Klicka på illustrationen för att se den i större format.

Klicka på illustrationen för att se den i större format.

 

ARBETET GRANSKAR. Nya diskrimineringslagen ger domstolarna rätt att döma ut hur höga skadestånd de vill. Men domstolarna gör hellre som de brukar och dömer ut lika låga belopp som tidigare – stick i stäv med tanken att höga skadestånd ska avskräcka från diskriminering. Nu ska lagen för första gången prövas i Högsta domstolen (HD).

Det ska kosta att diskriminera. Med de orden lanserade regeringen Sveriges nya diskrimineringslag som för drygt fyra år sedan fick ersätta sju tandlösa lagar.

Lagen har ingen övre gräns för vad diskriminering får kosta. Den säger dessutom att prislappen för diskriminering får vara högre än de låga skadestånden vid vanliga brott som Sverige är känt för.

Domstolarna ska över huvud taget inte göra några sådana jämförelser för att kunna döma ut ”avskräckande” belopp. Ändå ligger prislappen för diskriminering i och utanför arbetslivet på ungefär samma nivå som tidigare, visar Arbetets genomgång av samtliga mål som prövats enligt nya lagen.

– Ersättningsnivåerna är genomgående för låga för att uppfylla syftet med den nya lagen, konstaterar Martin Mörk, DO:s chef för rättsprocesser. Det är därför vi går till HD nu.

domlistaDiskrimineringsombudsmannen (DO) är alltså mycket missnöjd med hur domstolarna dömt i det tiotal mål som hittills avgjorts enligt nya lagen. Bara i ett fall har DO fått den ersättning den begärt.

Merparten av målen gäller arbetslivet och ersättningsnivåerna varierar mellan 5 000 och 125 000 kronor. Det lägsta beloppet fick en romsk kvinna som tvingades betala i förskott när hon tankade bensin. SAS-målet där 25 flygvärdinnor fick 125 000 kronor var står för den högsta ersättningen som dömts ut enligt nya lagen.

Flygvärdinnorna blev uppsagda med motiveringen att de hade fyllt 60 år och därmed kunde få tjänstepension. De 125 000 kronorna var dock för en kombination av ersättning för åldersdiskriminering och brott mot turordningsreglerna.

I en del mål begärde DO tio gånger mer än vad domstolarna bedömde var en skälig nivå. Därför hoppas Martin Mörk att HD ska sätta ribban för vilka belopp som ska gälla enligt nya lagen, det vill säga hur mycket diskriminering ska kosta i olika situationer i och utanför arbetslivet.

– Prövningen i HD är vår enda möjlighet att skapa ett rättsläge som är i enlighet med vad EU-rätten kräver och vad lagstiftaren ville med nya lagen.

Målet som HD nyligen gav prövningstillstånd till rör en kvinna som inte fick boka tid hos en vårdcentral i Stockholm för en eventuell inseminering. Kvinnan hänvisades i stället till en specialmottagning för lesbiska par.

Men det som ska prövas är inte själva diskrimineringen, utan nivån på ersättningen som kvinnan ska få för den kränkning hon utsattes för. Hon fick 15 000 kronor i tingsrätten, som höjdes till 30 000 i hovrätten, vilket fortfarande är långt under DO:s yrkande på 100 000 kronor.

30 000 kronor kan knappast vara avskräckande för landstinget i Stockholm, som har en budget på drygt 70 miljarder kronor, argumenterar DO i sitt överklagande till Högsta domstolen.

En av de viktigaste nyheterna i nya diskrimineringslagen från 2009 är slopandet av begreppet ”skadestånd”. Eftersom högre skadestånd än vid allvarliga brott kan uppfattas som stötande av allmänheten vill lagstiftarna undvika kopplingen till skadeståndslagen och har infört en helt ny sanktion – diskrimineringsersättning. Tanken är att den nya ersättningen dels ska fungera som plåster på såret för individen, dels ha effekt i samhället.

Lagen var en anpassning till ett flertal EU-direktiv på området. Men även HD-domen i det så kallade kyssmålet 2006 drev på reformen. Målet handlade om ett lesbiskt par som slängts ut från en krog i cent­rala Stockholm sedan de pussats. HD dömde ut 15 000 kronor i skadestånd i stället för 120 000 kronor, som dåvarande Jämo begärt.

Domstolen konstaterade att skadestånd för diskriminering visserligen kunde ligga på högre nivå än vad som gäller enligt skadeståndslagen, men att ersättningen inte fick ”fjärmas alltför mycket” från nivåerna i jämförbara brottmål. Som en jämförelse påpekade HD att normalbeloppet vid mordförsök låg på 100 000 kronor och vid våldtäkt på 75 000 kronor.

Domen blev en väckarklocka i regeringskansliet som just då höll på att ta fram förslaget till den nya diskrimineringslagen. Med HD-domen som rättesnöre skulle alltså en stor del av kränkningarna värderas så lågt att det skulle bli meningslöst att gå till domstol.
Bertil Bengtsson, som är professor i skadeståndsrätt och som var regeringens utredare vid den tiden, drog följande slutsats från kyssmålet i sin utredning: ”Sannolikt kommer skadestånden att sänkas påtagligt, i varje fall på sikt, om inte lagstiftaren ingriper.”

Och lagstiftaren grep in genom att kapa alla band mellan diskrimineringsrätten och skadeståndsrätten i den nya diskrimineringslagen.

En lika stor nyhet i nya lagen var att diskrimineringsersättningen skulle vara så hög att diskriminering inte skulle löna sig som affärsidé. Eller som det heter i lagens förarbeten: ”diskriminering på grund av företagsekonomiska överväganden ska motverkas”.

– Har man för låga belopp tar arbetsgivaren hellre kostnaden än att exempelvis anställa någon som man kanske inte vill anställa, förklarar Martin Mörk.

Det finns en lång rad exempel på diskrimineringsmål där exempelvis populära krogar kunnat komma undan med några tusenlappar i skadestånd för att ha slängt ut homosexuella eller mörkhyade. Eller där stora arbetsgivare med miljardomsättning fått sålla bort gravida eller äldre till priset av ett par månadslöner.

Syftet med att byta ut ”skadestånd” mot ”diskrimineringsersättning” var att nivåerna skulle ligga högre vid diskrimineringsmål än vid brottsmål. Men så har alltså inte skett. Arbetets granskning visar att ingen domstol än så länge har dömt ut ett sådant ”avskräckande” belopp som det talas om i lagen.

– I Sverige vill vi inte ha rättsprocesser där folk kan berika sig, berättar Martin Mörk. Vi ser skadestånd som kompensation och har väldigt svårt att acceptera att någon enskild person ska tjäna pengar eller få mer än vad själva lidandet berättigar till.

– I andra samhällen tycker man att det är just genom att enskilda driver processer som de kan berika sig på som man åstadkommer förändringar.

Det är dessutom ett krav från EU att ersättningen ska ha ”en reell avskräckande verkan” på samhället, påpekar han.

– Om nivåerna i Sverige förblir allt för låga bryter vi mot EU-rätten.

Hur ska man argumentera för att ett högt belopp inte ska uppfattas som stötande?

– Det är uppenbarligen väldigt svårt eftersom inte ens lagstiftaren har lyckats.

För DO:s del handlar det om att få genomslag i domstolarna och skapa en förståelse för att diskrimineringsersättningen ska vara avskräckande till skillnad från skadestånd vid brottmål, där det alltid finns ett straff i form av böter eller fängelse som fyller den funktionen.