Martin Klepke webbledartopp

Mitt i all bedrövelsen över att EU-valet blev just den tillbakagång till ett stöveltrampens Europa som många fruktade kan Sverige ändå glädjas åt betydligt mer alternativa vindar.

Många socialdemokrater är säkert missnöjda med att partiet inte lyckas gå fram utan stannar på ungefärligt samma valresultat som 2009.

Men sett till antalet S-röster är valet en framgång. I och med att valdeltagandet ökar kraftigt och för första gången hamnar över 50 procent behövs betydligt fler röster för att S inte ska tappa något mandat.

Trots oförändrad procentuellt resultat fick partiet närmare 140 000 fler röster i årets EU-val. Det innebär att mobiliseringen ändå lyckats mycket bra.

Tvärs emot övriga länder gick också Miljöpartiet kraftigt framåt, Vänsterpartiet lyckades åtminstone få fler röster än i förra valet och Feministiskt Initiativ sätter med sin framgång förhoppningsvis press på övriga partier i jämställdhetsfrågor.

För svenskt vidkommande är det alltså svårt att se någon större katastrof i EU-valet även om resultatet också innebär att Sverige skickar SD-representanter att sälla sig till de rasistiska krafter som nu tar större plats i EU-parlamentet.

Det stora ekot från svunna hemska tider var dock betydligt starkare i flera av de övriga EU-staterna.

Att uttalade nazister från Grekland, öppet rasistiska partier i Frankrike och Ungern och partier med snarlik ideologi från England och Danmark går så kraftigt framåt är naturligtvis oroväckande.

När EU i dag i krisens spår har 26 miljoner arbetslösa och många har fått lämna både anställning och hem är det inte alls underligt att så sker.

Journalisten Anna-Lena Lodenius sa dock något mycket viktigt i gårdagskvällens valvaka i Svt.

Det är inte krisen i sig som öppnat för extremhögerns framgångar utan att människor inte längre litar på att etablerade partier kan göra någonting åt krisen.

Och så är det med all säkerhet.

EU:s totala oförmåga och närmast ovilja att hantera de följdverkningar som ansvarslösa bankers girighet skapat är djupt inpräntad i folks medvetande.

Medan miljarder sinom miljarder euro har betalats ut för att hålla bankernas ägare skadelösa har lika många miljarder tagits ifrån vanliga människors välfärd och trygghet.

Med ett ensidigt fokus på åtstramningar för att gynna bankägare och med tron att avregleringar ska få ekonomin på fötter har krisen inte bara blivit svårare att bekämpa. Det har också givit en djup misstro och närmast ett hat mot EU-etablissemanget bland de 26 miljoner arbetslösa som trott att de folkvalda hade ambitionen att förbättra deras situation.

EU-valet är därför främst en logisk men hemsk konsekvens av en politik riktad mot Europas stora arbetarklass, något att hålla i minnet för de parlamentsledamöter som nu tar plats i Bryssel och Strasbourg.