Efter Stefan Löfvens överläggning med alliansens ledare i dag tippar Arbetets politiska redaktör Martin Klepke att Folkpartiet och Centerpartiet lägger ned sina röster i höstens budgetomröstning.
”Vi ber att få återkomma” är de enda ord som någorlunda kan sammanfatta de borgerliga partiledarnas kommentarer efter dagens överläggningar med Stefan Löfven.
Nu sa i och för sig ingen så. Men ska man ta de kommentarer de verkligen sa på allvar är läget mer förvirrat än någonsin.
Naturligtvis är alla artiga och säger att samtalen varit konstruktiva.
Samtidigt öppnar såväl Moderaterna, Centern och Folkpartiet för samarbete i enskilda stora frågor, som energi, infrastruktur och försvar.
Men när det kommer till regeringsbildning, organiserat stöd eller Löfvens stora ”måsteseger”, budgeten för 2015, vill ingen ge något nytt besked.
Folkpartiets Jan Björklund avfärdar även efter samtalet varje tanke på att ingå i en regering eller bli ett ”stödparti” och förhandla om budgeten för 2015.
Samma budskap har Centerpartiets Annie Lööf som står fast vid att alliansen lägger fram en egen budget.
Både FP och C intar därmed så här långt samma hållning som Moderaterna som enligt partiets förhandlare i Fredrik Reinfeldts frånvaro, Anna Kinberg Batra, går i opposition men kan tänka sig göra upp i stora sakfrågor, främst inom utrikes- och säkerhetspolitiken.
Men budgeten för 2015, denna förutsättning för att Löfven ska kunna bli vald till statsminister, fladdrar omkring lika svårfångad som en hemlös själ i filmklassikern Ghoostbusters.
Sverigedemokraterna har gjort klart att partiet tänker vara aktivt i budgetomröstningen senare i höst och rösta för den budget som är bäst. Budskapet är att man vill vara med i förhandlingarna.
Eftersom S inte har för avsikt att ens diskutera en överenskommelse med SD är ett samarbete dessa partier emellan uteslutet.
Rädslan för en regeringskris och eventuellt nyval är dock så stark att de flesta läser in en öppning till samarbete från Folkpartiets och Centerns sida trots att någon sådan öppning inte ens viskats fram.
Om alliansen gör slag i saken och lägger fram en gemensam budget tycks det än mer osannolikt. Att Folkpartiet och/eller Centern står bakom en budget som de sedan inte röstar på synes ju i förstone ologiskt.
Ändå är det just det som åtminstone för tillfället syns som det mest troliga.
Att gå så långt som till att rösta för en S+MP-budget vill nog inget av dessa två partier. Däremot kan det i slutänden bli så att båda partierna lägger ned sina röster i budgetomröstningen. Men för att en rödgrön budget ska gå igenom krävs i så fall att både FP och C lägger ned sina röster.
Inför de egna väljarna går en sådan handling att förklara med att partierna vill stå vid sitt ord att inte släppa fram Sverigedemokraterna och att de rödgröna faktiskt har fler väljare bakom sig och därför bör bilda regering.
Det går då också att hävda att den egna alliansbudgeten är partiernas huvudalternativ men att man nu går i opposition mot det segrande rödgröna blocket och i stället utövar inflytande i enskilda sakfrågor.
Grundtips just nu, alltså: En S-MP-regering som får igenom sin budget med siffrorna 159 – 149 sedan Vänstern röstat för budgeten och FP och C lagt ned sina röster.
Men mycket vatten hinner ännu flyta både under Riksbron och Stallbron utanför Riksdagshuset innan det är dags för omröstning.
