Foto: Bertil Enevåg Ericson

Foto: Bertil Enevåg Ericson

Stäng fönstret, byt ut glödlampan, fyll på mjölken, bred på smöret, gå!

84-åriga Erika Kopti är kort och befallande i tonen. Och så otålig att hon blir hängande i luften med brödet i ena handen och det tomma glaset i andra en bra stund.

Undersköterskan Nesih Cilgin hamnar i otakt hur snabbt han än försöker pendla mellan de olika sysslorna.

– Erika har ingen släkt i Sverige, hon är lite ensam och noga med tiden, berättar han. Lunchen ska fram 14.30, prick. Annars går larmet.

Gunvor Fogelberg, som bor i lägenheten bredvid på Dalens servicehus i södra Stockholm, är desto gladare när han kommer in med mellanmål.

– Färska kanelbullar?

– Ja, vad gott, säger hon med ett stort leende och klappar Nesih Cilgin på kinden medan han dukar fram fikat.

Hon är pratsugen och har mycket att berätta om barndomens Stockholm, om sina 40 år som bokbinderska och om sonen som var på besök häromdagen. Hon trivs bra på service­huset, men tycker att hon blivit lite virrig på sistone eftersom hon börjat blanda ihop veckodagarna.

– Det gör jag också, det gör vi alla, säger Nesih Cilgin.

Han hade gärna satt sig ner och småpratat en stund till om inte andra boende hade väntat på honom.

– Känslan att inte räcka till är bland det svåraste i det här jobbet. Det är tungt varje gång när man måste gå ifrån, tyngre än det tyngsta lyftet.

Nesih Cilgin är regionalt skyddsombud i Kommunal på halvtid. Uppdraget innebär ungefär 120 besök om året, bland annat på privatägda förskolor.

En förskola han besökte nyligen hade varken fönster, möbler, personalrum eller ljuddämpare, berättar han.

– Det är väldigt vanligt att man garanterar barnens säkerhet för att få tillstånd, men struntar i personalen. Tills facket kommer dit och säger ”hallå, vi har faktiskt något som heter arbetsmiljölagen”.

Vad de äldre på servicehuset saknar mest är den sociala biten, eftersom den aldrig planeras in i personalens scheman, summerar Nesih Cilgin sina 14 år i branschen.

Och det gäller tyvärr även hans privatliv till viss del. Frun jobbar nätter som personlig assistent och slutar precis när han ska börja. Umgänget skjuter de upp till de arbetsfria helgerna.

Klicka på tidslinjen för att se den i större format.

Klicka på tidslinjen för att se den i större format.

Fakta

Om Nesih Cilgin

44 år, regionalt skyddsombud och undersköterska på Dalens servicehus, i södra Stockholm.

År i yrket: 14.

Familj: Fru och två döttrar på tre och sex år.

Lön: 22 100 kronor.

Ville bli som liten: Politiker eller journalist eller vad som helst där man kunde göra något mot orätt­visorna.

Sämst med jobbet: Tidspressen. Känslan att aldrig räcka till.

Bäst med jobbet: Att få gehör och uppskattning av mina boende direkt. Dessutom lär jag mig mycket om deras barndoms Sverige.

Yrkeshemlighet: Man lär sig med åren att vara professionell och mänsklig samtidigt, utan att vara allt för personlig. Det är en tuff balansgång.

Yrkesstolthet: Göra mina boende glada.

Om under­sköterskor

Utbildning: Gymnasiets vård- och omsorgsprogram.

Fackförbund: Kommunal.

Snittlön: 24 400 kronor i månaden.

Framtidsutsikter: Behovet kommer att öka alltmer de närmaste tio åren. Det finns inte så många ­karriärvägar i yrket.

Till regionalt skyddsombud blir man vald av facket för tre år i ­taget. Uppdraget innebär ett ständigt lärande efter­som ingen arbetsplats är lik den andra.

Källor Statistiska centralbyrån, Arbetsförmedlingen