På Facebook delar flera av mina vänner en bild från sidan ”fakta om klassamhället”.

Den illu­strerar hur den nuvarande regeringens politik omfördelat våra ekonomiska resurser och ökat klyftorna i det här landet. Ser staplar som visar hur den rikaste tiondelen fått 26 procent av skatte­lättnaderna, medan den fattigaste fått en procent. Cirkeldiagrammet gör det tydligt att det är män som är ­vinnare. De får 63 procent. Vi kvinnor förlorar.

När man sänker skatten för rika män, blir det ingen diskussion om att det är fel, hemskt eller ens problematiskt att en viss grupp får mer. I stället hävdar man ofta då att fattiga kvinnor minsann ändå upplever en större skillnad (och därmed känner sig mer tacksamma) än rika män, trots att de rika männen fick flera tusen kronor mer i skattelättnader. För den fattiga kvinnan lever på marginalen, och då blir tvåhundra kronor viktigare än för mig, berättar den rika manliga statsministern. Och så sänker han skatten, både i procent och i faktiska kronor, mest till sig själv. Minst till den fattiga kvinnan.

Några veckor tidigare har jag stått på en fest och lyssnat på en snubbe som säger att ”Det är såhär det måste vara. Vi måste sänka skatterna. Det är ­tråkigt att det inte går att fördela det rättvist. Men skattesänkningarna kommer ändå alla till del.” (Och sen kom pratet om att den fattiga kvinnan blir gladare för hundra kronor, ni vet.)

Jag blir så fruktansvärt trött. Så trött på snacket om att det är tråkigt med klassklyftor och ojämställdhet, men att de är ett nödvändigt ont. Till och med personer på den politiska vänster­kanten verkar ibland tro att orättvisor är en naturlag.

Så fastän jag förstår att det kommer att bli fruktansvärt dålig stämning provar jag en tanke med snubben och några till på den där festen. Frågar vad som skulle hända om vi i stället höjde skatten för män, och sänkte den för kvinnor.

För att män kostar så mycket för det här samhället. För att det blir så dyrt när män slår sönder varandra, kvinnor, barn och saker. Cirka 25 miljarder mer räknar man med att mäns brottslighet kostar jämfört med kvinnors. För att priset är så högt för mäns miljöfarliga levnadssätt. Exempelvis använder singelkillen i Sverige 22 procent mer energi än en kvinna. För att män kör bil på ett så riskfyllt sätt och då orsakar majoriteten av trafik­olyckorna, och att jag faktiskt inte vet kostnaden för det.

För att kvinnor bidrar till det viktigaste i det här samhället. Tar hand om våra barn, vårdar våra sjuka och sköter våra gamla. Därför undrar jag om vi inte ska sänka skatten för dem. För att kvinnor redan betalar tillräckligt.

Då får jag såklart höra.

Att det är problematiskt, hemskt och helt fel, att prata om grupper på det här sättet. Torun Carrfors