Arbetare protesterar utanför Yuen Yuens fabrik i Dongguan under strejken i april. Foto: Stringer/Kina

Arbetare protesterar utanför Yue Yuens fabrik i Dongguan under strejken i april. Foto: Stringer/Kina

 

De 40 000 anställda som strejkade vid en skofabrik i Shenzhen i april fick igenom flera av sina krav. Det är ett av många tecken den senaste tiden på att Kinas arbetare har vaknat. Men de förtrycks av såväl ­myndigheter som den fackförening som ska värna deras rättigheter.

Med två veckors varsel fick 135 anställda vid Walmart-butiken i Chengde i mars i år veta att deras arbetsplats skulle stänga. Som vanligt erbjöds ingen kompensation. Men denna gång överraskades Walmart av en man vid namn Huang Xingguo, som organiserade sina kollegor och krävde avgångsvederlag.

HuangXingguo

HuangXingguo

Kassören Huang var vald att representera butikens arbetare via det lokala förbundet av ACFTU, Kinas statliga fackförening. I slutet av maj avvisade Huang å arbetarnas vägnar Walmarts erbjudande om en kompensation på 3 000 kronor per person. Fallet är nu i domstol, och arbetarna fortsätter blockera affärens ingång tills överenskommelse nås.

Om Walmart förlorar detta banbrytande fall blir det en signal till andra ACFTU-anslutna arbetare att värna om sina rättigheter. Då kan andra lokala förbund kräva samma slags kompensation från sina arbetsgivare med Walmart-fallet som utgångspunkt.

Länge har ACFTU beskyllts för att tjäna stat och arbetsgivare snarare än sina medlemmar. Är detta ett tecken på att föreningen skiftat fot? Inte nödvändigtvis, säger Geoff Crothall, talesman för China Labour Bulletin i Hongkong:

Geoff Crothall

Geoff Crothall

– ACFTU är en så pass stor organisation att det är svårt att generalisera om dess utveckling. Vissa tjänstemän och förbund är mer progressiva än andra. Det enda man kan säga med säkerhet är att i den mån förändring alls sker, så är den såväl långsam som smärtsam.

Och var ACFTU:s lojalitet oftast står blev tydligt vid Yue Yuens fabrik i Dongguan i april i år. Yue Yuen är världens största skotillverkare, med kunder som Adidas och Nike. Företaget har ofta drabbats av spontana strejker, men vad som skedde i Dongguan saknar motstycke i såväl omfattning som kravens tydlighet.

Det hela började med några hundra arbetares missnöje med inbetalningar av sociala avgifter, men växte snabbt till en strejk med 40 000 deltagare. ACFTU lyste i början med sin frånvaro, och vägledning gavs i stället av en lokal arbetarorganisation vid namn Chunfeng. Den yrkade på en löneförhöjning med 30 procent, avsättningar till sociala avgifter samt omval i den lokala fackföreningen.

Yue Yuen lovade snart såväl so­cial­försäkring som avsättning på ett par hundra miljoner kronor till en särskild personalfond. Arbetarna insåg då sin makt och ställde fler krav, som retroaktiv betalning av utebliven lagstadgad ersättning. Men då lade sig ACFTU i det hela och krävde att arbetarna först skulle återvända till sina jobb. Efter bara ett par dagar var 80 procent av de strejkande tillbaka på golvet – och rörelsen hade tappat sin kraft.

– Det var så mycket som gick fel med Yue Yuen. På grund av ACFTU:s och polisens ingripande gick allt så snabbt att arbetarna inte hann välja någon egen kommitté. De utlovade ersättningarna var på tok för låga, och nu vet vi inte ens om de kommer betalas ut, säger Geoff Crothall.

Den lokala organisationens Chunfengs grundare advokaten Zhang Zhirui arresterades i samband med strejken. Han släpptes efter två dagar, men hans kollega Lin Dong satt i förvar i hela 30 dagar, efter att som första arbetsrättsaktivist ha frihetsberövats enligt en ny lag om att ”sprida rykten via internet”.

