från 70-talet som helt saknar realism. De här dogmerna har inget med marknadstänkande att göra, säger Anders Weihe.

Ett fackligt krav är att andelen visstidsanställda högst ska vara 10 procent. Anders Weihe tycker kravet är underligt eftersom andelen visstidsanställda i industrin har legat på samma nivå sedan 90-talet.

– Problemet finns i offentlig sektor och det beror i stor utsträckning på dålig arbetsledning. Och det är detta man borde rikta in sig på.

Anders Weihe reagerar mot att tjänstemännens lön högst ska vara 40 procent högre än arbetarnas.

– Det skulle inte fungera. Det skulle ta bort drivkraften för folk att skaffa sig utbildning.

I stället vill han att det ska finnas bra möjligheter för alla att utbilda sig, göra karriär och göra det som brukar kallas en klassresa.

Även mot kravet att lägstalönen minst ska vara 75 procent av den genomsnittliga arbetarlönen invänder Teknikföretagens förhandlingschef. Han säger att effekten av detta skulle bli att många arbetsuppgifter inte skulle bli utförda eftersom det med en sådan lön kostar för mycket. Dessutom skulle en lägstalön på 75 procent av snittet medföra att många unga och nyanlända invandrare inte kommer in på arbetsmarknaden.

Han tror inte heller på att löneskillnaden mellan män och kvinnor ska minska med 6 procentenheter under tiden fram till år 2028.

– Man kan inte säga att det ska vara samma lön för olika jobb. Däremot är det självklart att män och kvinnor med samma jobb ska kunna ha samma lön – om de utför arbetet lika bra, säger Anders Weihe.

Det här rimmar inte heller med Industriavtalet, anser Anders Weihe, eftersom kravet i praktiken innebär att industrinormen inte längre gäller och styr kostnadsramen för hela arbetsmarknaden.

– Att IF Metall står bakom det här är naturligtvis bekymmersamt.

Anders Weihe tror inte att arbetsgivarna frivilligt kommer att godta LO-förbundens krav. Och då finns risken, enligt honom, att facken försöker få igenom sin uppfattning med våld. En effekt av det blir då att Industriavtalet slutar att gälla.