Socialdemokraterna lovar i dag att avskaffa Fas 3.

Alla som i dag har Fas 3-platser ska enligt (S) förslag erbjudas att studera vidare eller att under minst ett år få ett riktigt jobb till avtalsenlig lön där staten subventionerar lönen med mellan 85 och 100 procent.

En del ska också kunna få 75-procentiga anställningar hos föreningar eller organisationer till avtalsenlig lön.

Det här är ett bra förslag ur många aspekter.

Den kanske viktigaste är att Fas 3 är verkningslöst. De som kommer tillbaka till den reguljära arbetsmarknaden efter Fas 3 är skrämmande få.

Då krävs en bättre uttänkt satsning.

Förslaget att ge utbildning i stället för Fas 3 ska vara flexibelt och personligt. Det kan handla om att fullgöra gymnasiet för en del eller att uppdatera och aktualisera utbildning för andra.

Det andra alternativet, att få ett lönesubventionerat jobb under minst ett år har en riktigt stor fördel. Den är att personerna kommer ut på den öppna arbetsmarknaden i stället för att låsas in i Fas 3-placeringarnas kryptiska påbud om att arbetslösa ska få ”sysselsättning men inte få utföra riktiga jobb”.

Visst finns risken för undanträngning, det vill säga att arbetsgivarna hellre anställer en långtidsarbetslös där lönen delvis betalas av staten än att de betalar hela lönen själv.

På längre sikt är det dock mer troligt att de som går från en fas 3-placering till ett lönesubventionerat jobb på den reguljära arbetsmarknaden kan skaffa en bra arbetsmerit för att söka vidare än att de som redan är färdigutbildade med bra arbetsmeriter får det svårare på arbetsmarknaden.

Naturligtvis innebär det att staten betalar en del av näringslivets lönekostnader, men det är i högsta grad försvarbart för att bryta den stigande långtidsarbetslösheten, eller utanförskapet som den nuvarande regeringen en gång i tiden kallade det.

Att så många står helt utanför arbetsmarknaden innebär nämligen ett stort slöseri med arbetskraft, något som alltmer slår tillbaka mot Sveriges ekonomi i form av högre kostnader och lägre skatteinkomster för dessa människor.

Vinsten med att stödja lönesubventioner är alltså stor.

Att lönesubventionerna uppgår till avtalsenlig lön är också viktigt. Det betyder att systemet inte heller skapar någon press nedåt på de generella lönerna.

Förslaget har alla förutsättningar att minska långtidsarbetslösheten och öka tillväxten, något som ger vinster på både det personliga och det nationella planet.