Arbetslösa löper störst risk att dö i förtid. Risken är tre gånger så stor för arbetslösa som för yrkesverksamma. Det visar den nya rapporten ”Yrke och dödlighet 2008–2012” från Statitistiska Centralbyrån.

– Arbetslösa har högre dödlighet än andra. Det kan bero på att sjuka oftare blir arbetslösa än friska. Det kan också bero på att arbetslöshet skapar sjuklighet och dödlighet. Jag tror på det senare alternativet. Det finns en koppling mellan arbetslöshet och överdödlighet senare i livet, säger Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi vid Stockholms universitet.

Det finns yrken som är nästan lika hälsofarliga som att vara arbetslös. Den nya SCB-rapporten bekräftar ett välkänt mönster. Lågutbildade löper större risk att dö i förtid än högutbildade. Arbetare löper större risk att dö i förtid än högre tjänstemän. Vid 35 års ålder skiljer det fem år i förväntad återstående livslängd.

Dessutom är lönen viktig. Den verkar vara viktigare än utbildningsnivån.

Mönstret går igen även i tidigare forskningsrapporter från 1980- och 90-talen. Några yrken återkommer. Kvinnliga sjukvårdsbiträden och vårdbiträden har högre dödlighet än genomsnittet nu som förr. Manliga fastighetsskötare och sjömän löper större risk att dö i förtid nu precis som på 80-talet.

Kvinnliga köks- och restaurangbiträden har högre dödlighet enligt den nya rapporten. Samma yrkesgrupp hade högre dödlighet på 1980-talet – men då var det män som drabbades.

Den nya SCB-rapporten har följt befolkningen mellan 35 och 65 år under fem år mellan 2008 och 2012. Det rör sig om knappt 3,7 miljoner människor. Drygt 42 000 av dem dog före 65 års ålder eller samma år som de fyllde 65. Var femte person i befolkningen var arbetslös någon gång under perioden.

Forskarna brukar peka ut fyra faktorer som påverkar livslängden: Arbetsmiljön, de allmänna villkoren i olika yrken, livsstilen och urvalet till olika yrken. Urvalet styrs i allt högre grad av utbildning.

219 människor dog på jobbet mellan 2008 och 2012 – 199 män och 20 kvinnor. Antalet dödsfall har minskat sedan 1990-talet. Då som nu är det nästan bara män som drabbas. Det är tio gånger vanligare att män än kvinnor dödas i yrkeslivet.

Lastbilschaufförer, montörer och elektriker är nya på listan över yrken där dödsolyckor är vanliga. Till detta kommer de traditionella högriskjobben som maskinoperatörer, plåtslagare, förare av anläggningsmaskiner, återvinningsarbetare samt lant- och skogsbrukare.

Tristess på jobbet är ytterligare en riskfaktor. Jobb med dålig stimulans och litet utrymme för att fatta beslut ökar risken för hjärtinfarkt, liksom höga krav utan plats för egna beslut.

Allt fler har otrygga jobb. Det är en stressfaktor som kan öka risken att dö i förtid, även om det här fortfarande är outforskad mark. Trygg anställning och goda möjligheter att få upp lönen undan för undan är sådant som kan ge ett längre liv.

Det finns några undantag från regeln att låg utbildning ökar risken att dö i förtid. Kvinnliga barnskötare och manliga brandmän, träarbetare och inredningssnickare jobbar i yrken med låg dödlighet.
Några stora kvinnoyrken är med på listan över yrken med hög dödlighet. Av dessa hamnar städare i topp följt av köks- och restaurangbiträden, kvinnor med enklare kontorsjobb samt vård- och omsorgspersonal.

Men de yrken där kvinnor har allra högst dödlighet är elmontörer, telemontörer och elektronikreparatörer. De här yrkesgrupperna har samtidigt relativt låg dödlighet bland män.

Yrket med högst dödlighet bland män är det som kallas för övriga servicearbetare, som till exempel bilpolerare, maskinrengörare och skoputsare. På andra plats kommer robotoperatörer i industrin följt av däckspersonal på fartyg.

Männens lista är längre än kvinnornas och innehåller även yrken som tidningsbud, vaktmästare, slaktare, bagare, renhållningsarbetare, personal i storhushåll och restauranger, maskinförare och montörer.

Lång arbetslöshet ökar risken

Ju längre tid som någon går arbetslös, desto större är risken att dö i förtid. Det är slutsatsen i en studie av forskarna Anthony Garcy och Denny Vågerö vid Stockholms universitet. De följde befolkningen i åldrarna mellan 27 och 61 år, knappt 3,4 miljoner män och kvinnor, under fem år på 90-talet. 23 procent av dem var arbetslösa någon gång under perioden.