Även om sommarens utställning på Södertälje konsthall delvis är en följd av deras begränsade resurser är den sevärd av flera anledningar. Kanske främst därför att konsten som de valt att visa kräver ett engagemang av sina betraktare. Även om såväl den kubanska affischsamlingen som screentrycken av Rene Mederos från Vietnam är tilltalande i sina klara och färgglada uttryck finns det någonting i bilderna som stör och som aktiverar min uppmärksamhet.

Foto: Kjell Carlsson

För det här är till stor del konst som inte ger speciellt mycket tillbaka till betraktaren om hen bara ägnar den en förströdd eller snabb blick. Som Marja Rutas grafiska svit ”Familjeliv” som 1978 producerades som en vandringsutställning till kommunens skolor. Men läser man en titel som ”Frusemester” och ser lite längre på hur några barn pockar på all uppmärksamhet medan en kvinna inne i telefonkiosken försöker telefonera säger det så mycket mer.

Med det till synes enkla greppet att leta och ur de egna lagren plocka fram en del av den politiskt laddad konst som köptes in till kommunens konstsamling under 1960- och 70-talet blir också ”Brännpunkter” en berättelse eller rättare sagt ett påstående om vad en konstinstitution kan vara och hur den förhåller sig till sin omvärld.

Just det här sättet att lyfta fram det inte alltid efterfrågade och inte bara följa med i det som serveras kommer också att vara ett ledord för vinjetten ”Veckans konst”.

Thomas Olsson