– De tar bort möjligheten till pension från 62 år för slitna arbetare, men behåller den för egen del.

Så förklarar Per Martin Labråthen vid Industri Energi, ett av fackförbunden i den norska offshoreindustrin, varför avtalsförhandlingarna inom oljenäringen mynnade ut i strejk i slutet av juni.

De anställda i oljebolag, borrbolag och företag som sköter städning, mat och annan service ute på den norska kontinentalsockeln har haft möjlighet att gå i pension från 62 års ålder. De har då fått 66 procent av lönen fram till 65-årsdagen.

– Skiftarbete tolv timmar per dygn sliter. Det är bakgrunden till att vi haft den här möjligheten, säger Per Martin Labråthen.

Men nu säger arbetsgivarna tvärt nej till pensionsförmånen.

– Den just genomförda reformen av Norges allmänna pensionssystem syftar till att det ska löna sig att arbeta längre upp i åldrarna. Då är det inte försvarbart att ha extremt goda villkor för enskilda grupper, säger Bengt Eidem vid arbetsgivarorganisationen OLF, Oljeindustriens Landsforening.

Pensionsförmånen för de anställda på oljeplattformarna har dessutom aldrig skrivits in i något centralt avtal, utan bara skötts av de enskilda företagen, enligt Bengt Eidem.

Facket hävdar å sin sida att möjligheten till pension från 62 år fanns med i den centrala löneuppgörelsen 1998, och att arbetsgivarna inte ensidigt kan upphäva den.

Mest provocerande för facket är att ledningarna inom oljebolagen, totalt omkring 900 chefer, har kvar möjligheten till pension från 62 år. Det bidrog starkt till att de tre fackförbunden Industri Energi, SAFE och Ledarne tog ut sammanlagt drygt 700 medlemmar i strejk för två veckor sedan.

Sedan dess har fyra medlingsförsök gjorts. Det senaste skedde det gångna veckoslutet, sedan den norska regeringen beslutat om tvångsmedling. Men när parterna skiljdes åt i går, söndag, hade de inte närmat sig varandra.

Konflikten är nu på väg att trappas upp dramatiskt: I torsdags förra veckan varslade OLF om lockout av alla anställda i oljebolag, borrbolag och serviceföretag, både arbetare och tjänstemän, från och med tisdag 10 juli. OLF anser att de anställda i oljeindustrin redan är mycket gynnade.

– Norska chefer har inte speciellt höga löner och förmånliga pensionsvillkor jämfört med chefer i andra länder, säger Bengt Eidem. De anställda vid norska oljeplattformar är däremot löneledande internationellt. De jobbar 16–20 veckor om året och tjänar uppemot en miljon norska kronor om året.

– En felaktig bild, invänder Per Martin Labråthen. Så höga inkomster kan bara enstaka personer komma upp i, och då på grund av att de tvingas till otroligt mycket övertid, säger Per Martin Labråthen.

Enligt Per Martin Labråthen kan lönerna jämföras med dem man har som anställd på land, plus ett risktillägg på 47 procent. I snitt tjänar därmed anställda i offshoreindustrin 580 000 kronor om året, inklusive alla tillägg.

Strejken har kostat omkring 200 miljoner kronor om dagen. När lockouten bryter ut stiger kostnaden till ett två och en halv miljard norska kronor per dygn, enligt fackets beräkning.

För närvarande planeras inga nya kontakter mellan parterna. Det enda som kan förhindra lockouten är att regeringen griper in och beslutar om vilka löner och övriga villkor som ska gälla i ett tvångsförfarande – något som facken absolut inte vill.