Bo Lingestig

Foto: Stefan Jerrevång

– Strejken måste lyckas. Vi får inte dribbla bort anställningstryggheten och arbetstiderna. Inget av kraven kostar en massa pengar. Det kräver bara planering, anser Bo Lingestig. Foto: Stefan Jerrevång

 

Bo Lingestig, huvudskyddsombud på Veolia i Norrköping, har uppvaktat politikerna i Östgötatrafiken gång på gång för att få dem att trygga bussförarnas jobb.

Nu strejkar han för att få Bussarbetsgivarna att låta förarna behålla jobben när ett nytt bolag tar över.

– Vi måste lyckas. I min värld existerar inget annat. Det blir ett stort elände om vi tappar den här frågan och blåser av strejken utan att nå resultat. Då får vi ett enormt medlemsras, säger han.

I dag på förmiddagen träffas Kommunal och Bussarbetsgivarna på nytt. Samtalen inleddes i går.

Busstrejken är inne på sitt sjunde dygn. Spårvagnsförarna i Norrköping ingår i den andra strejkvågen och började strejka i går, måndag.

Strejkvakterna är på plats utanför spårvagnshallarna nästan dygnet runt – från 04 på morgonen till 01 på natten.

– Det är inte svårt att fylla schemat. Det är snarare så att vi ser till att det inte är för många här samtidigt, berättar Bo Lingestig.

Anställningstryggheten vid övertaganden är den största frågan för spårvagnsförarna. Det finns bred uppslutning bakom att strejka för det kravet, även om det är minst fem år kvar till nästa upphandling.

Förra sommaren tog Nobina över landsbygdstrafiken i Norrköpings omgivningar. Samtliga 80 förare blev uppsagda. De fick söka sina gamla jobb i konkurrens med andra. Jobben annonserades ut.

De fick skicka in utdrag ur belastningsregistret i obrutet kuvert, de alkohol- och drogtestades, intervjuades och dessutom skulle de provköra inför en kontrollant utanför Norrköping.

– Bland annat i Nyköping. De fick ta sig dit på egen bekostnad. De som sökte sina gamla jobb fick gå igenom en anställningsprocess i sju steg. Alla lyckades inte ta sig igenom alla dessa nålsögon. De som lyckades blev provanställda i sex månader, berättar Bo Lingestig.

Det är vanligt att bussförare blir provanställda i ett halvår på sina gamla arbetsplatser efter en upphandling – om du nu lyckas bli anställda. Det spelar ingen roll om de har kört buss i 30 år tidigare.

– Provanställningarna gör att det blir oerhört tyst på arbetsplatserna. Ingen vill jobba fackligt. Efter Nobinas övertagande löste vi det genom att jag fick in som regionalt skyddsombud i ett halvår. Vi ville inte utsätta de anställda för några risker, säger Bo Lingestig.

Det andra kravet gäller bättre arbetstider, rätt till en rast på 45 minuter under ett arbetspass och längre vila på natten. Även detta är krav som spårvagnsförarna sluter upp bakom. I dag har de arbetspass på mellan tio och elva timmar som mest.