Foto Bengt Eriksson

Foto Bengt Eriksson

Det visas en retrospektiv utställning med Gittan Jönsson – årets Henry Mayne-stipendiat – på Tjörnedala konsthall. Nu hade Gittan bjudit in till en sopp- och pratkväll.

Vertikal diptyk, tusch på papper (2011). Foto: Mark Goldsworthy.

Vertikal diptyk, tusch på papper (2011). Foto: Mark Goldsworthy.

Hon börjar med att prata om linjer; om linjen som den naturliga handlingen då någon får en penna i hand. När hon flyttade till Österlen, berättar Gittan, syntes linjen i naturen. Gårdarna blev toner och linjen blev musik. Hon ber oss titta på en målning från – och av – Berlin, där hon nu är deltidsbosatt. Järnvägsspår och U-Bahn: så många linjer det finns i Berlin.

Linjen återkommer i alla (eller de flesta) målningar, från 70-talet och framåt. Hon själv syns också i samtliga målningar. Allt blir självporträtt, yttre och inre. Porträtt av en människa och konstnär som lever i och reagerar på livet, samhället, världen.

1) Självporträtt, Mark-fix 1977

Utställningen utgår från ett självporträtt i olja, gjort 1977. Gittan, snart 30 år, står i en lägenhet i Stockholm, på ena väggen en affisch för den eritreanska befrielserörelsen och på den andra en egen målning, på golvet ett piano och en värmefläkt, tror jag, för att visa att det var en rivningslägenhet.

Foto: Bengt Eriksson

Gittan Jönsson presenterar sina målade dammsugerskor. Foto: Bengt Eriksson

En hel konsthallsvägg innehåller en massa små självporträtt (blyerts, kulspetspenna, tusch, etsning) från 1968-2013. Som om Gittan inte litar på att hon syns i konsten, ens för sig själv. Men, som sagt, Gittan Jönsson syns tydligt också i alla målningar och porslinsfiguriner som blivit hennes kända tema: Dammsugerskan.

Även detta började med en linje: skidspåret. Gittans pappa åkte Vasaloppet 42 gånger och hennes mamma dammade alla pokalerna. Därför fick dammsugerskan också 42 uppdrag. Med tiden har uppdragen utökats: Det finns ju så många ställen som behöver städas!

Gittan Jönsson placerar dammsugerskan i andra – fast manliga – konstnärers verk.

Dammsugerskan hemma hos Francis Bacon, akryl på trä. Foto: Mark Goldsworthy.

Dammsugerskan hemma hos Francis Bacon, akryl på trä. Foto: Mark Goldsworthy.

Närgångna porslinsfiguriner. Foto: Tjörnedala konsthall.

Närgångna porslinsfiguriner. Foto: Tjörnedala konsthall.

Dammsugerskan som Nefertite. Foto: Mark Goldsworthy.

Dammsugerskan som Nefertite. Foto: Mark Goldsworthy.

Det kan, för att nämna några, vara Francis Bacon och Picasso eller, lämpligt nog för den här utställningen, Henry Mayne. Dammsugerskan städar också i världspolitiken – som när hon på en stor ny målning (2012) i form av Nefertite tagit med sig sin dammsugare till Tahrirtorget i Kairo.

Bengt Eriksson

Om konstnären och om stipendiet

Gittan Jönsson, född 1948 i Helsingborg och bosatt i Brantevik och Berlin, ställer ut på Galleri Tjörnedala i Baskemölla t o m den 1 september. Med start 1978 har hon haft en rad egna utställningar och är representerad på bl a Moderna Museet och Nationalmuseum. Hon medverkade i Historieboken (1970/2009), har gjort seriealbumet Prinsessor utan panik (2007, tillsammans med Kristina Abelli Elander) och även flera skivomslag. Hennes dammsugerskor i färg och porslin finns dokumenterade i boken Dammsugerskans fyrtiotvå uppdrag (2011).


Birgit Rausing, dotter till konstnären Henry Mayne, delar vartannat år ut ett stipendium i sin fars namn. Henry Mayne-stipendiet, som ska gå till en konstnär med anknytning till Österlen, består numera av 50 000 kronor samt en utställning. I år gick alltså stipendiet till Gittan Jönsson.