Bara 22 procent av de förvärvsarbetande röstade på Socialdemokraterna 2010. Hos Moderaterna var siffran hela 32 procent.

Minns ni siffrorna?

Den tydliga statistiken visade att folk med jobb flydde S och hellre ­röstade på M. Siffrorna upprepades gång efter gång i valanalyser, framtidsprogram och nya handlingsplaner.

Men allt var fel, visar nu Socialdemokraternas tidning Aktuellt i Politiken, en statistisk miss, ett falsarium.

Siffrorna tog nämligen inte hänsyn till att färre socialdemokrater svarade. Och då var det naturligt nog också färre som jobbade.

I verkligheten var det lika stor andel förvärvsarbetande som röstade på S som röstade på M, nämligen 31 procent hos båda partierna.

Det här är uppseendeväckande.

De falska siffrorna grundlade bilden av Socialdemokraterna som ett bidragsparti medan Moderaterna förädlade sig själva som ett parti för de arbetande.

Och debatten om hur vi ska skapa en väl fungerande ekonomi påverkades djupt in i tunga socialdemokratiska led.

Mona Sahlin hänvisade till dem när hon i sitt avskedstal talade om att partiet måste fokusera mer på dem som har jobb och mindre på dem utan jobb, och den direkta följden av de felaktiga siffrorna blev att socialdemokratisk politik närmade sig Moderaternas.

Socialdemokraterna hade dittills sett arbetsmarknaden som en helhet. Människor är oftast friska och arbetande, men när de blir sjuka eller arbetslösa måste de få hjälp att komma tillbaka i arbete.

Ersättningssystemens enda uppgift är alltså, krasst uttryckt, att få så stor del av arbetskraften som möjligt sysselsatt i produktionen. Det vinner både den enskilda människan, staten och alla andra på, i form av högre tillväxt.

Men den skarpa skiljelinje som föll som en bila rakt igenom socialdemokratisk politik när siffrorna presenterades öppnade för ett borgerligt tänkesätt där en del människor arbetar och andra parasiterar genom att lyfta bidrag.

Och aldrig mötas de två grupperna.

Gruppen sjuka och arbetslösa stigmatiserades som oduglingar och kastades ut för alltid i borgarnas värld. Och Socialdemokraterna tog intryck av att denna linje verkade fånga röster.

I verkligheten förstod folk sambanden redan under valdebatten inför valet 2010.

De gånger Socialdemokraterna var i ledning i opinionsmätningarna inför valet var när alliansens människoförnedrande sjukförsäkring och havererade a-kassa var uppe till debatt.

Men S vågade aldrig driva linjen fullt ut och stå fast vid att en maximal produktion endast kan nås genom att ha en back-up för skadad och arbetslös arbetskraft i form av ambitiösa och mänskliga välfärdssystem.

Resultatet av Moderaternas omvända tänkande, att jobb­skatteavdrag ska smörja de arbetande och att ersättningssystem ska monteras ned för att piska ut de lata i arbete ser vi nu:

Fas 3, havererad a-kassa och utförsäkringar har skapat ett ­skyhögt utanförskap. Sjuktalen ökar med nedmonterad sjukvård. Arbetslösheten ökar med ned­monterad arbetsmarknadspolitik.

Som Arbetets ledarsida förra veckan konstaterade så betyder bara de 77 000 ungdomar som alliansen i mer än tre år har låtit försvinna utan­för alla system en förlust för staten på omkring en miljard kronor per månad!

Naturligtvis kommer denna backlash så småningom också att slå mot dem som har jobb.

När de falska siffrorna nu har avslöjats är det dags att ta tillbaka debatten, inte till en vulgärdebatt om bidrag, utan till en debatt där vi konstruktivt talar om en vettig välfärd för att få varje person på rätt plats i produktionen.

Martin Klepke