Familjen har gjort en u-sväng. Under 1970-talet var det de rika som skiljde sig och spenderade minst tid med barnen, i dag är det tvärtom.

– Få är medvetna om vad som håller på att hända, säger dansken Gösta Esping-Andersen som är en internationellt ledande forskare i social- och välfärdspolitik på Pompeu Fabra-universitet i Barcelona.

Under ett seminarium i dag, måndag, på studieförbundet SNS i Stockholm hävdade han att familjerna i OECD-länderna har gjort en U-sväng.

Under 1970-talet var det högutbildade som skilde sig, ägnade minst tid med barnen.

– I dag är det tvärtom, säger han.

Skilsmässorna för högutbildade i OECD-länderna sjunker samtidigt som den ökar för de med lägst inkomst och utbildning. Klasstendenserna är tydliga.

Trots att inkomstspridningen ökar i Sverige sticker vi och andra skandinaviska länder ändå ut mot andra OECD-länder.
Ett utbyggt välfärdssystem med god barnomsorg har inneburit att till och med de som haft lägst utbildning haft ganska stor chans att få det bättre ekonomiskt ställt än sina föräldrar. I USA är läget annorlunda. Där är det svårare att röra sig uppåt.

Gösta Esping-Andersen är dock förundrad över att det pratas så lite om att barnen till välutbildade höginkomsttagare behåller sin plats i den sociala hierarkin. Om samhället varit mer jämlikt hade det varit troligare att den gruppen inte lyckats försvara sina privilegier. Men så är det alltså inte. Sverige och andra nordiska länder utmärker sig med att det jämfört med många andra samhällen går att röra sig uppåt på statusstegen men att de som föds i de finaste familjerna har samma sannolikhet att blir kvar där.

– Det är märkligt. Jag kallar det George Bush syndromet, säger Gösta Esping-Andersen.

Att det går bra för barnen till rika amerikaner som lever i ett utpräglat marknadssamhälle tycker han inte är så märkligt. Med pengar går det att köpa en bra utbildning och försvara familjepositionen. Märkligare är det i de skandinaviska länderna.

– Här är det bara ett fåtal procent som går i fina specialskolor. Skolorna har varit väldigt homogena under en lång tid.

Gösta Esping-Andersen tror att det faktum att den svenska eliten lyckas försvara sin position på något sätt är kopplat till familjesituationen och att barnen där kan dra nytta av att deras föräldrar är högutbildade.

– Välfärdsstaten är ingen konkurrent till mamma och pappa, säger han.

Att familjerollen håller på att förändras finns det, enligt honom, flera orsaker till.

Framförallt gifter sig högutbildade senare vilket innebär att när de väl bestämt sig ingår de i stabilare relationer. Sannolikheten att de väljer partner från samma samhällsklass är också stor.

– Förr gifte sig chefen med sekreteraren men det förekommer nästan inte längre.

Relationerna i dessa hushåll blir även mer stabila då högutbildade är mer benägna att dela på hushållssysslor och hemarbete och är bättre på att kommunicera med varandra vilket även det bidrar till stabilare kärleksförhållanden.

Dessutom pekar han på ett annat möjligt skäl. Rika som skiljer sig riskerar att halka ner på statusskalan.

– De är oroliga för att bli av med sin Mercedes, sammanfattar han.