Kulturmanifestation i Aten

En vän skickar ett sms: ”Ta dig med t-banan till Klafthmonostorget i centrum ikväll om du vill höra poesi och musik.” Jag befinner mig i Aten där värmeböljan slår hårt denna julidag. Men det hindrar inte Atenborna från att besöka evenemanget som pågår från halv nio till midnatt. Det är gratis och man kan komma och gå som man vill. Senare får jag höra att mer än 2 500 personer lockades dit den kvällen. Många av de stora namnen inom grekisk poesi i alla åldrar medverkar. Dikterna är mestadels politiska, alla sånger är tonsatta dikter.

”Det är första gången vi arrangerar ett utomhusevenemang i centrala Aten med musik och poesi. Både publik och medverkande ber oss nu att låta detta bli en årligt återkommande händelse”, säger en av arrangörerna, poeten Giorgos Douatzis.

Jag undrar varför det var viktigt att ha kvällens program och om de menar något speciellt med dess namn: ”Vi är här”.

”Budskapet är att vi poeter och konstnärer är tillsammans med folket och inte isolerade i utkanten av samhället.”

Jag undrar vad kriserna har inneburit för kulturen?

”Kulturen har drabbats ekonomiskt”, säger Giorgos. ”Staten stöder inte kulturevenemang längre. Antalet föreställningar för teater och musik på den årliga festivalen har minskat. Även de privata anslagen är nästan helt försvunna. Landet går mot en kulturkris.”.

”Tror du att ni kan göra något åt det?, frågar jag. ”Kan kulturen göra motstånd?”

”Vi alla motsätter oss nedskärningen genom att skapa kulturprogram som vi vill att så många som möjligt ska kunna ta del av, med låga biljettpriser, eller helt gratis för publiken. Samtliga personer som medverkade ikväll ställde upp helt gratis. Det blir en motvikt till allt det som händer i samhället idag, med den politik som fört oss dit vi nu befinner oss.”

Jag frågar poeten och kulturjournalisten Anastasis Vistonitis varför det var viktigt för honom att ställa upp och läsa sin dikt på en offentlig plats i hjärtat av Aten? Tror han att kulturen kan påverka situationen?

”Jag är inte så säker på att kulturen kan ha någon inverkan på inhemsk eller internationell politik. Problemet gäller Europa. För de av oss som var för europeisk integration har det nu visat sig vara en illusion. Vi måste kämpa mot monetarismen, mot socialdarwinismen. Författare och intellektuella ensamma kan inte ändra det politiska klimatet eller stoppa de giriga penninghajarna som vill sluka allt. Folk borde reagera och säga nej. Jag är inte religiös, men jag tycker att under dessa omständigheter bör den organiserade religionen, det vill säga kyrkan, också höja sin röst. Jag vill påminna om det gamla talesättet från Bibeln: ’Pengar är roten till allt ont’. Kanske är de inte ’roten till allt ont’, men inte heller är de den drivande kraften för allt. Under tiden vill vi konstnärer försöka göra vårt arbete så gott vi kan.”

Titos Patrikios, en av de mest uppskattade levande poeterna i Grekland med tjugo diktsamlingar bakom sig, är poesikvällens höjdpunkt. Han avslutar sin dikt med att säga:

Poesin söker efter svar
på frågor som ännu inte har ställts

Vad tycker han om krisen och kulturen? Han skrattar:

”Poesi är inte dyrt. En bit papper och en penna räcker. Men film och teater känner av krisen”.

Som vänstersympatisör gick den tjugotvåårige Titos med i motståndsrörelsen när Tyskland ockuperade Grekland under andra världskriget. Han blev angiven och satt i fängelse i fyra år.

”Jag är obotlig optimist. När jag jämför kriserna idag med ockupationen och inbördeskriget i detta land, säger jag att det här är nonsens. Vi klarar det”.

Azar Mahloujian