Martin Klepke webbledartopp

Regeringen och Vänsterpartiet tog i dag ett första steg mot en begränsning av vinstuttag.

Förslaget innebär ett stopp för dagens rovdrift på svenska skattepengar även om överenskommelsen presenterades under namnet ”Välfärd utan vinstjakt” i stället för ”Välfärd utan vinstuttag”.

Det vill säga, om den utredning som ska finslipa förslaget följer överenskommelsen. För ännu återstår en del hinder.

De två stora posterna för de vinstuttag som sker i dag är dels den vinst som tas ut av löpande verksamhet, dels den vinst som företagen kan ta ut när de så småningom säljer sina skolor, vårdcentraler och äldreboenden.

Företagsidén hos riskkapitalbolag är ju att driva eller köpa skattefinansierade inrättningar, dra ned på verksamheten, bland annat genom sämre mat, färre personal eller mer outbildad och billig personal så att verksamheten blir riktigt lönsam och därefter sälja denna lönsamma verksamhet till höga priser.

När det gäller det löpande vinstuttaget ska företagen få värna sitt eget insatta kapital och ta ut en ränta i form av ”ett ensiffrigt belopp i den nedre delen av den ensiffriga skalan”.

Det borde betyda 1 eller 2 procent, eller vissa år max 3 procent.

Argumentet är att bolag måste kunna få säkra sitt eget kapital, vilket låter som en rimlig utgångspunkt och påminner om det förslag som LO tidigare har presenterat. Men naturligtvis kommer denna punkt att vridas och vändas många varv i den kommande utredningen.

Samtidigt är det relativt lätt att dölja siffrorna om löpande vinstuttag i bokföringen.

Begränsningen av hur mycket företagen får ta ut varje år av sin verksamhet måste alltså kringgärdas av en rad nya krav i reglementet för att få någon effekt. Förslaget lär därför kombineras med betydligt hårdare krav på bemanning och andra parametrar för en hög och jämn kvalitet i verksamheten.

Den andra möjligheten till vinstuttag – vid en försäljning – är dock knepigare, och här är dagens förslag vagare.

Klart är att överenskommelsen vill sätta stopp för de övervinster som tas ut vid en försäljning av skattefinansierad verksamhet, men hur det ska gå till överlåts till största delen åt den kommande utredningen.

Denna utredning kommer alltså att ha fullt upp att göra fram tills slutbetänkandet ska läggas i mars 2016, och debatten lär inte avstanna i och med dagens överenskommelse.

Men två ekonomiska besked i dag är tydliga:

Den skatt vi betalar för en bra välfärd ska gå till skolor, vård och omsorg och inte till vinst, och överskott ska i största möjliga mån återinvesteras.

Det innebär i sin tur att Sverige som samhälle får mer pengar till välfärdsinrättningar genom dagens besked, vilket också möjliggör nyanställningar.

Även om motståndarna med all säkerhet kommer att påstå att mångfalden hindras genom dagens förslag finns inget sådant stopp med.

Visserligen blir det ett stopp för den mångfald som består i att välja skola utifrån hur stort vinstuttaget är.

Men att välja mellan att låta 20 eller 25 procent av skattepengarna gå ned i riskkapitalisternas fickor kan vi gott vara utan. Den verkliga mångfalden som består av vilken inriktning skolan eller vårdhemmet ska ha påverkas inte på något sätt.

Frågan om vinstuttag har länge svävat över svensk politik som ett oheligt spöke, och de flesta människor har instinktivt känt en motvilja mot att med skattepengar inte bara bekosta välfärden utan också behöva berika skol- och vårdägarna.

Förhoppningsvis är vinstfrågan nu på väg att lösas. Därmed kan regeringen gå över till en minst lika viktig fråga när det gäller svensk välfärd, att avsluta alliansens generella nedmontering och resursstopp och låta sjukhus och skolor få de medel som krävs för att säkra svensk tillväxt och svenska företags konkurrenskraft.