Det märks att fallet är känsligt. Då jag försöker få till en intervju med någon involverad i Chunfeng eller Yue Yuen släcks mitt tre år gamla kinesiska mikrobloggskonto ner. Geoff Crothall skickar mig i stället en intervju som China Labour Bulletin lyckats göra med en arbetare som jobbat vid Yue Yuen i 15 år. Givetvis är arbetaren anonym.

I intervjun uppges låga löner vara den största anledningen till att strejken spred sig. Vid Yue Yuen i Dongguan ligger baslönen på 1 200 kronor, vilket är stadens absoluta minimilön.

Med övertid och bonus kan man tjäna över 2 000 kronor i månaden. Men då övervakas arbetet med stoppur, och raster ges inte ens för toalettbesök.

Arbetaren berättar hur polisen attackerade och arresterade demonstranter redan med början den 14 april. Då ACFTU kom för att medla den 22 april stängde polisen fabriksdörrarna, och arbetsgivaren tog bort maskinerna för instämpling. Den intervjuade misstänker att de tre parterna verkade i samspel för att sätta press på arbetarna.

Förtryck beskrevs som den största orsaken till strejkens misslyckande. Då man sedan insåg att inget stöd fanns att få från ACFTU, spred sig en hopplöshet bland arbetarna och majoriteten nöjde sig med Yue Yuens inledande eftergifter:

– I slutänden förlorade alla tre parter på strejken. Arbetarna förtrycktes, myndigheterna förlorade sin trovärdighet, och arbetsgivaren fick betala böter samt kompensation, sammanfattar arbetaren bittert.

Om något omval i det lokala fackförbundet nu alls sker, så kommer kandidaterna att nomineras av ACFTU och inte av arbetarna själva.

Fallet Wu Guijun är ytterligare ett exempel på ACFTU:s monopol. Wu arresterades i maj i fjol och åtalas för den diffusa brottsrubriceringen ”att samla en folkmassa för att störa ordningen”. Wu blev syndabock för den protestmarsch som var kulmen på en två veckor lång strejk vid en möbelfabrik i Shenzhen, som likt Walmart skulle flytta utan förvarning eller kompensation.

Att Wu Guijun nu åtalas medan Huang Xingguo själv stämmer arbetsgivaren beror, enligt Geoff Crothall, på att möbelfabriken inte var ansluten till ACFTU. Wu utsågs i stället till representant i ett val som arbetarna anordnade själva.

– Genom sitt medlemskap i ACFTU har Huang ett visst skydd. Därför fokuserar vi främst på att hjälpa representanter som likt Wu har valts på egen hand. Och det förmodligen bästa sättet att skydda sig själv är att ställa upp i valen som anordnas av de lokala förbunden, tror Geoff Crothall.

Ännu en avgörande faktor kan, enligt Crothall, vara att Huang protesterar mot en utländsk arbetsgivare. Att det är lättare har tidigare strejker mot exempelvis Honda och Samsung bevisat. Såväl Huangs som Wu Guijuns fall avgörs under sommaren, och Wu döms förmodligen till fängelse i upp till fem år.

Men Walmart tvingas troligen till skadestånd, vilket kan innebära en kedjeeffekt som sätter press på ACFTU att stödja sina medlemmar. Det återstår sedan att se om samma kriterier gäller för inhemska arbetsgivare, eller om man även i fortsättningen riskerar samma öde som Wu om man vänder sig mot kinesiska företag.

Joe Olsson

 

Läs också:

China Labour Bulletin: Hela intervjun med arbetaren från Yue Yuen

Skofabriksstrejken fick stöd även utanför skoaffärer. Foto: Vincent Yu

Skofabriksstrejken fick stöd även utanför skoaffärer. Foto: Vincent Yu